Femårig konkurrensklausul i samband med förvärv tillåten denna gång – men vad innebär detta i praktiken?

Tingsrätten har i en nyligen meddelad dom[1] ogillat Konkurrensverkets talan om att tre företag inom bohags- och verksamhetsflyttningsbranschen ska betala konkurrensskadeavgift om cirka 42 miljoner kronor på grund av ingåendet av aktieöverlåtelseavtal konkurrensbegränsningar som inskränker säljarens handlingsfrihet på marknaden under fem år. Målet har sin bakgrund i ett förvärv av ett bolag av två andra bolags verksamheter avseende utlandsflyttningar. Båda förvärven innefattade enligt överlåtelseavtalen materiella tillgångar, men inte personella tillgångar. 

Vad är lärdomarna från domen?

Konkurrensverket har överklagat domen, så sista ordet är möjligtvis inte sagt men följande preliminära medskick kan tas med från domen (för den intresserade kommer nedan en längre beskrivning av domen och domskälen):

• Konkurrensbegränsningar i samband med förvärv bör även fortsättningsvis som utgångspunkt begränsas till tre år (om överföring av goodwill och know-how sker) respektive två år (om enbart goodwillöverföring sker);
• Inkluderas inte personal i överlåtelseavtalet är risken stor att överlåtelsen endast anses innefatta goodwill, även om personal (inkl. nyckelpersoner) senare faktiskt rekryteras över till det köpande bolaget;
• Noggranna överväganden krävs om parterna vill ha konkurrensklausuler som överstiger två respektive tre år.

Vad är den rättsliga bakgrunden och domskälen?

I samband med företagsförvärv är det vanligt att parterna ingår avtal som innebär att den säljande parten åtar sig att inom viss tid inte konkurrera inom det område som förvärvet avser. I den mån sådant konkurrensförbud är nödvändigt för genomförandet av förvärvet anses de utgöra s.k. accessoriska begränsningar, som inte omfattas av det generella konkurrensrättsliga förbudet motkonkurrensbegränsande avtal mellan företag.
 
I sin dom slår tingsrätten fast att den vägledning i fråga om sådana accessoriska begränsningar som Europeiska kommissionen har tagit fram utgör en utgångspunkt vid bedömningen av sådana begränsningar enligt svensk rätt. Enligt denna vägledning gäller följande utgångspunkter:

• En konkurrensbegränsning om tre år är tillåtet om förvärvet innefattar en överföring av både goodwill och know-how, och
• En konkurrensbegränsning om två år tillåtet om förvärvet innefattar en överföring av enbart goodwill.

Goodwill omfattar t.ex. kundkrets, varumärket och firmanamn medan know-how innebär ett paket av praktisk information som inte är patentskyddad och som är hemlig, väsentlig och identifierbar.

Längre konkurrensbegränsningar kan dock godtas om sådana krävs på grund av exceptionella omständigheter och en prövning ska alltid göras utifrån den enskilda situationen.

I sin dom konstaterar tingsrätten att de aktuella förvärven, bl.a. med hänsyn till att ingen personal enligt överlåtelseavtalen ingick, enbart innefattade överföring av goodwill. Mot bakgrund av att branschen präglas av hög kundlojalitet samt långa avtalstider ansåg dock domstolen att det i detta fall förelåg sådana exceptionella omständigheter att ett förbud för säljaren att konkurrera med den sålda verksamheten om tre år kunde godtas. En accessorisk begränsning om fem år accepterades dock inte.

Eftersom den överskjutande tiden om två år därmed inte var en s.k. accessorisk begränsning och prövade tingsrätten om den tvååriga begränsningen innebar ett konkurrensbegränsande avtal i strid med konkurrenslagen. Vid denna bedömning tog tingsrätten fasta på dels att begränsningen var ensidig och att det inte fanns något syfte att skada konkurrensen, dels att begränsningen inte hade någon märkbar effekt på marknaden.  Läs domen här.

 [1] Stockholms tingsrätts dom den 16 maj 2016 i mål nr 10057-14.