Styrelseansvar och principen om kvalificerad tillit, nytt hovrättsavgörande

Svea hovrätt meddelade för en tid sedan dom[1] i en styrelseansvarstvist där en fråga som aktualiserades var om det förelegat en s.k. kvalificerad tillitssituation vilket skulle kunna ge upphov till en skadeståndsskyldighet för de aktuella styrelseledamöterna.

Bakgrunden var i korthet följande.

Kärandena i tvisten bestod av ett antal företag och privatpersoner som lämnat en bryggfinansiering om totalt 26 miljoner kronor till ett bolag verksamt inom fastighetsutveckling  (”Bolaget”). Bolagets styrelse bestod vid lånetillfället av två styrelseledamöter, tillika svarandeparterna i tvisten (”Styrelsen”). Inför upptagandet av bryggfinansieringen hade en fondkommissionär, på uppdrag av Styrelsen, upprättat ett presentationsmaterial för presumtiva långivare. Kärandena hade innan ingåendet av respektive låneavtal tagit del av presentationsmaterialet.

Brygglånen om totalt 26 miljoner kronor kom aldrig att återbetalas av Bolaget. I stället försattes Bolaget efter egen ansökan i konkurs. Kärandena väckte därefter en skadeståndstalan mot Styrelsen, med yrkande om att Styrelsen skulle ersätta långivarna för den skada dessa lidit till följd av att lånen inte återbetalats. Till grund för talan anfördes bl.a. att långivarna haft fog för att sätta sin tillit till den information som lämnats i tillhandahållet presentationsmaterial. Då informationen i presentationsmaterial emellertid varit felaktig och ofullständig hade långivarna fattat sitt beslut att lämna lån på felaktiga uppgifter. Hade korrekt och fullständig information lämnats hade lånen inte beviljats.

Kärandena gjorde med andra ord inte gällande att Styrelsen hade något ansvar enligt reglerna om styrelseansvar i 29 kap. aktiebolagslagen. Det sagda kan förklaras av att det i målet inte var fråga om en överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, vilket är en förutsättning för det s.k. externa ansvaret enligt 29 kap. 1 §, andra meningen, i aktiebolagslagen.

Styrelsen bestred att det skulle ha förelegat någon kvalificerad tillitssituation och anförde att brygglångivarna vid sin kreditgivning inte haft någon befogad anledning att enbart förlita sig på presentationsmaterialet.

Såväl tingsrätten som hovrätten ogillade käromålet. Hovrätten konstaterade dock i och för sig att en kvalificerad tillitssituation förelegat och att ett skadeståndsansvar förelåg men ogillade talan på grund av bristande bevisning vad gällde adekvat kausalitet och skada. Hovrättens dom har inte överklagats till Högsta domstolen.

Principen om s.k. kvalificerad tillit

Principen om s.k. kvalificerad tillit innebär förenklat att en mottagare av information i vissa fall anses har rätt att sätta befogat tillit till informationen, innebärande att ett skadeståndsansvar för uppgiftslämnandet föreligger även utanför kontraktsförhållandet.

Principen om s.k. kvalificerad tillit följer av rättsfallet ”Kone” NJA 1987 s. 692 som gällde frågan om värderingsmannens ansvar gentemot annan än uppdragsgivaren för felaktigheter i upprättat värderingsintyg. I målet konstaterade HD att övervägande skäl talade för att den som med fog satt sin tillit till ett värderingsintyg inte ska bära följderna av en skada som ytterst beror på att intygsgivaren förfarit vårdslöst. HD konstaterade därvid att skadeståndsansvaret för den som yrkesmässigt åtar sig fastighetsvärderingar i regel inte bör begränsas till skada som uppdragsgivaren lidit utan omfatta också skada som åsamkats tredje man.

Principen att värderingsmannen på utomkontraktuell grund ansvarar även mot den som med fog satt sin tillit till värderingsintyget bekräftades även i rättsfallet ”Fastigheten Pastorn” NJA 2001 s. 878. I rättsfallet konstaterade dock HD att värderingsmannen i det aktuella fallet begränsat sitt ansvar gentemot tredje man genom att i utlåtandet uttryckligen hänvisa till det ändamål som föranlett utlåtandets utfärdande.

