Kammarrätten i Stockholms dom den 30 september 2024 (Mål nr 811-24) – Ingen dispens för nattarbete

Den 30 september 2024 meddelade Kammarrätten i Stockholm dom i ett mål där frågan var om Spotify AB skulle medges undantag från det nattarbetsförbud som finns i arbetstidslagen.

Enligt arbetstidslagen ska tiden mellan kl. 00.00 och 05.00 som huvudregel ingå i anställdas dygnsvila. Undantag från detta nattarbetsförbud är endast tillåtet om det är påkallat av:

• Verksamhetens art: Arbetsprocessens art kan medföra att arbete behöver bedrivas utan uppehåll och då även nattetid, exempelvis vid ett järnverk.
• Allmänhetens behov: Allmänheten har behov som medför att visst arbete tillåts nattetid, exempelvis arbete på sjukhus eller som polis.
• Andra särskilda omständigheter: Så som nödfallssituationer.

För verksamheter som inte omfattas av dessa direktundantag kan undantag göras genom kollektivavtal eller genom dispens från Arbetsmiljöverket. Dispensmöjligheten är sekundär i förhållande till en lösning genom kollektivavtal.

Spotify ansökte om dispens för 250 anställda med motiveringen att deras komplexa programvara kräver övervakning dygnet runt för att hantera bland annat driftsstörningar, IT-attacker och skydda personuppgifter. Kammarrätten konstaterade att nattarbete, för att skydda arbetstagares hälsa, ska undvikas i möjligaste mån. Särskilda skäl för att ändå bevilja dispens kan vara att arbetet tillgodoser viktiga samhällsintressen eller angelägna servicebehov. Spotifys huvudsakliga verksamhet är audiostreaming av musik. Behovet av nattarbete ansågs främst vara kopplat till att undvika avbrott i denna verksamhet, vilket bedömdes som företagsekonomiska skäl snarare än sådana särskilda skäl som krävs för dispens. Domstolen noterade även att Spotify, som ett globalt bolag, borde kunna lösa sitt behov av att hantera driftsstörningar på annat sätt än genom nattarbete.

Setterwalls kommentar: Kammarrättens avgörande är kort och berör i begränsad utsträckning de skäl som Spotify angett för varför nattarbete är nödvändigt. Bolaget har till exempel uppgett att en del av arbetet är för att skydda person- och betalningsuppgifter och att behovet inte enbart är av ekonomisk art. En argumentation som kammarrätten noterat som det tyngst vägande inslaget i bolagets dispensansökan, men avfärdar med att behovet av nattarbete framstår som framförallt kopplat till att begränsa driftsstörningar i verksamheten. Även kammarrättens uppfattning att bolaget borde kunna lösa sitt behov på annat sätt än genom nattarbete är intressant att notera i sammanhanget. Vi får anta att kammarrätten med det menar att bolaget borde använda arbetskraft i en annan tidszon, istället för att använda svensk arbetskraft under nattetid. Domstolens uttalanden tyder även på att ett bolag som inte är globalt, kan ha större möjligheter att få dispens.

Sammanfattningsvis bekräftar avgörandet den i Sverige tydliga utgångspunkten att nattarbete inte ska vara tillåtet annat än i särskilda undantagsfall och att möjligheterna att få dispens är mycket begränsade.

Domen har bl.a. väckt debatt kring om den tvingar bolag, som vill kunna bedriva viss verksamhet nattetid, att ingå kollektivavtal. Parallellt med det har ett antal ärenden om nattarbete på strippklubbar uppmärksammats i media i och med att Arbetsmiljöverket utfärdat förbud mot klubbarna. Flera av klubbarna uppger att de har tecknat kollektivavtal med Scen- och kulturarbetares förbund (SOKAF), ett fackförbund som samlar strippklubbsanställda. Arbetsmiljöverket har inte erkänt SOKAF som en sådan central arbetstagarorganisation som kan träffa kollektivavtal om nattarbete. En rättslig prövning även av detta väntas.