AD 2023 nr 43 – Förhandlingsskyldighet och veto inför inhyrning enligt medbestämmandelagen

Ett måleriföretag förhandlade enligt reglerna i medbestämmandelagen (MBL) med en arbetstagarorganisation inför inhyrning av personal i ett projekt. Arbetstagarorganisationen lade in veto mot inhyrningen som måleriföretaget bröt igenom. Därefter utökade måleriförtaget inhyrningen med ytterligare personal, utan att förhandla. Arbetsdomstolen kom fram till att måleriföretaget hade rätt att bryta igenom vetot men att bolaget skulle ha förhandlat inför den utökade inhyrning.

Av 38 § MBL följer som huvudregel att innan en arbetsgivare beslutar om inhyrning eller anlitande av entreprenör (”att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid ska vara arbetstagare hos honom”), så ska arbetsgivaren på eget initiativ förhandla med den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Ett av undantagen från denna huvudregel är om ”den tilltänkta åtgärden i allt väsentligt motsvarar en åtgärd som har godtagits av arbetstagarorganisationen”.

Efter förhandlingen har arbetstagarorganisationen möjlighet att enligt § 39 MBL lägga veto, om den tilltänkta åtgärden enligt organisationen kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde. Enligt § 40 MBL kan dock veto genombrytas, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt.

I enlighet med ovan hade ett måleriföretag förhandlat med kollektivavtalsbärande förbund avseende inhyrning av tre namngivna arbetstagare för måleriarbete på ett visst projekt, och förbundet hade lagt ett veto mot inhyrningen. Förbundet hade i efterhand motiverat vetot med att inhyrningen utgjorde en risk för brott mot det s.k. bemanningsavtalet som förbundet och de inhyrda arbetstagarnas arbetsgivare (ett bemanningsbolag) var bundna av. Förbundet åberopade dock inte detta vid tidpunkten för vetot utan först senare, vid den centrala tvisteförhandlingen. Måleriföretaget genombröt vetot och anlitade de tre arbetstagarna. Denna första del av tvisten avsåg alltså om måleriföretaget olovligen hade brutit mot vetot.

Arbetsdomstolen konstaterade att det var ostridigt att förbundet inte inför eller vid vetoförklaringen nämnde något om att inhyrningen kunde antas medföra att bemanningsavtalet åsidosattes, vilket det ankom på förbundet att framföra. Arbetsdomstolen fann det därmed utrett att måleriföretaget när det bröt igenom vetot inte borde ha insett att förbundet menade att inhyrningen kunde antas medföra att bemanningsavtalet åsidosattes och att den omständigheten inte läggas till grund för Arbetsdomstolens bedömning av om måleriföretaget felaktigt brutit mot vetot. I samband med vetoförklaringen hade förbundet framfört ett annat argument, men det argumentet grundade förbundet inte sin skadeståndstalan i Arbetsdomstolen på (eftersom argumentet underkänts av Arbetsdomstolen i ett tidigare avgörande). Måleriföretaget var därmed inte skyldigt att betala förbundet skadestånd för att det bröt igenom vetot, såvitt det grundades på att inhyrningen kunde antas medföra att lag eller kollektivavtal för måleriarbetet åsidosattes.

Förbundet åberopade också att inhyrningen stred mot vad som var allmänt godtaget inom det aktuella kollektivavtalets (måleriavtalet) område. Måleriföretaget bestred detta och Arbetsdomstolen höll med företaget. Förbundets inställning ansågs alltså ha saknat fog i den mening som avses i 40 § MBL med följd att bolaget trots vetoförklaringen hade rätt att besluta om och verkställa den tilltänkta inhyrningen.

Kort efter att arbetet hade dragit i gång hade måleriföretaget också, utan att förhandla, meddelat förbundet att de avsåg utöka antalet inhyrda med ytterligare fem namngivna personer. I denna andra del av tvisten hade Arbetsdomstolen alltså att bedöma om måleriföretaget brutit mot 38 § MBL genom att hyra in ytterligare fem arbetstagare utan att förhandla. Arbetsdomstolen ansåg i denna del att trots att arbetstagarna kom från samma bemanningsföretag för att utföra måleriarbete på samma projekt och trots att det bara hade träffats ett och samma avtal med bemanningsföretaget, så hade måleriföretaget brutit mot förhandlingsskyldigheten i 38 § MBL när det utan att förhandla på nytt, mer än fördubblade antalet inhyrda arbetstagare på projektet. Måleriföretaget dömdes att för förhandlingsbrottet betala ett allmänt skadestånd om 50 000 kr till förbundet.

Läs hela domen här.

Setterwalls kommentar: Målet visar vikten av att parterna håller rätt på vad som åberopas och när. I frågan om veto mot den inledande inhyrningen lades det förbundet till last att förbundet när vetot lades inte åberopade det som förbundet senare åberopade i Arbetsdomstolen. I frågan om arbetsgivarens förhandlingsskyldighet konstaterade domstolen på liknande sätt att ”[a]rbetsgivarparterna har inte gjort gällande att något undantag från förhandlingsskyldigheten enligt 38 § medbestämmandelagen är tillämpligt.” Hur målet skulle ha fallit ut om arbetsgivaren hade åberopat att det fanns undantag från förhandlingsskyldigheten i det aktuella fallet eftersom inhyrningen av ytterligare personer ”i allt väsentligt motsvarar en åtgärd som har godtagits av arbetstagarorganisationen”, vet vi alltså inte och är inget som Arbetsdomstolen tar ställning till.