I rättsfallet ”BDO” NJA 2014 s. 272 aktualiserades frågan om befogad tillit till en årsredovisning samt frågan om normskyddet vid en oaktsam revision och ett skadeståndsansvar enligt 29 kap. 2 § aktiebolagslagen. HD konstaterade först att regeln att en granskning av årsredovisningen ska ske enligt god revisionssed bl.a. syftar till att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, under förutsättning att hans tillit till årsredovisningens riktighet har varit befogad. HD konstaterade därefter att befogad tillit i allmänhet föreligger om en årsredovisning typiskt sätt utgjort en väsentlig del av det konkreta underlag som lagts till grund för affärsbeslutet avseende en affärsförbindelse med bolaget.

Slutligen kan rättsfallet ”Gamla vägen” NJA 2019 s. 94 nämnas vari HD konstaterade att en förvärvare av en bostadsrätt har fog för att sätta sin tillit till information om aktuell pantsättning av en bostadsrätt i tillhandahållet utdrag ur lägenhetsförteckningen.

När det gäller bedömningen i det nu aktuella hovrättsavgörandet kan noteras att det aktuella presentationsmaterialet tagits fram på uppdrag av Styrelsen inför den aktuella kreditgivningen och att presentationsmaterialet riktats direkt till en utvald krets av potentiella långivare, däribland Kärandena. Omständigheterna skiljer sig således från förhållanden i ovan nämnda avgöranden från HD. Att information i presentationsmaterialet skulle beaktas av långivarna kan med andra ord inte ha kommit som en överraskning för Styrelsen. Presentationsmaterialet innehöll dessutom en ansvarsförsäkran enligt vilken Styrelsen försäkrade att alla rimliga åtgärder vidtagits för att säkerställa att uppgifterna i materialet, såvitt känt, var riktiga och överensstämde med faktiska förhållanden samt att inget utelämnats som skulle kunna påverka dess innebörd. Enligt hovrätten förstärkte ansvarsförsäkran intrycket att en potentiell långivare ska kunna förlita sig på innehållet. Att det i presentationsmaterialet även inkluderats en ansvarsfriskrivning av innebörden att lämnad information inte genomgått en oberoende granskning och att det kunde finnas oidentifierade risker medförde ingen annan bedömning. Tvärt om, enligt hovrättens bedömning talade ansvarsfriskrivningen ytterligare för att syftet med presentationsmaterialet var att ligga till grund för kreditgivning.

Sammantaget fann hovrätten att presentationsmaterialet varit avsett att ligga till grund för långivning, och att långivarna haft fog att förlita sig på de uppgifter om faktiska förhållanden som lämnats i materialet. Då Käranden inte förmått visa att det lämnade uppgifterna varit felaktiga, alternativt inte förmått visa adekvat orsakssamband och skada, ogillade hovrätten talan.

Avslutande reflektioner

Rättsfallet innebär en utvidgning av styrelsens skadeståndsansvar för utomobligatorisk ren förmögenhetsskada i förhållande till vad som gäller enligt aktiebolagslagen respektive skadeståndslagen. Det kan i och för sig uppfattas som rimligt att Styrelsen i förhållande till långivarna bär ett ansvar för riktigheten i faktiskt lämnade uppgifter. Med hänsyn till den restriktivitet som enligt svensk rätt generellt gäller för utomobligatorisk ren förmögenhetsskada bör dock ändå viss försiktighet iakttas vid bedömningen av ansvar för organledamöter vid sidan av aktiebolagslagens skadeståndsregler.

I förhållande till tidigare rättsfall om kvalificerad tillit och ersättning för utomobligatorisk ren förmögenhetsskada föreligger också en väsentlig skillnad i det avseendet att det i aktuellt mål fanns ett annat ”primärt” ansvarssubjekt i form av Bolaget med vilket långivarna ingått låneavtal. En intressant fråga är därmed om en kärande med stöd i principen om kvalificerad tillit skulle kunna hålla de enskilda styrelseledamöterna ansvariga jämte med bolaget, dvs. i en situation där ansvar även hade kunnat utkrävas av Bolaget på obligationsrättslig grund.

[1] Mål nr T 3581-21.