AD 2026 nr 19 och AD AD 2026 nr 42 – Arbetsdomstolen ogiltigförklarar avskedanden efter otillåtna slagningar i arbetsgivares IT-system

I två rättsfall, AD 2026 nr 19 och AD 2026 nr 42, har Arbetsdomstolen tittat på frågan om det finns grund för skiljande från tjänsten när en anställd gjort otillåtna slagningar i arbetsgivarens IT-system. I båda fallen har Arbetsdomstolen bedömt att det förelegat särskilda omständigheter eller särpräglade förhållanden, och kommit fram till att det inte funnits grund för att skilja den anställde från tjänsten.

AD 2026 nr 19 – Avskedande av försäkringsanställd efter slagningar i bolagets kundhanteringssystem ogiltigförklaras

En utredare hos ett försäkringsbolag avskedades efter att ha gjort otillåtna slagningar i bolagets kundhanteringssystem på sin före detta partner och dennes nya partner. Bolaget menade också att den anställdas privatekonomiska situation utgjorde sakliga skäl för uppsägning. Utredaren sökte kontaktuppgifter i privat syfte för att hjälpa sin son att få kontakt med sin pappa. Arbetsdomstolen fann att slagningarna visserligen var otillåtna och klandervärda men att agerandet inte var tillräckligt allvarligt för att utgöra grund för avskedande. Domstolen fann inte heller att det förelåg sakliga skäl för uppsägning, vare sig på grund av slagningarna eller utredarens privatekonomiska situation. Avskedandet ogiltigförklarades.

Bakgrund:

Målet rörde ett avskedande av en utredare hos ett försäkringsbolag. Utredarens arbetsuppgifter bestod i att utreda bedrägerier och oegentligheter mot och inom bolaget. Sedan Kronofogdemyndigheten kontaktat bolaget om löneutmätning avseende utredaren, som hade utmätningsskulder på uppemot en miljon kronor, gjorde bolaget en internutredning av utredaren via ett externt säkerhetsföretag. I utredningen upptäcktes att utredaren vid ett tillfälle hade gjort slagningar i bolagets kundhanteringssystem på sin före detta partner och dennes nya partner.

Som grund för avskedandet åberopade bolaget att utredaren uppsåtligen hade gjort olovliga slagningar i kundhanteringssystemet, att hon därmed brutit mot sekretessåtagandet i anställningsavtalet samt att hon gjort sig skyldig till dataintrång i brottsbalkens mening. Bolaget hänvisade till att höga krav ställs på försäkringsbranschen och dess medarbetares säkerhet och integritet, samt att utredarens skuldbörda innebar en risk och sårbarhet för otillbörlig påverkan. Arbetstagarsidan menade dels att utredaren hade haft en godtagbar anledning att söka kontaktuppgifter till sin före detta partner och att det var en engångsföreteelse, dels att utredaren inte hade haft en sådan anställning som omfattas av ett lagstadgat krav på ekonomisk skötsamhet eller som innebar något ekonomiskt vandelsåtagande.

Arbetsdomstolens bedömning:

Arbetsdomstolen konstaterade att slagningarna var otillåtna och fann att utredaren insett detta. Domstolen framhöll också att agerande var klandervärt och uppfyllde rekvisiten för dataintrång, samt betonade att försäkringsbranschen är en utpräglad förtroendebransch där det ställs särskilda krav på anställda som har tillgång till integritetskänslig information. Arbetsdomstolen fann mot denna bakgrund anledning att rikta allvarlig kritik mot utredaren. Men samtidigt bedömde domstolen att det fanns omständigheter som talade till utredares fördel: syftet med slagningarna var att hjälpa sonen att komma i kontakt med sin pappa, det rörde sig om en engångsföreteelse, informationen hade inte lämnats vidare, slagningarna hade inte syftat till att påverka bolagets verksamhet, och det hade förflutit närmare ett år mellan händelsen och avskedandet utan att agerandet upprepats. Domstolen kom därför fram till att utredarens agerande inte var så allvarligt att det utgjorde skäl för avskedande.

Enligt 35 § första stycket anställningsskyddslagen ska ett avskedande inte förklaras ogiltigt om omständigheterna skulle räckt till för en giltig uppsägning. Enligt Arbetsdomstolen utgjorde varken de otillåtna slagningarna, sedda för sig, eller utredarens privatekonomiska situation sakliga skäl för uppsägning. Utredarens anställning omfattades inte omfattades av något författningsreglerat krav på ekonomisk skötsamhet, det hade inte framkommit att anställda hos bolaget gjort något generellt vandelsåtagande, och utredaren hade tagit ansvar för sin ekonomi genom att ansöka om och beviljas skuldsanering.

