Nya krav på laddinfrastruktur för elfordon – detta gäller för dig som fastighetsägare.

Omställningen till förnybara energikällor är en av de allra största politiska och ekonomiska frågorna som idag präglar debatten om klimatfrågan i relation till Sveriges energiförsörjning. Bortom breda och mer politiskt laddade frågor uppstår samtidigt allt fler praktiska följdfrågor. Varje politiskt rambeslut om hållbar energiförsörjning och minskade utsläpp skapar både regeltekniska, men också stadsplanerings- och byggnadstekniska frågeställningar som kräver särskild behandling.

Temat för denna artikel kan initialt tjäna som ett exempel på att allt fler invånare väljer elbil framför en fossilbränsledriven motsvarighet, vilket naturligtvis kan ses som eftersträvansvärt och i linje med både Parisavtalet och politiska beslut med mer lokal förankring. Men, detta exempel visar också på att sådana beslut eller effekter inte alltid besvarar hur den praktiska hanteringen av de förväntat enorma följdbehoven ska hanteras.

På temat elbilar ska hänsyn tas till det uppenbara behovet av laddare som dessa fordon medför, men framförallt också de fastighetsrättsliga frågorna som kopplas till utbyggnaden av sådan laddinfrastruktur. Som ett exempel kan behovet av utbyggnad av laddare antas vara större hos enskilda bostadsrättsföreningar än vad det är för de fastighetsägare som äger marken i anslutning till sådana flerbostadshus.

Som rubriken indikerar kan dock ovan problematisering, i och med de regler som har implementerats och nu till fullo börjar gälla, härmed få några välkomnande svar.

Nya krav på laddinfrastruktur – vad innebär det?
Sedan maj 2020 utgör laddning av elfordon ett tekniskt egenskapskrav i plan- och bygglagen, PBL. Bestämmelsen är ett led i implementeringen av ändringsdirektivet till EU:s energiprestandadirektiv. Egenskapskrav i detta sammanhang inbegriper alla byggnadsverk, byggnader och anläggningar vid dess uppförande. Det kan initialt anses anmärkningsvärt att lagstiftaren placerar kravet om laddinfrastrukturen i PBL, men att läsa den aktuella bestämmelsen isolerat från det materiella innehållet som följer nedan är samtidigt inte ändamålsenligt. Bestämmelsens placering i PBL bör inte övertolkas utan visar snarare på en praktisk lösning för lagstiftaren i kombination med det förväntat stora och allmänna behov av laddinfrastruktur som förväntas i framtiden. 

Istället kan uppmärksammas att de implementeringsåtgärder av störst praktisk betydelse återfinns i plan- och byggförordningen, PBF. Här stadgas vilka byggnader som ska ha utrustning för laddning av elfordon, så kallad laddningspunkt samt förberedelse för sådan laddning, så kallad ledningsinfrastruktur, se redogörelse av begreppen nedan.

Reglerna börjar gälla fullt ut för den som söker bygglov efter den 10 mars 2021 och innebär i korthet följande:

• För nytt bostadshus med fler än 10 parkeringsplatser i byggnaden eller på tomten ska ledningsinfrastruktur uppföras till samtliga parkeringsplatser.
• För byggnad som inte är bostadshus och som har fler än 10 parkeringsplatser i byggnaden eller på tomten ska ledningsinfrastruktur uppföras på 20 procent av parkeringsplatserna. Byggnaden ska också förses med minst en laddningspunkt.
• För ouppvärmda byggnad ställs inga krav.
• För ombyggnation gäller ovan regler för parkeringar inne i byggnaden om ombyggnationen berör byggnadens elektriska infrastruktur. För parkeringar på byggnadens tomt gäller ovan regler om det sker ändringsåtgärder på parkeringen i samband med ombyggnation.

För befintliga byggnader där fastighetsägaren inte avser att utföra en ombyggnation i närtid ska dock inte ovan regler och tidshorisont sammanblandas med de regler om retroaktiva åtgärder som istället kan bli aktuella. Dessa åtgärder ska vara utförda senast den 1 januari 2025 och innebär i korthet följande:

• För uppvärmda byggnader som inte är bostadshus och som har fler än 20 parkeringsplatser i byggnaden eller på tomten ska byggnaden förses med minst en laddningspunkt.
• För ouppvärmda byggnader och bostadshus ställs inga retroaktiva krav.

Åtgärderna gäller alltså retroaktivt för befintliga byggnader – utan undantag eller med beaktande av att byggnaden inte ingår i fastighetsägarens planer för om- eller tillbyggnad.

Begreppen, laddinfrastruktur och eltekniska krav
Det övergripande begreppet som används för den fasta utrustning som behövs för laddning av elfordon kallas laddinfrastruktur, vilket har sitt ursprung i ovan refererat EU-direktiv. Laddinfrastruktur är i sin tur uppdelat i ledningsinfrastruktur och laddningspunkter. Detta är begrepp som är mycket centralt för innebörden av ovan uppställda krav och som kan förklaras så här:

• Med ledningsinfrastruktur avses ett förberedande system bestående av kanaler, rör, kabelstegar eller liknande där kablar till laddningspunkter enkelt kan dras fram i efterhand. Detaljerad information om el- och byggnadstekniska krav finns att läsa i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om utrustning för laddning av elfordon. I detta avseende ska artikeln inte betraktas som uttömmande. Nämnas kan dock att ledningsinfrastrukturen ska vara dimensionerad för att möjliggöra installation av laddningspunkter till samtliga parkeringsplatser som omfattas av kravet. Det är således viktigt att entreprenören räknar på och tar höjd för alla de ledningar som en framtida framdragning kräver.
• Med laddningspunkt avses utrustning för laddning av ett elfordon, det vill säga den faktiska laddningsutrustningen. Genom en motsvarande hänvisning till ovan föreskrifter kan här uppmärksammas att de tekniska kraven ställs enligt följande;

– Laddningspunkter för växelström ska utrustas med uttag eller anslutning av den typ 2 som avses i EU:s direktiv om utbyggnad för alternativa bränslen, vilken också fastställts som svensk standard för ändamålet med benämningen: SS-EN 62196- 2.

