Artikel | 17 november 2026
AD 2026 nr 44 – Avskedande av tjänsteman på försäkringskassan efter dataintrång
En utredare hos Försäkringskassan avskedades sedan hon dömts för dataintrång i Örebro tingsrätt. Dataintrånget avsåg två slagningar under en och samma dag i Försäkringskassans it-system i ärenden som rörde utredarens anhöriga. Arbetsdomstolen fann inte anledning att ifrågasätta den fällande tingsrättsdomen och fann också anledning att se mycket allvarligt på brottsligheten. Vid en sammanvägd bedömning fann Arbetsdomstolen dock att ett skiljande från anställningen varit en alltför ingripande åtgärd och att det därför inte fanns laga grund för avskedande eller sakliga skäl för uppsägning. Avskedandet ogiltigförklarades.
Bakgrund
Målet rörde ett avskedande av en utredare som var anställd hos Försäkringskassan. Hösten 2023 hade utredarens mamma och syster pågående ärenden om sjukpenning hos Försäkringskassan. De visste inte vem som var deras handläggare och bad utredaren att ta reda på det. Den 20 oktober 2023 gjorde utredaren två slagningar i Försäkringskassans it-system, en på sin mammas och en på sin systers ärende. Slagningarna upptäcktes vid Försäkringskassans månatliga jävskontroller. Försäkringskassans personalansvarsnämnd åtalsanmälde utredaren i januari 2024 och den 5 december 2024 dömdes hon av Örebro tingsrätt för dataintrång till dagsböter. Mot bakgrund av brottmålsdomen beslutade personalansvarsnämnden den 21 februari 2025 att avskeda utredaren.
Som grund för avskedandet åberopade staten att utredaren uppsåtligen hade åsidosatt sina åligganden mot Försäkringskassan genom dataintrånget. Staten menade att agerandet allvarligt hade skadat Försäkringskassans förtroende för henne samt allmänhetens förtroende för myndigheten, och att mindre ingripande arbetsrättsliga åtgärder inte hade läkt förtroendeskadan. Staten hänvisade även till att utredaren genom obligatoriska utbildningar var väl införstådd med att sökningar i närståendes ärenden var otillåtna.
Arbetstagarsidan menade dels att utredaren saknat uppsåt eftersom hon inte var medveten om att hon bröt mot Försäkringskassans regelverk, dels att slagningarna gjorts på de anhörigas uppmaning och med deras samtycke i syfte att ta del av offentliga uppgifter om vem som var handläggare. Arbetstagarsidan framhöll också att Försäkringskassan haft kännedom om slagningarna i ett år utan att vidta några arbetsrättsliga åtgärder och att en varning hade varit tillräcklig.
Arbetsdomstolens bedömning
Arbetsdomstolen hade först att ta ställning till om arbetstagaren hade gjort sig skyldig till de påstådda brotten. Arbetsdomstolen är inte bunden av brottmålsdomen, men konstaterade att en lagakraftvunnen fällande brottmålsdom enligt praxis tillmäts betydande bevisverkan. Domstolen fann ingen anledning att ifrågasätta den fällande tingsrättsdomen utan ansåg att det var styrkt att utredaren begått dataintrången och haft uppsåt till gärningen.
Arbetsdomstolen hade därefter att ta ställning till om brotten utgjorde laga grund för avskedande, eller i vart fall saklig grund för uppsägning. En arbetstagare får avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Beträffande offentligt anställda blir det även avgörande om den statsanställde genom brottet har visat sig vara uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning. De särskilda förhållanden som råder inom den offentliga verksamheten ska beaktas, vilket innebär att brottsliga handlingar i större utsträckning än för andra anställda kan anses innefatta ett grovt åsidosättande av åliggandena mot arbetsgivaren.
