AD 2023 nr 47 – Säkerhetsprövning hos Polisen – frågor om föreningsrättskränkning och diskriminering

Målet rörde om polismyndigheten i samband med säkerhetsprövning av en polisaspirant hade vidtagit åtgärder i syfte att förmå aspiranten att inte utnyttja sin föreningsrätt, eller utsatt henne för könsdiskriminering. Arbetsdomstolen fann att så inte var fallet.

Tvisten gällde i huvudsak om en kvinnlig polisaspirant hade utsatts för föreningsrättskränkning och könsdiskriminering i samband med en säkerhetsprövning. Gällande föreningsrättskränkningen var parterna oense dels om polismyndigheten hade nekat den anställda att ha med sig en facklig förtroendeman till säkerhetsprövningen, dels om ett sådant nekande i så fall var en föreningsrättskränkning.

Arbetsdomstolen inledde med att redogöra för de rättsliga förutsättningarna för föreningsrättskränkningar, och framförde att det enligt 8 § medbestämmandelagen föreligger en föreningsrättskränkning bland annat om en arbetsgivare vidtar en åtgärd mot en arbetstagare i syfte att förmå denne att inte utnyttja sin föreningsrätt.

Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen i och för sig att polismyndigheten hade nekat polisaspiranten att ha med sig en facklig representant vid säkerhetsprövningsintervjun. Men eftersom domstolen också fann det utrett att polismyndigheten – av olika sakliga skäl – inte tillåter någon utomstående bisittare överhuvudtaget att närvara vid säkerhetsprövningar, så fanns det inte något föreningsrättskränkande syfte. Det var därmed inte fråga om en föreningsrättskränkning, varför talan avslogs i denna del.

I frågan om den kvinnliga polisaspiranten blivit utsatt för könsdiskriminering var parterna oense om polismyndigheten vid säkerhetsprövningsintervjun, samt vid efterföljande beslut att inte godkänna den anställda för arbete i säkerhetsklassad anställning, hade utsatt den anställde för könsdiskriminering.

En första förutsättning för att det ska vara fråga om diskriminering i strid med diskrimineringslagen är att det varit fråga om ett missgynnande. Arbetsdomstolen konstaterade här att det var ett missgynnade, eftersom polisaspiranten inte godkänts vid säkerhetsprövningen och därmed inte fick påbörja sitt arbete som polisassistent.

Enligt polisaspiranten hade polismyndigheten under säkerhetsprövningsintervjun ställt frågor och fällt kommentarer som var relaterade till hennes könstillhörighet. Polisaspiranten skulle t.ex. ha blivit ombedd att redogöra för händelseförloppet vid ett våldsbrott som hon varit med om, och ställt frågor om klädsel, alkoholpåverkan och lämpligheten att vara ute ensam på natten som kvinna. Frågor om polisaspiranten avsåg att bli gravid skulle också ha förekommit.

Polismyndigheten bestred att frågor respektive kommentarer kring t.ex. lämpligheten av att vara ensam ute på natten, klädsel eller graviditet förekommit. Frågor om alkoholvanor och upplevda våldsbrott hade ställts, men enligt myndigheten ställs sådana frågor till alla som intervjuas oberoende av kön.

Arbetsdomstolen konstaterade att det är arbetstagarsidan som har bevisbördan för att polismyndigheten ställt de frågor och gjort de kommentarer som arbetstagarsidan gjort gällande i målet. Då uppgifterna gick isär, ord stod mot ord och då det enligt domstolen inte gick att ge någon av uppgifterna företräde hade arbetstagarsidan inte kunnat styrka vad som påståtts.  Arbetsdomstolen gick även på polismyndighetens linje avseende de ostridiga frågorna. Enligt domstolen hade arbetstagarsidan inte visat omständigheter som gav anledning att anta att polisaspiranten blivit utsatt för könsdiskriminering, eftersom motsvarande frågor och kommentarer kunnat framställas även gentemot en man. Yrkandet om diskrimineringsersättning avslogs därför.

Läs hela domen här.

Setterwalls kommentar: Rättsfallet belyser vilken betydelse både bevisbördans placering och beviskravet kan få när påståenden om diskriminering aktualiseras. Det väcker också frågan hur polisaspirantens möjligheter att uppfylla beviskravet hade sett ut om polismyndigheten faktiskt hade tillåtit en facklig förtroendeman att delta under säkerhetsprövningen. Avgörandet är även på många andra sätt spännande, men det ska poängteras målet rör en mycket särskild situation (en säkerhetsprövning) och att det inte alls är självklart att samma bedömningar skulle göras under mer ordinära omständigheter.