Försäkringsbolagets skadeståndsansvar vid avtalsbrott – nytt avgörande från Högsta domstolen

Högsta domstolen har i en dom den 29 januari 2020 (mål nr T 481-19) fastslagit att ett försäkringsbolags felaktiga förtida uppsägning av ett försäkringsavtal utgör ett avtalsbrott som kan grunda skadeståndsansvar under förutsättning att försäkringsbolaget har agerat oaktsamt vid uppsägningen. Högsta domstolen underkände således försäkringstagarens påstående om att försäkringsbolaget hade ett strikt ansvar vid avtalsbrott pga. felaktig uppsägning. Vidare konstaterade Högsta domstolen att försäkringsbolaget har ett ansvar för att, trots försäkringstagarens principiella bevisbörda, ange vilket underlag som har funnits för uppsägningen och vilka överväganden som har gjorts. Av intresse är också att Högsta domstolens dom synes innebära att skadestånd i och för sig kan aktualiseras även vid andra avtalsbrott än felaktig förtida uppsägning.

Bakgrund
Bakgrunden var i korthet följande. Försäkringstagaren var en bonde som på sin gård bedrev näringsverksamhet i form av bl.a. köttproduktion genom nötkreatur, för vilken han hade tecknat en försäkring. I slutet av 2012 polisanmälde bonden en stöld av ungefär 70 kor från gården och förundersökning inleddes. Därtill anmälde bonden skadan till sitt försäkringsbolag.

Förundersökningen resulterade i att åtal om försök till försäkringsbedrägeri väcktes mot bonden. Därefter, i början av 2014, beslutade bondens försäkringsbolag att säga upp försäkringen med omedelbar verkan med hänvisning till att bonden hade lämnat oriktiga uppgifter till försäkringsbolaget och därmed att förtroendet för honom som försäkringstagare var förbrukat. Åtalet mot bonden ogillades i tingsrätten, vars dom vann laga kraft.

Till följd av den förtida uppsägningen kom bonden att väcka en fastställelsetalan mot försäkringsbolaget, varvid han yrkade att domstolen skulle fastställa att försäkringsbolaget var skadeståndsskyldigt mot honom pga. felaktig förtida uppsägning av hans försäkring. Tingsrätten ogillade käromålet, som dock bifölls av hovrätten.

Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen (”HD”) konstaterade att en företagsförsäkring (som nu var ifråga) endast får sägas upp i förtid under vissa förutsättningar, bl.a. då försäkringstagaren väsentligen åsidosatt sina förpliktelser mot försäkringsbolaget (vilket följer av 8 kap. 6 § försäkringsavtalslagen, ”FAL”). Exempel på sådant åsidosättande är om försäkringstagaren genom sitt handlande väsentligt ökar risken för försäkringsfallets inträffande, framkallar försäkringsfallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, alternativt lämnar vilseledande uppgifter under skaderegleringen. Vägledande för bedömningen om uppsägningsrätt föreligger är betydelsen av kontraktsbrottet, främst sett från den uppsägande partens sida.

Enligt HD är en uppsägning i förtid att jämställa med en hävning. Bevisbördan för att det föreligger en rätt till förtida uppsägning åvilar försäkringsbolaget som – vid påstående om oriktiga uppgifter – måste styrka den rätten. Enligt HD får, vid en rättslig prövning, bevisbedömningen inkludera de omständigheter som rent faktiskt förelegat; även utredning som inte låg till grund för uppsägningen får alltså åberopas vid en senare prövning av om uppgifterna var riktiga.

