”Internetdöden” nalkas, eller?

Rubrikerna om den så kallade internetdöden har duggat tätt under de senaste veckorna. Det är dock ännu ovisst exakt hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv kommer att se ut och när det blir verklighet. Så vad innebär det egentligen att parlamentet har röstat ”ja” till direktivförslaget om upphovsrätt på internet? Vad är status i lagstiftningsärendet och vad förväntas hända härnäst? När kommer vi att se praktiska konsekvenser av upphovsrättsdirektivet i Sverige och vad kommer detta att innebära?

Den 12 september röstade parlamentet för att gå vidare i lagstiftningsprocessen avseende det nya EU-direktivet om upphovsrätt på internet. Detta innebär att parlamentet nu har enats om vilken ståndpunkt det ska ha i trepartsförhandlingarna med kommissionen och rådet, där direktivet efter överenskommelse ska antas. Förslaget, som kommissionen lade redan under 2016, är en del av en strategi för att modernisera och ytterligare harmonisera upphovsrättsreglerna inom EU. (1.)

Direktivförslaget har skapat stor uppståndelse särskilt gällande två artiklar, artikel 11 och artikel 13. Artikel 11 behandlar skydd av tidningsartiklar vid digital användning, innebärande att företag som Google och Facebook vid spridning av tidningsartiklar via sina plattformar skulle kunna bli skyldiga att ersätta upphovsrättsinnehavare och mediehus, vilket i folkmun kallats för länkskatt. Artikel 13 flyttar ansvaret för spridningen av upphovsrättsskyddat material från användarna av internettjänster såsom Facebook, Instagram och YouTube till dessa företag, vilket betyder att företagen måste tillse att användarna inte publicerar upphovsrättskyddat material utan tillåtelse. Detta förslag får konsekvenser i form av att företagen måste använda sig av filter för att på så sätt blockera upphovsrättsskyddat material. Det uppenbara problemet är att sådana filter ofta inte är tillräckligt träffsäkra och att mer material än nödvändigt därmed skulle kunna komma att blockeras. En annan synpunkt som framförts är att det skulle kunna bli svårt för tjänster som idag är kostnadsfria att fortsätta att vara det, då upphovsrättsinnehavare ska kunna få ersättning för länkningen.

Artiklarna är mycket omdiskuterade. På ena sidan står rättighetsinnehavare som förespråkar förslagen och vill kunna få betalt för sitt upphovsrättsskyddade material oavsett var det publiceras. På andra sidan står de företag som hålls ansvariga enligt förslagen och framför högljudd kritik. Många organisationer kritiserar förslagens begränsande effekter för internet och yttrandefrihet på nätet.

För att direktivet ska kunna antas måste såväl rådet som parlamentet godkänna detta. Rådet enades i maj i år, efter långvariga förhandlingar och kompromisser mellan medlemsstaterna, om en allmän riktlinje till direktivförslaget. Rådets position avseende de omdiskuterade förslagen är att skyddet för tidningsartiklar i artikel 11 inte bör omfatta användning av obetydliga delar av sådana samt att skyddet endast bör gälla i ett år och inte i av kommissionen föreslagna 20 år. Dessutom anser rådet att företag som enligt artikel 13 annars hade varit ansvariga för publicering av upphovsrättskyddat material inte ska hållas ansvariga om de kan visa att de handlat efter bästa förmåga för att undvika upphovsrättsintrång. Däribland skulle ingå att efter underrättelse om att upphovsrättsskyddat material otillåtet publicerats vidta åtgärder för att ta bort detta och förhindra framtida åtkomst.

Parlamentet, i sin tur, kunde under sommaren inte bli enigt om ändringsförslagen i direktivet, men efter ytterligare omarbetning av ändringarna kunde parlamentet alltså den 12 september enas och besluta om att nu gå vidare till trepartsförhandling. Parlamentets omarbetade förslag innebär en rad viktiga förändringar jämfört med tidigare förslag. Parlamentet vill bland annat införa åtgärder till skydd för småföretag och yttrandefrihet samt undanta onlineuppslagsverk som Wikipedia. Ett viktigt klargörande från parlamentets sida avseende artikel 11 är att delning av länkar i kombination med enstaka ord från tidningsartikeln inte ska leda till någon ersättningsrätt för upphovsmannen, utan det krävs att mer av tidningsartikeln återges. Var gränsen går för ”enstaka ord” är ännu oklart, men det är uppenbart att tolkningen av detta undantag kommer ha avgörande betydelse för lagstiftningens verkningar. En mer generös tolkning innebär att länkning och förhandsvisning av artiklar på sociala medier och i sökmotorer skulle vara undantagen från ersättningsskyldigheten. Parlamentet föreslår att skyddet för tidningsartiklar ska gälla i fem år, i stället för av kommissionen föreslagna 20 år och av rådet föreslagna ett år. Vidare menar parlamentet att webbsidor som till följd av artikel 13 inför filter måste kalibrera dessa tillräckligt för att endast rensa bort sådant material som bryter mot upphovsrätten. Utöver automatiska filter ska även personal vara delaktig i detta arbete, för att kunna ta emot och granska klagomål om material felaktigt tagits bort.

