Arbetsmiljöbrott vid kränkande särbehandling m m

Det har den senaste tiden varit stor uppmärksamhet kring Polismyndighetens hantering i samband med utredningen om bl a polischefen Mats Löfving. Vi kommer därför här kort belysa under vilka förutsättningar en fysisk person (t ex en chef) kan dömas för arbetsmiljöbrott när en arbetstagares död har samband med brister i arbetsmiljön. Det ska framhållas att i fallet Mats Löfving har åklagaren hittills beslutat att inte inleda någon förundersökning om arbetsmiljöbrott.

Rättsliga utgångspunkter

Arbetsmiljöbrott

Den som av oaktsamhet orsakat annans död genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätta sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen (eller föreskrifter i Arbetsmiljöverkets författningssamling, förkortad AFS) kan enligt brottsbalken dömas till arbetsmiljöbrott. Om någon varit oaktsam eller inte bedöms utifrån om handlingen, eller underlåtenheten att handla, inneburit ett otillåtet risktagande.

Skyldigheter enligt arbetsmiljölagen m.m.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.

Enligt arbetsmiljölagen och AFS 2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete ska alla arbetsgivare regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att någon kan komma att drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet. Om någon arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet och om något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, ska arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker för ohälsa och olycksfall kan förebyggas i fortsättningen. Arbetsgivaren ska dessutom omedelbart eller så snart det är praktiskt möjligt genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt vidta de åtgärder som i övrigt behövs för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö.

Enligt AFS 2015:4 om organisatorisk och social arbetsmiljö ska arbetsgivare också vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Kränkande särbehandling innebär att en arbetstagare behandlas kränkande och annorlunda än andra. Exempel på kränkande särbehandling är att inte bli hälsad på, bli kallad öknamn, att bli utfryst, att exkluderas från möten som man borde få vara med på, bli orättvist anklagad eller personligt uthängd. Chefer och arbetsledande personal har ett särskilt ansvar att förebygga, uppmärksamma och hantera kränkande särbehandling.

Vem ansvarar för arbetsmiljön?

Ansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren (representerad av VD eller, om VD saknas, styrelseledamöterna). Enligt AFS 2001:1 ska arbetsgivaren fördela arbetsmiljöuppgifterna i verksamheten på ett sådant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås. Den som på detta sätt har ansvar för arbetsmiljön eller har fått arbetsmiljöuppgift fördelad till sig, typiskt sett chef eller annan ledningsrepresentant, kan dömas för arbetsmiljöbrott, om han eller hon åsidosätter sina skyldigheter.

Orsakssamband

Ansvar för en arbetstagare död till följd av oaktsamhet vid arbetsmiljöbrott kräver ett orsakssamband mellan oaktsamhet och dödsfall. Högsta domstolen har i NJA 2007 s. 369 slagit fast att kravet på orsakssamband innebär att det ska framstå i hög grad sannolikt att effekten (dödsfallet) uteblivit vid ett alternativt handlande som inte varit oaktsamt. En sammanvägd bedömning av de aktuella omständigheterna och alternativa handlingsmöjligheterna behöver därmed göras.

Krokomfallet (mål nr B 2863-11 i Östersunds tingsrätt och B 399-14 i hovrätten för nedre Norrland)

Ett uppmärksammat rättsfall gällande chefers ansvar vid kränkande särbehandling mm, är det s.k. Krokomfallet som avgjordes år 2014 av Östersunds tingsrätt men sedan slutlig – efter överklagande – år 2015 av hovrätten för nedre Norrland. Det ska nämnas att vid tiden för händelserna i Krokomfallet gällde inte AFS 2015:4 om organisatorisk och social arbetsmiljö som innehåller föreskrifter om kränkande särbehandling. Dock fanns annan reglering med snarlikt innehåll.

