AD 2026 nr 29 – Avskedande av civilanställd handläggare hos Polismyndigheten som dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik ogiltigförklaras

En civilanställd handläggare hos Polismyndigheten avskedades efter att ha dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik. Handläggaren hade i samband med brottsligheten även gjort uttalanden till vittnen och poliser om sin anställning hos myndigheten. Arbetsdomstolen ogiltigförklarade avskedandet och fann att det inte ens förelåg sakliga skäl för uppsägning, bland annat med hänsyn till att brottsligheten begåtts utanför anställningen, hade samband med ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär och med fog kunde betraktas som en engångsföreteelse.

Bakgrund:

Målet rörde avskedandet av en civilanställd handläggare vid Nationella operativa avdelningen (NOA) hos Polismyndigheten. Handläggaren hade inte polisexamen och arbetade i huvudsak med att ta fram resehandlingar till personer som skulle avvisas eller utvisas från Sverige. Hans arbetsuppgifter innefattade inte myndighetsutövning och han hade inte personalansvar.

Sedan handläggaren kört bil med en alkoholkoncentration om minst 2,14 promille i blodet, avskedade myndigheten honom. I samband med händelsen hade handläggaren berättat för ett vittne som ingrep att han arbetade inom polisen. Han berättade också vid flera tillfällen för den ingripande polispatrullen att han arbetade på NOA, frågade om poliserna visste vem han var och uppgav att hans jobb förmodligen var mer betydelsefullt än deras. Den rapporterande polisassistenten upplevde uttalandena som ett försök att påverka patrullen att avbryta anmälningsupptagningen. Polismyndigheten ansåg att uttalandena riskerade att skada myndighetens anseende och allmänhetens förtroende för myndigheten, och dessutom innebar en risk för otillbörlig påverkan av polis i tjänsteutövning. Handläggaren dömdes sedermera för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik till två månaders fängelse. Parterna var överens om att handläggaren vid tidpunkten för brottsligheten hade ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär och att han därefter genomgått rehabilitering som framgångsrikt avslutades cirka 1,5 år efter brottsligheten.

Arbetsdomstolens bedömning:

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får en arbetstagare avskedas om denne grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Beträffande offentligt anställda kan ledning sökas i den praxis som utbildats vid tillämpningen av 1976 års lag om offentlig anställning, där det avgörande var om arbetstagaren genom brottet visat sig uppenbart olämplig att inneha sin anställning. Vidare ska de särskilda förhållanden som råder inom den offentliga verksamheten beaktas, vilket innebär att brottsliga handlingar i större utsträckning än för andra anställda kan leda till att handlingen anses innefatta ett grovt åsidosättande av arbetstagarens åligganden mot arbetsgivaren. Poliser har ett särskilt ansvar att avhålla sig från att begå brott. I fråga om trafikonykterhetsbrott som har sin grund i alkoholberoende av sjukdomskaraktär gäller sammanfattningsvis att det avgörande blir om arbetstagaren visat sig beredd att medverka till rehabiliteringsåtgärder och dessa kan antas leda till ett bestående resultat av sådan natur att brottet med fog kan betraktas som en engångsföreteelse. Beträffande civilanställda hos Polismyndigheten utan polisiära befogenheter och utan myndighetsutövande arbetsuppgifter har domstolen uttalat att det inte finns skäl att ställa samma höga krav på oförvitlighet som på den som är polis.

Bedömning

Arbetsdomstolen inledde med att understryka att det i och för sig fanns anledning att se allvarligt på den brottslighet som handläggaren gjort sig skyldig till. Brottsligheten hade emellertid begåtts utanför anställningen, hade samband med ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär och kunde med fog betraktas som en engångsföreteelse. Handläggaren var direkt beredd att medverka till rehabiliteringsåtgärder som avslutades med gott resultat, och det finns inte skäl att ställa samma höga krav på oförvitlighet på en civilanställd utan polisiära befogenheter som på poliser. Handläggarens uttalanden till vittnet och polispatrullen var visserligen klart olämpliga, men risken för skada på Polismyndighetens anseende och risken för otillbörlig påverkan framstod som begränsad, särskilt med hänsyn till handläggarens tillstånd vid tidpunkten, vilket orsakats av alkoholsjukdomen. Arbetsdomstolen fann därför vid en sammantagen bedömning att handläggaren inte visat sig uppenbart olämplig att ha anställning hos Polismyndigheten och att det därför inte fanns laga grund för avskedandet.

Enligt 35 § första stycket anställningsskyddslagen ska ett avskedande inte förklaras ogiltigt om omständigheterna skulle ha räckt till för en giltig uppsägning. I den frågan konstaterade Arbetsdomstolen att brottsligheten framstod som en engångshändelse, att handläggaren hade rehabiliterats från sitt alkoholberoende, att det aldrig framförts kritik mot hans arbetsinsatser och att Polismyndigheten före avskedandet inte vidtagit några rehabiliterande insatser eller någon annan mindre ingripande åtgärd. Domstolen fann därför att det inte heller fanns sakliga skäl för uppsägning, och avskedandet ogiltigförklarades.

Setterwalls kommentar:

Domen illustrerar de faktorer som Arbetsdomstolen väger in vid prövningen av om brottslighet utom tjänsten kan utgöra grund för avskedande eller uppsägning av en offentligt anställd. Avgörande i målet var framför allt att handläggaren var civilanställd utan polisiära befogenheter; domstolen tillämpade därför ett lägre krav på oförvitlighet än vad som gäller för poliser. Domen bekräftar också den etablerade praxis som innebär att trafikonykterhetsbrott med samband med alkoholberoende av sjukdomskaraktär i regel inte utgör tillräcklig grund för skiljande från anställningen, förutsatt att arbetstagaren medverkar till rehabilitering som leder till bestående resultat och att brottsligheten med fog kan betraktas som en engångsföreteelse. En praktisk slutsats för arbetsgivare är att även allvarlig brottslighet utanför tjänsten inte nödvändigtvis räcker som grund för att skilja en arbetstagare från anställningen, särskilt om brottsligheten har samband med sjukdom. Arbetsgivare bör i sådana situationer överväga rehabiliterande insatser eller andra mindre ingripande åtgärder innan beslut om skiljande från anställningen fattas. Avsaknaden av sådana åtgärder var en faktor som domstolen beaktade vid prövningen av om det förelåg sakliga skäl för uppsägning.

Läs hela rättsfallet här.