Hovrätten för Västra Sverige B 7654-24 – Höjd företagsbot mot kommun efter dödsfall i skolmiljö

Under en rast föll en elev från ett bergsparti på en grundskola och avled av sina skador. I målet fastställde hovrätten tingsrättens bedömning att de ansvariga funktionärerna inom kommunen av oaktsamhet bidragit till dödsfallet. Hovrätten fann att kommunen, på grund av organisatoriska brister samt otillräckliga rutiner och kontroller, inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottet. Hovrätten ålade därför kommunen en företagsbot, och höjde beloppet (i förhållande till tingsrätten) med hänvisning till att händelsen inträffade i skolmiljö under skolplikt samt till kommunens långvariga brister i arbetsmiljön och underlåtenhet att vidta tillräckliga skyddsåtgärder.

År 2022 avled en elev på en grundskola efter att ha fallit ner från ett bergsparti på skolgården. Åtal om arbetsmiljöbrott väcktes. Tingsrätten bedömde att ett arbetsmiljöbrott begåtts och ålade kommunen en företagsbot om 1 200 000 kr. Domen överklagades till hovrätten.

Rättsliga utgångspunkter

Det följer av 3 kap. 7 § första stycket brottsbalken (1962:700) att den som av oaktsamhet orsakar annans död döms för vållande till annans död. Om gärningen består i att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) att förebygga ohälsa och olycksfall, ska gärningen bedömas som ett arbetsmiljöbrott. I sammanhanget kan det konstateras att elever enligt arbetsmiljölagen likställs med arbetstagare och att arbetsgivaren, alltså kommunen eller enskild huvudman, har ansvaret för arbetsmiljön på skolan.

Hovrättens bedömning

Inledningsvis konstaterade hovrätten att berget som eleven fallit ner från utgjorde en allvarlig skaderisk om adekvata skyddsåtgärder saknades. Hovrätten framhöll också att kommunens funktionärer kände till denna risk.

Hovrätten gick sedan vidare till att bedöma arbetsmiljöarbetet och framhöll att utredningen visat att det förelåg betydande brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet avseende skolans utomhusmiljö. Det konstaterades att det inte gjorts några regelbundna riskbedömningar av förhållandena på skolgården och att de åtgärder som vidtagits, såsom uppsättning av staket, inte dokumenterats skriftligen i enlighet med gällande föreskrifter och inte heller följts upp. Hovrätten framhöll också att barn hade befunnit sig på berget och att det därför stod klart att de vidtagna åtgärderna inte varit tillräckliga för att förebygga fallolyckor. Inte heller andra riskreducerande åtgärder, såsom tillsyn genom rastvakter, ansågs vara tillräckliga. Hovrätten bedömde därför att de ansvariga funktionärerna hade åsidosatt sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.

Vidare bedömde hovrätten att funktionärerna inom kommunen haft skäl att räkna med risken för allvarlig skada eller dödsfall, eftersom riskerna med berget varit kända under lång tid. Enligt hovrätten hade den oaktsamhet som kunde läggas dem till last väsentligt bidragit till elevens död och ett arbetsmiljöbrott hade därmed begåtts. Samtidigt saknades en tydligt utpekad ansvarig person i kommunen, vilket innebar att hovrätten inte kunde ta ställning till om brottet begåtts av en person i ledande ställning eller av en person med tillsynsansvar.

Hovrätten framhöll också att det saknades en tydlig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan grundskoleförvaltningen och lokalförvaltningen, samt att kommunen inte hade någon övergripande kontrollfunktion för att säkerställa att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerade. Mot bakgrund av dessa organisatoriska brister, med otillräckliga rutiner och kontroller, hade kommunen inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottet.

Sammanfattningsvis fann hovrätten att funktionärerna inom kommunen åsidosatt vad som ålegat dem enligt arbetsmiljölagen och därigenom vållat elevens död. Hovrätten ålade därför kommunen en företagsbot på 1 500 000 kr. Hovrätten motiverade höjningen av företagsboten med att arbetsmiljöbrottet hade begåtts i skolmiljö där barn har befunnit sig på grund av skolplikt, samt att kommunen under lång tid har brustit i arbetet med arbetsmiljön och underlåtit att vidta erforderliga skyddsåtgärder.

Setterwalls kommentar: Avgörandet belyser skolhuvudmäns långtgående arbetsmiljöansvar och hur brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet i skolmiljö kan leda till straffrättsligt ansvar. Hovrättens resonemang är dock i många delar generellt tillämpliga även utanför skolverksamhet. Kända och allvarliga risker för olyckor kan inte hanteras genom enbart enklare åtgärder och tillsyn, utan kräver verkningsfulla, dokumenterade och fortlöpande uppföljda skyddsåtgärder. Domen understryker dessutom behovet av en klar ansvarsfördelning i arbetsmiljöfrågor mellan berörda förvaltningar i en kommun och påminner om vikten av att verksamheten organiseras så att efterlevnaden av gällande krav kan kontrolleras kontinuerligt. Slutligen följer av domen även att skolmiljöns tvingande karaktär, till följd av skolplikten, kan motivera ett skärpt sanktionsvärde när risker inte hanteras i enlighet med gällande krav.