Omständigheterna i Krokomfallet var att en socialsekreterare på Krokom kommun begick självmord till följd av vad åklagaren beskrev som mobbning från en annan arbetstagare och kommunens bristfälliga hantering av situationen. Efter att kommunen fick kännedom om att det förekom problem på arbetsplatsen och att socialsekreteraren mådde dåligt tillsattes en utredning. Utredningens slutsats var att ingen allvarlig mobbning förekommit och efter att utredningen hade genomförts beslutade kommunen att avskeda socialsekreteraren. Kommunen var under tiden för utredningen och vid tidpunkten för avskedandet medveten om att socialsekreteraren inte mådde bra och att självmordsrisk förelåg. Socialsekreteraren nåddes av informationen att kommunen avsåg att avskeda honom, men avskedandet hann aldrig verkställas då medarbetaren innan dess tog sitt liv.

Åklagaren väckte åtal mot två chefer vid kommunen med yrkande om att de två skulle dömas för arbetsmiljöbrott. Enligt åklagaren var kommunens utredning av den påstådda mobbningen bristfällig på flera sätt. Åklagaren menade också att kommunen dels inte vidtagit de åtgärder som arbetsmiljölagen krävt i situationen, dels att kommunen brutit mot lagen genom att underrätta socialsekreteraren om avsked, trots att det inte fanns tillräckliga skäl för sådant.

Tingsrätten ansåg att de båda cheferna hade åsidosatt vad som ålegat dem enligt arbetsmiljölagen för att förebygga ohälsa. Dels genom att de inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra sjukdom och dödsfall, dels för att beslut om avskedande togs utan att det förelåg grund för åtgärden. Tingsrätten ansåg att cheferna därigenom varit oaktsamma och grovt vårdslösa i sitt handlande vilket vållat socialsekreterarens död, då det enligt tingsrätten framstod i hög grad sannolikt att dödsfallet uteblivit om de handlat annorlunda (dvs. ett orsakssamband ansågs föreligga).

De båda cheferna överklagade domen till hovrätten. Hovrätten ansåg att det fanns brister i chefernas hantering i flera avseenden men att det inte förekommit oaktsamhet av sådant slag att cheferna kan dömas för vållande till annans död eller vållande till sjukdom. Hovrätten motiverade sin dom med att Högsta domstolen i sin praxis uttalat att viss försiktighet ska iakttas vid tillämpning av rekvisitet oaktsamhet vid vållande till annans död och att med oaktsamhet i detta sammanhang inte ska förstås vilken som helst avvikelse från ett helt aktsamt beteende. Därmed ändrade hovrätten tingsrättens dom och friade de båda cheferna från arbetsmiljöbrott.

Setterwalls kommentar

Som reaktion på Polismyndighetens hantering vid utredningen av Mats Löfving har åklagare tagit emot ett flertal anmälningar om arbetsmiljöbrott. Då det inte framkommit tillräckligt med omständigheter som talar för att det är ett brott bakom det inträffade har Åklagarmyndigheten beslutat att inte inleda någon förundersökning. Enligt medieuppgifter har dock Arbetsmiljöverket fått en anmälan om det inträffade från Polismyndigheten. Om Arbetsmiljöverket skulle finna skäl att göra en åtalsanmälan så kommer en sådan anmälan att prövas separat. Om det blir ett rättsligt efterspel återstår alltså fortfarande att se.

Diskussionen kring Polismyndighetens hantering av utredningen om Mats Löfving m fl visar på vikten av att arbetsgivare i dessa situationer tar sitt arbetsmiljörättsliga ansvar på största allvar. Det gäller inte bara att utredningen ska genomföras av någon som har tillräcklig kompetens, möjlighet att agera opartiskt och ha de berördas förtroende. Dessutom ska eventuella risker för de inblandades arbetsmiljö bedömas löpande före, under och efter utredningen och om risk identifieras ska åtgärder vidtas. Det ska framhållas att arbetsgivaren ansvarar för att samtliga berördas arbetsmiljö hanteras. Det betyder i en utredningssituation att arbetsgivaren har ett ansvar också för den som utreds.