Enligt Arbetsdomstolen var brottsligheten av sådant slag att den i och för sig är ägnad att rubba både det allmänna förtroende som Försäkringskassans tjänstemän måste åtnjuta och Försäkringskassans förtroende för utredaren som arbetstagare med tillgång till it-systemen. Det fanns därför anledning att se mycket allvarligt på brottsligheten. Samtidigt fanns det omständigheter som talade till utredarens fördel: det var fråga om två otillåtna slagningar som ägde rum samma dag, det hade inte påståtts att hon därefter gjort några ytterligare otillåtna slagningar, slagningarna ägde rum ca ett och ett halvt år före avskedandet och hon fortsatte arbeta med samma arbetsuppgifter året efter åtalsanmälan. Tingsrätten hade bedömt straffvärdet som lågt och bestämt påföljden till 30 dagsböter. Domstolen uppfattade utredaren som djupt ångerfull och gärningen kunde inte betraktas som annat än en engångsföreteelse. Agerandet var visserligen både omdömeslöst och klandervärt, men innebar inte att utredaren visat sig uppenbart olämplig att ha anställning hos Försäkringskassan. Ett avskedande till följd av denna enstaka händelse framstod som alltför ingripande, och det hade funnits andra, mindre ingripande arbetsrättsliga åtgärder som Försäkringskassan i första hand hade kunnat vidta. Arbetsdomstolen kom därmed fram till att det inte funnits laga grund för avskedande.
Sedan Arbetsdomstolen kommit fram till att det saknades grund för avskedande, prövade domstolen om det i stället fanns sakliga skäl för uppsägning. Om det inte ens föreligger sakliga skäl för uppsägning ska avskedandet förklaras ogiltigt.
En uppsägning på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen ska vara grundad på sakliga skäl, och sakliga skäl föreligger inte om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren istället omplacerar arbetstagaren. Bedömningen görs med utgångspunkt i om det föreligger ett tillräckligt allvarligt brott mot förpliktelserna enligt anställningsavtalet. Domstolen påminde om att arbetsgivaren i helhetsbedömningen ska försöka komma till rätta med arbetstagarens brott mot anställningsavtalet genom mindre ingripande åtgärder, t.ex. stödjande åtgärder, tillrättavisningar och omplacering. De skäl som talat för och emot avskedande gjorde sig gällande även här, och domstolen ansåg att även en uppsägning varit en alltför ingripande åtgärd. De otillåtna slagningarna utgjorde därför inte heller sakliga skäl för uppsägning.
Arbetsdomstolen ogiltigförklarade därför avskedandet och förpliktade staten att betala lön till utredaren. Eftersom brottet dataintrång kan utgöra skäl för avskedande kunde statens uppfattning inte anses sakna grund. Detta, och det faktum att utredaren genom gärningen i hög grad medverkat till den uppkomna situationen, resulterade i att det allmänna skadeståndet bestämdes till 50 000 kr, ett betydligt lägre belopp än vad som enligt förarbetena bör vara normalt.
Setterwalls kommentar
Arbetsdomstolen har i flera tidigare fall prövat betydelsen av otillåtna slagningar i myndigheters it-system, och upprepade slagningar har i vissa fall ansetts utgöra grund för ett skiljande från anställningen. Domen visar dock att även en lagakraftvunnen dom för dataintrång begånget i anställningen, inom en verksamhet som ställer höga krav på förtroende, inte automatiskt utgör grund för avskedande eller ens uppsägning av en statligt anställd. Arbetsdomstolen lägger stor vikt vid omständigheterna, såsom antalet slagningar, att det var fråga om en engångsföreteelse, brottets låga straffvärde, arbetstagarens ånger och den tid som förflutit utan att agerandet upprepats. Att arbetstagaren fick fortsätta arbeta med samma arbetsuppgifter efter åtalsanmälan tycks också ha vägts in i bedömningen. Domen visar att även vid konstaterad brottslighet i anställningen krävs en noggrann helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, och att det bör övervägas om mindre ingripande arbetsrättsliga åtgärder hade kunnat vara tillräckliga innan anställningen avslutas.
Läs hela rättsfallet här.