Artikel | 4 maj 2026
AD 2026 nr 2 – Avskedande av fackligt förtroendevald var lagligt grundat; felaktig tidsrapportering utgjorde grovt åsidosättande
Arbetsdomstolen har i en ny dom prövat frågan huruvida Försäkringskassan haft laglig grund att avskeda en anställd som var tjänstledig på heltid för fackligt arbete. Arbetsdomstolen fann att den anställde vid upprepade tillfällen felaktigt redovisat sin arbetstid och frånvaro, bl.a. genom att schablonmässigt registrera arbetstid i stället för att följa arbetsgivarens flextidsavtal. Agerandet ansågs utgöra en så allvarlig förtroendeskada att laga grund för avskedande förelåg.
Bakgrund
Medarbetaren E.H. anställdes av Försäkringskassan 2012 och var sedan 2016 tjänstledig på heltid för uppdrag som fackligt förtroendevald. Under tjänstledigheten fortsatte Försäkringskassan betala ut lön till E.H., varför hon var skyldig att redovisa bl.a. frånvaro och arbetad tid till myndigheten.
Under hösten 2023 upptäckte E.H:s enhetschef vid en rutinkontroll att E.H. endast hade tagit ut två veckors semester under sommaren. Detta föranledde en utredning avseende medarbetarens redovisade arbetstider. Utredningen visade att E.H. vid ett flertal tillfällen hade anmält sjukfrånvaro och semester till sitt fackförbund, men underlåtit att göra motsvarande anmälan till Försäkringskassan. I stället hade hon tidrapporterat som om hon hade arbetat. Utredningen visade även att E.H. hade missbrukat Försäkringskassans flextidssystem genom att registrera arbetstid på ett felaktigt sätt.
Den 24 oktober 2023 underrättades E.H. om tilltänkt avskedande, och den 20 december 2023 avskedades hon från sin anställning hos Försäkringskassan.
Akavia väckte talan och yrkade att avskedandet skulle förklaras ogiltigt samt att E.H. skulle tillerkännas allmänt och ekonomiskt skadestånd. Till stöd för talan anförde Akavia bl.a. att E.H. inte hade gjort felaktiga tidsrapporteringar i den omfattning som Försäkringskassan gjort gällande. Akavia anförde även att E.H., i egenskap av fackligt förtroendevald på heltid, måste kunna disponera sin arbetstid på ett annat sätt än ordinarie anställda, och att hon av praktiska skäl kunde redovisa sin arbetstid schablonmässigt.
Rättsliga utgångspunkter
Avskedande enligt 18 § lag (1982:80) om anställningsskydd (”LAS”) förutsätter att arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det ska röra sig om ett avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande av sådant slag att det inte rimligen bör behöva tålas i något rättsförhållande. Av förarbetena framgår att ett strängt betraktelsesätt ska tillämpas beträffande brott som begås i anställningen, som riktar sig mot arbetsgivaren eller som äger rum på arbetsplatsen. Arbetsdomstolens praxis visar emellertid att avskedande även kan komma i fråga vid andra klandervärda ageranden – såväl inom som utom anställningen – som utgör ett grovt åsidosättande av arbetstagarens åligganden.
Arbetsdomstolens bedömning
Inledningsvis kan nämnas att Arbetsdomstolen fann att E.H. hade samma skyldighet som andra anställda hos Försäkringskassan att följa bestämmelserna i Försäkringskassans flextidsavtal och redovisa sin faktiskt arbetade tid. Domstolen underkände därmed Akavias argument om att en fackligt förtroendevald skulle ha en särställning i detta avseende och framhöll i stället att E.H. som facklig förtroendeman – och därmed bärare av det flextidsavtal som hennes organisation gått med på att följa – hade desto större anledning att tillse att hon faktiskt följde avtalet.
Arbetsdomstolen fann i stället att E.H. varit skyldig att dagligen, eller i vart fall i så nära anslutning till arbetsdagen att redovisningen blev korrekt, redovisa faktiskt arbetad tid. En schablonmässig tidsregistrering ansågs därmed inte vara korrekt och förenligt med Försäkringskassans flextidsavtal och vad som ålåg henne i anställningen.
Vid en genomgång av E.H.:s tidsrapporteringar fann Arbetsdomstolen styrkt att E.H.:
- underlåtit att rapportera sjukfrånvaro den 22 maj 2023 i strid med Försäkringskassans flextidsavtal,
- underlåtit att anmäla semester den 10 och 11 augusti 2023 i strid med Försäkringskassans flextidsavtal,
- felaktigt fått ersättning med 3 000 kr för en flyttad semesterdag,
- registrerat ungefär dubbelt så mycket arbetstid som hon faktiskt arbetade den 8 och 10 februari 2023, samt
- tagit ut flexledighet mer än en halv dag den 27 och 28 mars samt en hel dag den 5 juni 2023 utan Försäkringskassans godkännande.
Vid bedömningen av om det funnits grund för avskedande betonade Arbetsdomstolen särskilt att Försäkringskassan betalar ut bidrag med betydande belopp och har till uppgift att säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs. Höga krav måste ställas på statligt anställda för att upprätthålla allmänhetens förtroende för verksamheten. Eftersom E.H. inte stod under Försäkringskassans dagliga arbetsledning var det vidare av yttersta vikt att hon redovisade och registrerade sin arbetstid korrekt.
Arbetsdomstolen kom sammantaget fram till att E.H. vid upprepade tillfällen under en förhållandevis kort period felaktigt hade redovisat sin arbetstid och frånvaro på ett sätt som påverkade hennes rätt till lön samt Försäkringskassans möjlighet att kontrollera de redovisade arbetstiderna. Agerandet hade orsakat en så allvarlig förtroendeskada att E.H. grovt hade åsidosatt sina åligganden mot Försäkringskassan. Det förelåg därmed laglig grund för avskedande.
Setterwalls kommentar
Vi anser att domen är särskilt intressant eftersom den till viss del berör fackligt förtroendevalda och deras ställning på arbetsplatsen, om än i begränsad utsträckning. Avgörandet klargör att fackligt förtroendevalda med heltidsuppdrag inte nödvändigtvis har någon särställning när det gäller att följa arbetsgivarens rutiner för tidredovisning. Trots att den förtroendevalde inte står under arbetsgivarens dagliga arbetsledning kvarstår skyldigheten att följa gällande avtal och ordningsregler – inte minst eftersom lönen fortsatt betalas av arbetsgivaren.
Avgörandet understryker även de särskilda krav som ställs på statligt anställda, samt vikten för statliga arbetsgivare av att bibehålla allmänhetens förtroende för verksamheten. Arbetsdomstolen betonar att det måste ställas höga krav på statligt anställda för att upprätthålla detta förtroende. En anställd vid en myndighet som Försäkringskassan, vars kärnuppdrag innefattar att motverka felaktiga utbetalningar, åläggs därför ett särskilt ansvar att agera korrekt.
