EU-domstolen har ogiltigförklarat delar av minimilönedirektivet

I november 2025 underkände EU-domstolen vissa bestämmelser i EU:s minimilönedirektiv. Direktivet lever vidare men domstolen konstaterar att EU i vissa delar har överskridit sina befogenheter och dessa delar av direktivet ogiltigförklaras.

Vi har i tidigare nyhetsbrev rapporterat om EU:s minimilönedirektiv som antogs i oktober 2022 (länk till tidigare artikel här). Sedan EU antog direktivet har det mött kritik. Direktivet har främst mött kritik från Sverige och Danmark, som båda länderna röstade nej till det redan när förslaget lades fram. Efter att direktivet antogs väckte Danmark en ogiltighetstalan hos EU-domstolen, som Sverige valde att stödja. Danmark och Sverige menar att minimilönedirektivet ska ogiltigförklaras i sin helhet eftersom lagstiftningen inte är förenlig med EU-fördragen med hänvisning till att EU saknar behörighet att lagstifta på området; frågor om löneförhållanden och föreningsrätt ska regleras nationellt (i Sverige sker det genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och kollektivavtal).

I november 2025 kom EU-domstolens dom som ger Danmark och Sverige delvis rätt genom att förklara att direktivet är ogiltigt i vissa, men inte alla, delar. De delar av direktivet som ogiltigförklaras handlar om reglering av kriterier för hur EU:s medlemsstater med lagstadgade minimilöner ska fastställa och uppdatera dessa samt om automatisk indexering av minimilöner. Direktivet som helhet upphävs med andra ord inte som Danmark, med stöd av Sverige, yrkat, men vissa delar stryks.

Setterwalls kommentar: För Sveriges del har införandet av minimilönedirektivet haft en begränsad betydelse och inte lett till några direkta lagstiftningsåtgärder. Detta bl.a. för att den svenska modellen för lönebildning redan anses uppfylla direktivets övergripande syfte och för att kollektivavtalstäckningen i Sverige är så pass hög (över 80 %) att vi inte träffas av direktivets krav om ytterligare åtgärder. Inte heller EU-domstolens dom om att vissa bestämmelser i direktivet nu upphävs anses få någon praktisk betydelse för Sverige. Vi anser dock att domen oavsett är viktig. Den bekräftar att EU på vissa punkter överskred sina befogenheter genom lagstiftningen. Domen klargör även gränserna för vad EU får och inte får reglera avseende löner och betonar bl.a. att lönebildningen i grunden är en nationell fråga. Domen markerar att EU inte får harmonisera minimilönenivån i unionen eller inrätta en enhetlig metod för sättande av minimilöner.