Arbetet mot korruption – mer än en regelefterlevnadsfråga

Den internationella trenden i arbete mot korruption är tydlig. Allt fler länder antar hårdare lagstiftning mot mutor och ställer ökade krav på företag att arbeta förebyggande och systematiskt mot korruption. Exempelvis har Frankrike sedan förra sommaren ny lagstiftning på plats, Sapin II, som kräver att företag av viss storlek har antikorruptionsprogram på plats och där avsaknaden av sådant leder till böter. Samtidigt utdöms årligen höga böter för mutbrott. Summan för utdömda böter av amerikanska myndigheter under den amerikanska Foreign Corrupt Practices Act (FCPA) ligger stadigt högt och uppgick 2016 till rekordhöga ca 2,5 miljarder dollar. För 2017 var beloppet nästan 2 miljarder dollar.

Life sciences-industrin liksom hälso- och sjukvård är områden som är särskilt riskutsatta ur ett korruptionshänseende och är områden som antikorruptionsmyndigheter har ett särskilt fokus på. Anledningen till detta är bland annat de frekventa och nära kontakterna mellan industrin och personal inom hälso- och sjukvård, användning av tredjeparter och den regulatoriska miljö som företag inom life science verkar inom. 

Vetskapen om dessa risker är därför generellt stor inom branschen och det görs flera insatser för att hanteras korruptionsriskerna, bland annat genom självreglering. Här kan särskilt nämnas den överenskommelse om samverkansregler för den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, läkemedelsindustrin, medicintekniska industrin och laboratorietekniska industrin som år 2013 slöts mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Läkemedelsindustriföreningen, Swedish Labtech och Swedish Medtech. Nyligen ingick också, med stöd av Institutet Mot Mutor, en överenskommelse mellan SKL, Vårdföretagarna och Arbetsgivarföreningen KFO för att motverka mutor och korruption inom vård, omsorg och personlig assistans. Genom självreglering skapas tydliga ramverk inom vilka aktörer kan agera utan risk för att agera i strid mot lagstiftningen – och är därmed ett positivt och effektivt verktyg i kampen mot korruption. Naturligtvis måste självregleringarna också kompletteras med policys och riktlinjer i den egna verksamheten, anpassade efter de specifika risker som finns i verksamheten. Detta kräver i sin tur att verksamheten har gjort sin hemläxa i form av en riskanalys ur korruptionshänseende.  

Men ett effektivt antikorruptionsarbete handlar om mycket mer än att enbart ha regler på plats – och att vara compliant med lagstiftning. Det måste finnas en kultur som främjar etiskt handlande och där ledningen genom ord och handling signalerar ett tydligt avståndstagande mot korruption i alla dessa former. I detta ligger också att skapa en förståelse i verksamheten för vad korruption är och dess negativa och allvarliga effekter.

Världsbanken framhåller korruption som det största hotet mot utveckling, såväl samhällelig som ekonomisk. Enligt beräkningar från Världsbanken betalas nästintill ofattbara summor i mutor årligen världen över, mer än en biljon dollar i rena mutor, och korruptionens kostnader beräknas uppgå till ca fem procent av världens globala BNP. Konsekvenserna av korruption drabbar genomgående de fattigaste hårdast. I svårt korruptionsutsatta länder hindrar korruptionen effektiv tillgång till grundläggande samhälleliga funktioner som sjukvård och det finns bland annat kopplingar mellan hög korruption och hög spädbarnsdödlighet.

Förekomsten av korruption inverkar avskräckande för genomförandet av investeringar och fördyrar handel – mutor kan för handel likställas med en dold skatt. Korruption medför därtill att marknadsmekanismerna sätts ur spel – något som i slutändan alltid leder till sämre affärer. Korruption leder också till stora interna skador. En organisationskultur där mutor tillåts för att ta sig fram är en kultur som riskerar leda till andra oegentligheter. För varför ska en enskild anställd hålla sig till regelboken när företaget som stort inte gör det? De verksamhetsmässiga konsekvenserna ska inte underskattas. Ibland kan det byggas upp en hel intern byråkrati för att dölja mutbrottslighet och andra regelöverträdelser, resurser som istället borde allokeras till kärnverksamheten. Beräkningar från OECD (2014) visar till exempel att korruption ökar affärskostnaderna med tio procent. En möjligtvis mindre lättkvantifierad men väl så reell kostnad av korruption för ett företag är förtroendeförlust och varumärkesskada. Kostnaderna i detta avseende kan bli betydande och kan uppstå enbart vid misstankar om att korruption förekommer i ett företag. De ekonomiska incitamenten att undvika mutöverträdelser är därmed många fler än risken för böter.

En förståelse för korruptionens skadliga effekter är nödvändigt, inte minst för att undvika att de regler som uppställs kan bortförklaras av enskilda individer med rationaliseringar som att mutbrott är ett ”offerlöst brott” – något som det i allra högsta grad inte är. Detta måste företag, organisationer och myndigheter inom nu aktuella branscher ta på högsta allvar genom ett systematiskt och strukturerat arbete mot korruption.

– Natali Phalén, Generalsekreterare Institutet Mot Mutor (IMM)
IMM är en ideell näringslivsorganisation som sedan 1923 har verkat för god sed i näringslivet och samhället i stort genom framförallt informationsspridning och självreglering för att undvika mutor och användningen av andra otillbörliga förmåner. IMM förvaltar självregleringen Näringslivskoden.
SKL, Stockholms Handelskammare och Svenskt Näringsliv är IMM:s huvudmän. LIF, Svensk Handel, Sveriges Byggindustrier och Svenska Bankföreningen är partnerorganisationer. Det finns möjlighet för organisationer och företag att ansluta sig till IMM som stödjande medlem.

natali_phalen_1.jpg