AD 2022 nr 55 – Avsked vid hot mot kollega

Det förelåg grund för avskedande av en anställd som på en bar efter en jobbmiddag uttalat allvarliga hot mot en kollega och dennes föräldrar. Enligt Arbetsdomstolen kunde arbetsgivaren visa att det var ställt utom rimligt tvivel att hotet uttalats på sådant sätt som arbetsgivaren påstod. Att hotet inte uttalats på middag som ordnats av arbetsgivaren utan vid sammankomst som tillkommit mer på initiativ av medarbetarna själva i anslutning till middagen gjorde ingen skillnad för Arbetsdomstolens bedömning.

Målet handlade om en bergarbetare som varit anställd i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) i över 30 år. Efter en middag som ordnats av arbetsgivaren gick flera arbetstagare, däribland bergarbetaren, till en sportbar. Där uppstod diskussion mellan bergarbetaren och en kollega. Enligt kollegan ska bergarbetaren ha uppträtt provocerande och uppmanat kollegan att slå honom, och i samband med detta även uttalat hot i stil med ”ja men slå mig då. Det spelar ändå ingen roll. Jag kommer ändå alltid vinna över dig. Jag kommer köra över dig med bilen och bränna ner ditt hus med dina föräldrar i.”. Kollegan anmälde hoten till arbetsgivaren som beslutade att avskeda bergarbetaren. Bergarbetaren bestred att han uttalat sig som kollegan påstod och menade under alla förhållanden att de två arbetade i olika skift och därför inte behövde träffa varandra så ofta på arbetet.

Arbetsdomstolen inledde med att konstatera att det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att en arbetstagare har agerat på sådant sätt att det finns laga skäl för avskedande, och när det gäller handlingar som kan utgöra brott så ska beviskravet inte sättas lägre än vad som gäller i ett motsvarande brottmål (dvs i detta fall ”utom rimligt tvivel”).  Efter en sammanvägning av uppgifterna i målet och omständigheterna kring den aktuella händelsen konstaterade Arbetsdomstolen att det var ställt utom rimligt tvivel att bergarbetaren uttalat hot mot kollegan. Vad gäller frågan om handlingen innebar att arbetsgivaren hade laga skäl för avskedande, bedömde domstolen att hotet innebar en grov kränkning av sådan art som typiskt sett är ägnad att allvarligt störa förhållandena på arbetsplatsen och att detta gäller även om bergarbetaren och kollegan arbetade i motsatta skift och därför inte skulle behöva träffa varandra så ofta i arbetet.

Arbetsdomstolen menade också att eftersom händelsen inträffade i anslutning till att medarbetarna begav sig från en av arbetsgivaren anordnad middag så hade den sådan anknytning till arbetsplatsen och riskerade att innebära sådana allvarliga störningar på arbetsplatsen att bergsarbetaren genom hotet fick anses ha grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget.

Setterwalls kommentar

Att våld eller hot om våld inte hör hemma i arbetsmiljön är en självklarhet. Arbetsdomstolen har också sedan länge i sin praxis sett mycket allvarligt på våld och hot om våld på arbetsplatsen. Men vid bedömningen måste alltid omständigheterna i det enskilda fallet beaktas och arbetsgivaren måste också kunna bevisa (”utom rimligt tvivel”) det som påstås. Här menade Arbetsdomstolen att arbetsgivaren kunde bevisa det som påstods, trots att fråga var om ”bara” verbala hot.

Det som är intressant är dock att det aktuella agerandet inte skett direkt på arbetsplatsen, och inte heller vid en av arbetsgivaren ordnad sammankomst. Men av rättspraxis följer att även brott som begås utom arbetet kan vara avskedsgrundande om brottet allvarligt skadar förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Detsamma gäller brott mot en arbetskamrat som innefattar en grov kränkning av arbetskamraten eftersom detta typiskt sett är ägnat att allvarligt störa förhållandena på arbetsplatsen och kan medföra svårigheter för den som utsatts att stanna kvar sin anställning.  Det anses ingå i arbetstagarens förpliktelser mot arbetsgivaren att inte uppträda så hänsynslöst mot andra arbetstagare hos arbetsgivaren att relationerna på arbetsplatsen och andra arbetstagares anspråk på rimligt goda arbetsförhållanden allvarligt skadas eller äventyras. I tidigare rättspraxis har denna regel tillämpats när en arbetstagare utsatt kollega för våldsbrott utanför arbetsplatsen (se AD 1992 nr 86 där Arbetsdomstolen godtog avskedande av en arbetstagare som utan direkt koppling till anställningen våldtagit en arbetskamrat). I det nu aktuella rättsfallet handlar det inte om våldsbrott utan om hotbrott, vilket skulle kunna sägas vara en utvidgning av tidigare praxis. Arbetsdomstolen knyter dock ihop sitt resonemang med hänvisning till tidigare rättspraxis genom att peka på att händelsen inträffade i anslutning till att arbetstagare hos bolaget begav sig från den av bolaget anordnade middagen (och gör här en hänvisning till AD 1998 nr 30 som handlade om en arbetstagare som gjort sig skyldig till oprovocerad allvarlig misshandel av en kollega i samband med en av arbetsgivaren anordnad transport till arbetsplatsen) och att den hade sådan anknytning till arbetsplatsen att den riskerade att innebära allvarliga störningar på arbetsplatsen.

Setterwalls bedömning är att målet innebär viss utvidgning av arbetsgivarens rätt till avsked jämfört med vad som framkommit i tidigare praxis. Men givet vad Arbetsdomstolen menar är bevisat i målet är utgången ändå inte anmärkningsvärd eller förvånande. Påpekandet att det ingår i arbetstagarens förpliktelser mot arbetsgivaren att inte uppträda så hänsynslöst mot andra arbetstagare hos arbetsgivaren att relationerna på arbetsplatsen och andra arbetstagares anspråk på rimligt goda arbetsförhållanden allvarligt skadas eller äventyras är viktigt.

Hela rättsfallet kan läsas här.