Regeringen föreslår ny lag om statligt stöd vid investeringar i ny kärnkraft

Regeringen föreslår genom prop. 2024/25:150 en ny lag som ska reglera de grundläggande förutsättningarna och formerna för statligt stöd till företag för investeringar i nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2025 och innebär i huvudsak att regeringen på ansökan av kärnkraftsutvecklare ska kunna bevilja stöd i form av statliga lån och dubbelriktade differenskontrakt[1]. Regeringens beslut om stöd ska inte vara överklagbart.

Förslaget bygger på den utredning som resulterade i promemorian Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft (Fi 2023:F) som överlämnades den 12 augusti 2024. Till skillnad från promemorian innehåller regeringens förslag även bestämmelser om hur stödet ska utformas och att villkoren för stödet ska regleras genom avtal mellan staten och det företag som får stöd.

Statliga lån ska få lämnas för uppförande och provdrift av nya kärnkraftsreaktorer samt för projektering och andra förberedande åtgärder inför uppförandet. Dubbelriktade differenskontrakt ska få ingås för rutinmässig drift av nya kärnkraftsreaktorer.

Stöd ska enligt förslaget endast få lämnas om de nya kärnkraftsreaktorerna är lokaliserade på samma plats i Sverige och har en sammanlagd installerad elektrisk effekt om minst 300 MW. Detta då regeringen anser att statligt stöd enbart är motiverat för projekt som utgör ett betydande bidrag i genomförandet av ett fossilfritt energisystem och för att säkra en robust och trygg elförsörjning. Om den sammanlagda installerade effekten understiger 300 MW, ska dock regeringen kunna bevilja stöd om det finns särskilda skäl. Regeringen anger inte några konkreta exempel på vad som kan utgöra särskilda skäl men lyfter att det är svårt att förutse alla omständigheter som kan uppkomma där minimigränsen kan visa sig vara ett oönskat hinder. Enligt förslaget ska regeringen därför ha möjlighet att göra undantag om projekt understigande 300 MW ändå bedöms utgöra ett betydande bidrag till att energisystemet kan uppfylla de behov som identifieras i propositionen.

Förslaget innebär vidare att villkoren i låneavtalen respektive differenskontrakten även bör omfatta en risk- och vinstdelningsmekanism. Som skäl för detta anger regeringen att en mekanism för att dela risken för ogynnsamma projektutfall bidrar till att sänka ägarnas avkastningskrav och därmed kostnaden för att producera kärnkraftsel. Riskdelning vid ogynnsamma utfall kan exempelvis möjliggöra att lösenpriset i differenskontraktet förhandlas till en lägre nivå än vad som hade krävts utan en sådan komponent i modellen. Genom en vinstdelningsmekanism får staten och elkonsumenterna, som bär risken för ogynnsamma utfall, även ta del av vinsterna vid goda projektutfall.

Andra krav som enligt förslaget ska vara uppfyllda för att statligt stöd för ett kärnkraftsprojekt ska kunna erhållas är att det sökande företaget uteslutande, eller så gott som uteslutande, har som verksamhet att uppföra, inneha och driva den nya kärnkraftsreaktor eller de nya kärnkraftsreaktorer som ett beslut om stöd avser, alltså rena projektbolag. Vidare ska företaget ha ansökt om tillstånd enligt kärntekniklagen och miljöbalken för att stöd ska kunna beviljas. Detta till skillnad från promemorian som föreslog att sådana tillstånd redan skulle ha erhållits för att stöd skulle kunna beviljas.

Vidare ställs krav på företagens ägare och ledning. Regeringens prövning av ansökan föreslås innehålla en lämplighetsprövning av de ägare som har ett kvalificerat innehav av andelar i företaget samt personer som ingår i företagets ledning. Även ändrade ägar- och ledningsförhållanden bör enligt regeringen följas upp genom exempelvis villkor i avtalen om stöd.

Setterwalls följer noggrant den fortsatta beredningen av förslaget och bistår gärna vid eventuella frågor. Tveka därför inte att kontakta oss.

[1] Ett dubbelriktat differenskontrakt innebär ett kontrakt mellan en operatör av en kraftproduktionsanläggning och staten som tillhandahåller både ett minimiersättningsskydd och en gräns för överkompensation.