Vad gäller påföljden då ett försäkringsbolag felaktigt har sagt upp en försäkring i förtid noterade HD att FAL saknar uttryckliga bestämmelser angående huruvida försäkringsbolaget kan bli skadeståndsskyldigt. Om inget annat följer av avtalet eller allmänna kontraktsrättsliga principer ska därför skadeståndslagens principer tillämpas, dock med beaktande av ”försäkringsavtalets särart”. HD konstaterade att, även om det inte är givet att allmänna kontraktsrättsliga principer om skadeståndsansvar är fullt tillämpliga på försäkringsavtal, så föreligger inget hinder mot att skadestånd kan utgå vid en felaktig förtida uppsägning av försäkringsbolaget. Den fråga som HD därefter hade att ta ställning var huruvida skadeståndsansvaret är strikt eller om det fordrar vållande.

HD konstaterade att det i rättspraxis tidigare ansetts att obefogade uppsägningar vid varaktiga avtal i vissa situationer medför ett strikt ansvar. Med hänvisning till bl.a. försäkringsavtalets kollektivistiska natur, dvs. att försäkringbolaget har en skyldighet att upprätthålla försäkringsskyddet på likartad grund även mot övriga försäkringstagare, konstaterade HD att ett strikt ansvar var alltför strängt. Ett skadeståndsansvar förutsätter således att försäkringsbolaget agerat oaktsamt.

Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att försäkringsbolaget har agerat oaktsamt. Till skillnad från bedömningen om den förtida uppsägningen skett felaktigt så ska oaktsamhetsbedömningen göras mot bakgrund av de omständigheter som förelåg vid uppsägningstillfället. Oaktat bevisbördans placering har försäkringsbolaget dock en skyldighet att redovisa vilket underlag som fanns vid uppsägningen och vilka överväganden som gjordes. I praktiken kommer därför oaktsamhetsbedömningen i stor utsträckning att bestå av en rättslig värdering av försäkringsbolagets agerande.

HD bedömde att försäkringsbolaget inte hade styrkt att bonden hade åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget genom att lämna oriktiga uppgifter. Försäkringsbolagets förtida uppsägning var därför felaktig. HD konstaterade att försäkringsbolagets beslut grundats på det som framgick av förundersökningen. Bonden hade förnekat gärningen och utredningen kunde inte sägas ge något ”omedelbart stöd” för brottsanklagelserna. Såvitt framgått hade inte heller försäkringsbolaget enligt HD gett bonden någon reell möjlighet att förklara hur korna hade kunnat försvinna. HD ansåg därför att underlaget inte var tillräckligt stabilt för att möjliggöra ett välgrundat ställningstagande rörande försäkringsbolagets rätt till förtida uppsägning. Försäkringsbolaget hade därför enligt HD agerat oaktsamt vid uppsägningen varvid skadeståndsansvar inträtt.

Vår kommentar
I och med avgörandet står det klart att ett försäkringsbolag kan bli skadeståndsskyldigt vid felaktig förtida uppsägning av försäkringsavtal, under förutsättning att försäkringsbolaget agerat oaktsamt. Det är också klarlagt att, oaktat att bevisbördan för oaktsamhet åvilar försäkringstagaren, försäkringsbolaget har en skyldighet att redovisa vilket underlag som fanns vid uppsägningen och vilka överväganden som gjordes. I sammanhanget kan noteras att en förtida uppsägning enligt 8 kap. 6 § FAL måste ske ”utan oskäligt dröjsmål” från det att försäkringsbolaget får kännedom om de omständigheter som uppsägningen grundas på, vid äventyr av att bolagets rätt annars prekluderas. Med beaktande av detta framstår därför HD:s bedömning som sträng mot försäkringsbolaget.

Sannolikt är dock den viktigaste nyheten att HD ansåg att försäkringsavtalets särdrag inte är sådant ”att det finns skäl att frångå utgångspunkten att skadestånd i och för sig kan utgå vid avtalsbrott”. Detta synes innebära att skadestånd i och för sig skulle kunna aktualiseras även vid andra avtalsbrott än felaktig förtida uppsägning. HD konkretiserar emellertid inte vilka dessa situationer skulle kunna vara eller under vilka förutsättningar som ett skadeståndsansvar skulle kunna uppstå.