Parlamentets och rådets hållning till förslaget skiljer sig alltså åt på ett antal viktiga punkter, och först när dessa institutioner är överens kan direktivet antas. Nästa steg i processen är att kommissionen, rådet och parlamentet i oktober ska inleda förhandlingar om direktivförslaget, där institutionerna lägger fram sina ståndpunkter och ändringsförslag. Efter att direktivet träder i kraft har medlemsstaterna ett år på sig att införa nationella lagar till följd av direktivet. Direktivet blir alltså verklighet i Sverige först när riksdagen stiftat svensk lag på basis av direktivet.

Bestämmelser liknande den s.k. länkskatten gäller redan idag i bl.a. Tyskland och Spanien. I Tyskland kan upphovsrättshavaren avstå ersättningsrätt, vilket också blivit mycket vanligt. I Spanien kan ett sådant avstående inte göras, och Google slutade därför tillhandahålla Google News i landet. Frågan är vem som i slutändan gynnas av den s.k. länkskatten. En rapport framtagen av spanska tidningsutgivare slår fast att den spanska lagstiftningen resulterat i negativa effekter, inte bara för aktörer som Google utan även för tidningsbranschen i stort. Rapporten pekar på att regleringen försvårar för nya aktörer att ta sig in på tidningsmarknaden, leder till mindre variation i innehållet i nyhetsrapporteringen, försvårar för läsare att hitta artiklar, minskar läsarkretsen, minskar annonsintäkterna och minskar annonsers genomslagskraft. Givet konsekvenserna enligt den spanska rapporten är en trolig följd av artikel 11 att mediehus väljer att avstå från ersättning. Att strykas helt från nyhetstjänster som Google News leder till färre klick och att färre personer besöker tidningens webbsida. Därmed bör det vara i mediehusens intresse att avstå sin ersättningsrätt.

EU-parlamentariker vittnar om lobbyverksamhet utan motstycke, och det stora allmänna engagemanget i frågan framgår också av den europeiska nyhetsrapporteringen sedan parlamentets beslut. Internetföretagen lägger stora resurser på att stoppa eller i vart fall begränsa effekterna av förslaget. Målet är att direktivet ska ha förhandlats och godkänts av rådet och parlamentet i slutet av 2018, samtidigt som övriga förslag inom strategin för modernisering av upphovsrätten.(2.)  Med hänsyn till de reaktioner som förslaget mött, den lobbyverksamhet som bedrivs, de olikheter i rådets och parlamentets hållning som är för handen och de negativa konsekvenser som påvisats i Tyskland och Spanien, är det dock enligt vår uppfattning inte osannolikt att vi har ett färdigt upphovsrättsdirektiv först under nästa år, och då sannolikt ytterligare omarbetat för att kunna godtas av de lagstiftande institutionerna. Därefter dröjer det upp till ytterligare ett år innan medlemsstaterna anpassat sin nationella lagstiftning till direktivet. Det återstår alltså fortfarande att se hur pass snabbt de lagstiftande parterna kan komma överens, hur direktivet i slutändan kommer att se ut och vilka faktiska konsekvenser det kommer att få för såväl medlemsstaterna som internet i stort.

                            ___________________________________

(1.) Förutom att en mer harmoniserad lagstiftning förväntas förenkla gränsöverskridande tillgång till upphovsrättsskyddat material inom EU, är direktivet avsett att underlätta för forskning och utbild-ning genom särskilda undantag samt att klargöra hur onlinetjänster får sprida upphovsrättsskyddat material. Direktivförslaget kompletterar EU:s befintliga upphovsrättslagstiftning bestående av flera direktiv, däribland 2001 års upphovsrättsdirektiv. Även om redan detta direktiv ökade harmonise-ringen av medlemsstaternas lagstiftning, anser nu EU-institutionerna att det krävs anpassningar till den digitala onlinemiljön som ju har genomgått stora förändringar sedan dess. Kommissionen slår i det nya direktivförslaget fast att utvecklingen lett till att nya affärsmodeller vuxit fram och att internet numera är den viktigaste marknadsplatsen för spridning och tillgång till upphovsrättsskyddat material.

(2.) Ett av de andra förslagen på upphovsrättens område är en förordning med syfte att underlätta onlinetillgång vid vissa onlinesändningar och vidaresändningar av TV- och radioprogram. Det införs också lagstiftning för att underlätta för bl.a. personer med nedsatt synförmåga.