Konflikten mellan frivilliga utgivningsbevis och GDPR – en oväntad rättsutveckling som resulterar i stor osäkerhet

På senare tid har domstolar allt oftare beslutat att inte lämna ut offentliga handlingar eller att göra det med förbehåll, något som har fått uppmärksamhet i GDPR-sammanhang. Besluten har fått uppmärksamhet eftersom företag med frivilliga utgivningsbevis har nekats tillgång till handlingarna eller endast fått tillgång med vissa begränsningar. Detta då domstolarna ansett att ett utlämnande utan förbehåll strider mot GDPR.

Först, en kort förklaring av vad ett frivilligt utgivningsbevis innebär. Publiceringar på internet faller generellt utanför yttrandefrihetsgrundlagens (”YGL”) tillämpningsområde. I och med detta blir även dataskyddslagstiftningens bestämmelser tillämpliga på sådana publiceringar i den mån de omfattar personuppgifter. Det finns dock ett undantag i form av den så kallade databasregeln, vilken framgår av 1 kap. 4 § YGL. När databasregeln är tillämplig ska bestämmelserna i GDPR inte tillämpas i den utsträckning som sådan tillämpning skulle stå i strid med YGL. För medieföretag som tidningar och TV gäller detta skydd automatiskt. Andra aktörer kan i stället ansöka om motsvarande grundlagsskydd i form av ett så kallat frivilligt utgivningsbevis hos Myndigheten för press, radio och tv. Myndigheten bedömer inte innehållet eller syftet med databasen, utan kontrollerar bara bland annat om det finns en ansvarig utgivare och om endast ägaren kan ändra innehållet på hemsidan. Med ett frivilligt utgivningsbevis kan personuppgifter publiceras på en hemsida eller i en databas utan att dataskyddslagstiftningen blir tillämplig. Det finns dock ett undantag i förhållande till känsliga personuppgifter; publicering av dessa faller in under dataskyddslagstiftningen och måste följa bestämmelserna däri.

Om vi går tillbaka till vad bland annat tingsrätterna anfört och beslutat om, så har de landat i en bedömning där den svenska grundlagen helt enkelt inte står sig särskilt stark i jämförelse med EU-lagstiftningen. Detta skiljer sig från den bedömning som svenska domstolar tidigare gjort, vilken var att grundlagsskyddet har företräde framför dataskyddsförordningen. I ett beslut om att inte lämna ut handlingar från Malmö tingsrätt togs bland annat upp att det saknas vägledande avgöranden angående relationen mellan GDPR och yttrandefriheten i form av publicering av uppgifter om lagföring. Tingsrätten drog också slutsatsen att man måste väga integritetsskyddet i GDPR och EU-stadgan mot de svenska grundlagsfästa rättigheterna i varje enskilt fall. I fallet vid Malmö tingsrätt ville Nyhetsbyrån Siren ha ut förundersökningsprotokoll innehållandes stora mängder personuppgifter och nämnda begäran skulle dessutom komma att göras löpande framöver. Tingsrätten valde därmed att göra en egen avvägning mellan yttrandefrihet, handlingsoffentlighet och skyddet för personuppgifter och ansåg att utlämnande genom tillgängliggörande i vissa databaser skulle resultera i en betydande kränkning av den enskildes integritet. Därmed ansåg tingsrätten att bestämmelserna i GDPR skulle tillämpas på behandlingen trots undantaget från dataskyddslagstiftningen som frivilliga utgivningsbevis faller in under. Domstolen poängterade dock att ett sådant åsidosättande av svensk rätt ska göras med största försiktighet.

Malmö tingsrätt har dock, som nämnt, inte varit ensam i att landa i en bedömning där offentliga handlingar inte längre lämnas ut till företag som bedriver bakgrundskontroller. Även kammarrätten kom i en dom från den 13 mars fram till samma bedömning som tingsrätterna, nämligen att en avvägning måste göras i varje enskilt fall mellan det integritetsskyddsintresse som kommer till uttryck genom dataskyddsförordningen och grundlagsskyddet i TF och YGL. Nämnda dom har nu lett till att Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) publicerat ett pressmeddelande om att de tänker se över hur de bland annat för tillsyn i frågan, då de uppfattar domen som en ändring av tidigare domstolspraxis.

Regeringen har också tillsatt en utredning för att se över grundlagsskyddet för söktjänster (likt bakgrundskontrollsföretagen) och denna ska redovisas senast den 15 november 2024. Här bör dock noteras att gällande lagstiftning på området är svenska grundlagar. För att ändra en grundlag krävs att riksdagen fattar två likadana beslut och att det hålls ett riksdagsval mellan de två besluten. Därför är det möjligt att rättsläget kan komma att ändras genom ny lagstiftning, men det skulle tidigast kunna ske efter nästa riksdagsval. Begränsning av tillhandahållande av information om lagöverträdelser har dessutom diskuterats och lagts fram förslag om tidigare, men aldrig implementerats.

Givet nyss nämnda har frågan uppstått om det konstitutionella skyddet som tillhandahålls genom frivilliga utgivningsbevis fortfarande är tillräckligt, samt om de organisationer som förlitar sig på dessa bevis för sin verksamhet fortfarande har möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Det är anmärkningsvärt att underrätterna har valt att avvika från etablerad rättstillämpning på ett sätt som underminerar företagens förmåga att förutse juridiska risker och pålitligt bedriva sina verksamheter. Denna osäkerhet är inte bara teoretisk utan har mycket konkreta konsekvenser för de företag som är beroende av dessa utgivningsbevis för sin verksamhet. Företag som har investerat resurser och strukturerat sina affärsmodeller runt de frivilliga utgivningsbevisen står nu helt plötsligt inför en osäker framtid. Vi måste dock ha i åtanke att det fortfarande inte finns någon prejudicerande dom i frågan. Det finns en risk att IMY, om de väljer att agera på klagomål från registrerade gentemot exempelvis bakgrundskontrollsföretag, kommer tvinga dessa företag att behöva ändra sin verksamhet. Vi vet dock inte än om och i så fall hur detta kan komma att ske vilket bidrar till ytterligare osäkerhet för aktörerna på marknaden.

Sammanfattningsvis får vi konstatera att några generella begränsningar på området om utgivningsbevis inte har trätt i kraft än, men att det i och med tingsrättsbesluten, domen från kammarrätten och uttalandet från IMY nu råder en stor osäkerhet för aktörerna på marknaden. Även om de i teorin kan använda sig av frivilliga utgivningsbevis finns det en risk för att dessa inte håller i praktiken. Osäkerheten kommer finnas kvar fram till dess att det kommer en prejudicerande dom i frågan. Setterwalls fortsätter dock givetvis att bevaka området och håller sig uppdaterade om eventuella förändringar.