Arbetsdomstolen ogiltigförklarade därför avskedandet. Med hänsyn till att det fanns skäl att rikta allvarlig kritik mot handläggaren bestämdes dock det allmänna skadeståndet till 50 000 kr, ett betydligt lägre belopp än normalt.

Setterwalls kommentar:

Arbetsdomstolen har prövat frågor om betydelsen av otillåtna slagningar i IT-system tidigare och då har ett förhållandevis strängt betraktelsesätt anlagts. Men i de fallen har det varit fråga om offentligt anställda, och de särskilda förhållanden som råder inom den offentliga verksamheten har beaktats vid prövningen. Den här domen visar att en handling som utförs inom ramen för anställningen, i vart fall i det privata näringslivet, kan vara både otillåten och klandervärd, i detta fall till och med utgöra en brottslig gärning, utan att det är grund för avskedande eller ens uppsägning. Arbetsdomstolen lägger vid sin bedömning stor vikt vid omständigheterna i det enskilda fallet. Domen illustrerar också att en arbetsgivare i försäkringsbranschen inte utan vidare kan grunda ett skiljande från anställningen på en arbetstagares privatekonomiska situation, i alla fall inte när arbetstagaren har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med den och det inte föreligger något författningsreglerat eller avtalat krav på ekonomisk skötsamhet. Att Arbetsdomstolen bestämde det allmänna skadeståndet till ett avsevärt lägre belopp än normalt bekräftar dock att domstolen ser allvarligt på agerandet. En praktisk slutsats är att arbetsgivare som konfronteras med liknande företeelser under liknande omständigheter i första hand bör överväga mindre ingripande åtgärder, såsom tillrättavisningar, varningar eller omplacering, innan beslut fattas om att skilja arbetstagaren från anställningen. Arbetsgivare behöver också ta höjd för att de faktiska omständigheterna kommer ha stor betydelse vid bedömningen i det enskilda fallet.

Läs hela rättsfallet här.

AD 2026 nr 42 – Avskedande av polis efter slagningar i polismyndighetens IT-system ogiltigförklaras

En polis avskedades efter att ha dömts för fyra fall av dataintrång. Dataintrången bestod i att polisen gjort slagningar i Polismyndighetens IT-system i ett ärende där polisen själv och hans son var målsägande. Arbetsdomstolen fann att slagningarna visserligen var brottsliga, omdömeslösa och klandervärda men att agerandet, med hänsyn till de mycket särpräglade förhållandena och den svåra situation som polisen befann sig i, inte var tillräckligt allvarligt för att utgöra grund för avskedande. Inte heller förelåg sakliga skäl för uppsägning. Avskedandet ogiltigförklarades. Målet gällde också om arbetsgivaren i Arbetsdomstolen fick åberopa omständigheter till grund för avskedandet som inte uttryckligen hade åberopats i den skriftliga motivering som arbetsgivaren hade lämnat till polismannen enligt 19 § lagen om anställningsskydd.

Bakgrund:

Polismyndigheten avskedade en poliskommissarie med hänvisning till att han hade gjort sig skyldig till dataintrång vid fyra tillfällen – brott som han dömts för i hovrätten. Dataintrången hade bestått i att poliskommissarien gjort sammanlagt 17 sökningar i Polismyndighetens IT-system i ett ärende där han själv och hans son var målsägande, samt avseende personer med koppling till ärendet. Arbetstagarsidan menade i första hand att hovrätten hade dömt fel eftersom poliskommissarien handlat i nöd, alternativt i putativ nöd, och i andra hand att hans agerande – oavsett om hovrättsdomen ansågs vara korrekt – inte utgjorde grund för avskedande. Arbetsgivarsidan menade å sin sida bland annat att poliskommissariens agerande och beteende inte var förenligt med de krav som ställs på en polisman, och att han var uppenbart olämplig att inneha anställning vid myndigheten.

Arbetsgivarsidan åberopade även att polismannen hade vidtagit brottsutredande åtgärder och i övrigt agerat olämpligt i den utredning där han själv och hans närstående varit målsägande, samt att han hade påverkat utredningen i sådan utsträckning att förtroendet för Polismyndigheten – såväl internt inom utredningen som hos allmänheten – hade riskerat att skadas. Enligt arbetstagarsidan skulle Arbetsdomstolen bortse från dessa omständigheter, eftersom Polismyndigheten inte hade angett dem som grund i den skriftliga motivering som lämnades till polismannen i enlighet med 19 § lagen om anställningsskydd.