– Laddningspunkter för likström ska utrustas med anslutningsdon av typ ”Combo 2” med den Europeiska standardbenämningen: EN 62196-3.   

Gränsdragningsfrågor
Avgörande för byggnadens karaktär, och därmed vilka regler som är tillämpbara, ska vara om mer än halva bruttoarean är avsedd för bostäder. Noteras bör att med bostad även inräknas biytor såsom lägenhetsförråd, tvättstugor och parkeringsgarage om garaget enbart är tänkt att tjäna de boende i byggnaden. Eftersom många byggnader också uppförs i syfte att nyttjas av flera olika typer av verksamheter är det viktigt att tidigt skapa sig en bild av hur fördelningen av byggnadens ytor förhåller sig till ovan definition.

Med tomt avses ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och som behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål. Det är således viktigt att särskilja på begreppen tomt, fastighet och allmän plats. För större kommersiella byggnader eller där parkeringsplatserna inte ligger i direkt anslutning till byggnaden finns anledning att närmare kontrollera om parkeringen är belägen på fastigheten, men utanför byggnadens tomt samt hur parkeringsplatserna förhåller sig till detaljplanen och eventuell allmän plats.

Med parkeringsplats avses förstås en area särskilt avsedd och anpassad för parkering av en personbil eller en lätt lastbil. Om särskilda markeringar inte finns, ska en parkeringsplats anses uppta en area med måtten 2,70 x 5 meter och ha ett tillräckligt fritt utrymme bakåt. Vid bedömning av en byggnads totala antal parkeringsplatser ska reglerna inte tolkas så att det krävs en sammanhållen yta för mer än 10 parkeringsplatser för att omfattas av kraven. En byggnad som uppförs med 6 parkeringsplatser på tomten och 6 parkeringsplatser inom byggnaden omfattas således av kravet.

Byggprocessen och ansvaret
Vad behöver du som byggherre och entreprenör tänka på inför och under uppförande av ny- eller ombyggnad som kan tänkas omfattas av ovan krav? Klart är att ett stort ansvar vilar på byggherren. Eftersom bestämmelserna inte alltid kommer att vara tillämpliga ställs också relativt höga krav på byggherrens egen förmåga att uppmärksamma och tillämpa reglerna i förhållande till det enskilda byggprojektet, något som kan bli problematiskt för en byggherre med mindre erfarenhet. Genom upprättade av kontrollplan, möjlighet till tekniskt samråd och arbetsplatsbesök finns samtidigt goda förutsättningar till tidig kommunikation med byggnadsnämnden, något som bör underlätta regelefterlevnaden. Återigen bör dock understrykas att det yttersta ansvaret för att kraven både uppmärksammas och följs uteslutande ligger på byggherren.

Eftersom ny- och ombyggnationer i regel är lovpliktiga i sig kommer kraven att förenas med den process som det aktuella bygglovet upptar. På så vis har byggnadsnämnden inom ramen för det aktuella bygglovet möjlighet att bedöma regelefterlevnaden av egenskapskraven. Det är samtidigt återigen viktigt att ha i åtanke att byggherren själv måste påvisa att kraven kommer att kunna uppfyllas. Upprättas en ny- eller ombyggnad i linje med bygglovet, men utan beaktande av kraven för laddinfrastruktur finns också en övervägande risk att slutbesked inte meddelas med tillsyns- och byggsanktionsavgift som ytterligare åtgärder mot en bristande regelefterlevnad. 

För entreprenörer och eventuella underentreprenörer är det naturligtvis viktigt att förstå reglerna i rent byggnadsteknisk bemärkelse. Ansvaret ska samtidigt inte sammanblandas med den civilrättsliga ansvarsfördelning som följer av de enskilda kontraktshandlingarna. På så vis måste byggherrens ansvar för efterlevnaden av kraven förstås som primärt och till stora delar exklusivt.

För det retroaktiva kravet – som alltså ska vara uppfyllt senast 1 januari 2025 och som uteslutande åligger fastighetsägaren, kan processen inte alltid antas föregås av ett bygglovsförfarande. Här uppstår en större osäkerhet kring hur reglerna på ett ändamålsenligt sätt bör tillmötesgås. Klart är att byggnadsnämnden kommer att agera tillsynsorgan vid den tidpunkt då kravet senast ska vara uppfyllt. Det är samtidigt inte självklart att åtgärden kräver behandling genom en ansökan om mark- eller bygglov i sig. I mer kommersiella sammanhang kan frågan troligen besvaras med större lätthet om laddningspunkt också förenas med skyltar, tak eller liknande anordningar. I sådana fall krävs bygglov.

Oavsett hur laddningspunkten är tilltänkt att utformas är det alltid byggnadsnämnden som avgör om bygglov är nödvändigt och även utövar tillsyn i efterhand. Som fastighetsägare finns det därför ett värde i att tidigt kommunicera med stadsbyggnadskontoret och byggnadsnämnden i den aktuella kommunen. På så vis minimeras risken att fastighetsägaren uppför en laddningspunkt i enlighet med lagkravet, men utan erforderligt lov från byggnadsnämnden.