AD 2022 nr 50 – Avskedande av arbetstagare som vägrat bära munskydd

Ett bolag som lagerhöll och distribuerade läkemedel avskedade under covid-19-pandemin en arbetstagare som vägrade att bära munskydd i arbetet. Fråga uppstod om det funnits grund för avskedandet.

Bolaget hade gjort det obligatoriskt att bära munskydd i arbetet, för att minska risken för smittspridning och ohälsa hos arbetstagarna. Många personer var tvungna att befinna sig på lagret samtidigt och det var omöjligt att undvika nära arbete. Arbetstagaren gjorde gällande att han mådde dåligt av att bära munskydd och skulle drabbas av hälsoproblem, och hänvisade till ett läkarintyg. Bolaget försökte vara tillmötesgående genom att erbjuda arbetstagaren att i så stor utsträckning som möjligt arbeta i ett särskilt rum på lagret där munskydd inte var ett krav men arbetstagaren påträffades vid ett flertal tillfällen ute på en annan del av lagret utan munskydd. Arbetstagaren gjorde klart för arbetsgivaren att han inte hade för avsikt att bära munskydd och var därefter i perioder frånvarande från arbetet. Som en följd av arbetstagarens agerande avskedades han från anställningen. Arbetstagaren hävdade då att det funnits en överenskommelse om att han inte behövde bära munskydd men det ansågs inte bevisat att en sådan överenskommelse fanns.

I målet ansågs det utrett att arbetstagaren vid ett flertal tillfällen inte följde bolagets order om munskydd, och att han under en period var frånvarande från jobbet på grund av kravet på munskydd. Arbetsdomstolen konstaterade att det ligger inom arbetsledningsrätten att bestämma vilken utrustning som arbetstagare ska ha på arbetsplatsen. Vidare konstaterades att en arbetstagare som utgångspunkt är skyldig att följa en order av arbetsgivaren och att arbetsgivaren har tolkningsföreträde, men att det finns undantag. Ett av undantagen är om ordern innebär fara för liv eller hälsa. Domstolen ansåg dock inte att det fanns bevisning som kunde styrka någon hälsofara, då läkarintyget framstod vara baserat helt på arbetstagarens egna uppgifter. Domstolen kom därmed fram till att arbetstagaren hade varit skyldig att lyda ordern. I bedömningen beaktades att kravet på munskydd fattades under en pandemi för att minska spridningen av en allmänfarlig sjukdom, vilket arbetstagaren tydligt hade fått förklarat för sig. Att arbetstagaren under sådana omständigheter vid upprepade tillfällen vistats i lokalerna utan munskydd och olovlig uteblivit från arbetet, trots att bolaget hade visat hänsyn och vidtagit de anpassningsåtgärder som varit möjliga, betraktades som allvarliga brott mot anställningen. Därmed fann arbetsdomstolen att det fanns laga grund för avskedandet.

Setterwalls kommentar

Covid-19-pandemin förde med sig en hel del intressanta frågeställningar inom arbetsrättens område, där den gemensamma utgångspunkten i flera frågor har varit just arbetsgivarens intresse av att minska smittspridningen ställt mot arbetstagarens rätt att bestämma över sig själv och sin personliga integritet. Det här rättsfallet är ett tydligt exempel där den intressekonflikten har ställts på sin spets, och inte allt för förvånande ansågs arbetsmiljöansvaret och arbetsledningsrätten väga tyngre än arbetstagarens motsatta intresse. Ordervägran och den olovliga frånvaron utgjorde därmed laga grund för avskedande.