Arbetsdomstolens bedömning:

I frågan om vilka omständigheter Polismyndigheten fick åberopa som grund för avskedandet inledde Arbetsdomstolen med att konstatera att syftet med skyldigheten för arbetsgivaren att på begäran av arbetstagaren ange grunderna för avskedandet är att arbetstagaren inte ska behöva sväva i ovisshet om skälen för beslutet. Domstolen hänvisade emellertid också till väletablerad praxis, enligt vilken arbetsgivaren i viss utsträckning kan åberopa även andra omständigheter, förutsatt att dessa ligger i linje med vad som angetts som grund för avskedandet.

Domstolen konstaterade att det enda som hade angetts som grund för avskedandet i det skriftliga besked som myndigheten lämnat till polismannen var att han hade dömts för fyra fall av dataintrång. Polismannen hade därmed inte haft skäl att räkna med att även hans agerande i övrigt på brottsplatsen och under utredningen låg till grund för beslutet att skilja honom från anställningen. Eftersom dessa omständigheter inte heller bedömdes vara så nära förknippade med den åberopade brottsligheten, lämnade domstolen Polismyndighetens påståenden om polismannens agerande på brottsplatsen och påverkan på utredningen utan avseende.

I sak konstaterade Arbetsdomstolen inledningsvis att det inte fanns anledning att göra en annan bedömning än hovrätten i fråga om huruvida polismannens slagningar utgjorde dataintrång. Arbetsdomstolen prövade därefter om dataintrången utgjorde laga grund för avskedande. Domstolen konstaterade att det fanns anledning att se mycket allvarligt på den brottslighet som polismannen gjort sig skyldig till. Samtidigt fanns det omständigheter i målet som talade till hans fördel. Domstolen beaktade bland annat att syftet med slagningarna var att ta reda på om det fanns några kopplingar mellan det brott som polismannen och hans son hade utsatts för och polismannens befattning vid Polismyndigheten. Vidare ansågs det relevant att polismannen vid tiden för slagningarna upplevde att han och hans familj befann sig i fara, samt att brotten kunde betraktas som engångsföreteelser till följd av en särskilt pressad situation. Vid en sammantagen bedömning fann Arbetsdomstolen att det inte var visat att polismannen var uppenbart olämplig att inneha anställning hos Polismyndigheten, även om agerandet hade varit både omdömeslöst och klandervärt. Mot denna bakgrund ogiltigförklarades avskedandet. Arbetsdomstolen ansåg inte heller att det hade funnits sakliga skäl för uppsägning, med hänvisning till de beaktansvärda förmildrande omständigheter som förelåg. I fråga om skadestånd uttalade Arbetsdomstolen att de brott som polismannen hade gjort sig skyldig till i och för sig var sådana att de normalt utgör skäl för avskedande. Detta, tillsammans med att polismannen själv i hög grad hade medverkat till den uppkomna situationen, innebar att domstolen dömde ut ett allmänt skadestånd om endast 50 000 kronor, vilket är betydligt lägre än vad som normalt döms ut vid ogrundade avskedanden.

Setterwalls kommentar:

Till att börja med är avgörandet en viktig påminnelse till alla arbetsgivare om vikten av att tänka efter noga kring vilka omständigheter som anges i ett skriftligt besked enligt 19 § anställningsskyddslagen. Även om Arbetsdomstolen många gånger gör en generös tolkning av vad som kan anses ligga i linje med vad som angetts i det skriftliga beskedet, kan helt andra omständigheter inte åberopas. Detta kan få avgörande betydelse vid en rättslig prövning.

I sak är det intressant att notera att Arbetsdomstolen i tidigare avgöranden har sett allvarligt på polisers brottslighet i allmänhet och polisanställdas otillåtna slagningar i IT-system i synnerhet. Domstolen har dock gjort skillnad mellan slagningar som gjorts av nyfikenhet eller för att uppnå egen vinning, och slagningar som på något sätt har ansetts vara försvarliga med hänsyn till omständigheterna. Detta avgörande tillhör den senare kategorin. Precis som det ovan refererade målet, AD 2026 nr 19, visar domen att en handling kan vara både omdömeslös och klandervärd, och till och med utgöra en brottslig gärning, utan att det finns grund för avskedande eller ens uppsägning. Bedömningen är tydligt beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, inklusive syftet med agerandet och arbetstagarens situation. Samtidigt markerar det låga allmänna skadeståndet att Arbetsdomstolen alltjämt ser allvarligt på agerandet. Det står därmed klart att en arbetsgivare inte kan förlita sig på att otillåtna slagningar i IT-system, eller ens en fällande dom för dataintrång mot arbetsgivaren, per automatik utgör grund för avskedande eller uppsägning. Arbetsgivare bör därför noggrant beakta samtliga relevanta omständigheter innan beslut om avskedande fattas och även överväga mindre ingripande åtgärder, såsom tillrättavisning, varning eller omplacering.

Läs hela rättsfallet här