Tyskland stänger sista kärnkraftverken – med omdebatterat utfall

Den 15 april 2023 stängdes de tre sista aktiva kärnkraftverken i Tyskland. Kärnkraftens era, vars öde varit mer eller mindre avgjort sedan regeringens beslut år 2011 att ställa om helt till förnybara energikällor (”Energiewende”), har därmed nått sitt slut. Den kommande vintern blir den första utan tysk kärnkraftsel, vilket väcker farhågor kring försörjningssäkerheten hos både privatpersoner och industrin.

Men frågan om omställningen till förnybara energikällor aktualiserar även en bredare diskussion om framtidens hållbarhet och miljöansvar. Omställningen är en möjlighet för Tyskland, EU:s största och världens fjärde största ekonomi, att positionera sig i klimatfrågan, såväl inom unionen som i världen. Samtidigt hoppas man från tyskt håll att omställningen ska leda till stärkt innovationskraft för hållbara lösningar.

Huruvida omställningen kommer att kunna genomföras fullt ut, i tid och utan att flaskhalsar uppstår som lamslår hela initiativet är dock omdebatterat. I dagsläget står de konventionella energikällorna kol, kärnkraft och naturgas fortfarande för mer än hälften av elproduktionen i Tyskland. En konsekvens av detta är att förutsättningarna för att utveckla och driva klimatvänliga projekt även fortsättningsvis kommer att vara mycket förmånliga.

Energipriserna har över lag stigit på de flesta hållen inom Europa sedan 2021. Anledningarna till detta är flera, inte minst kriget i Ukraina som ledde till minskad import av rysk gas. Men även inhemska brister i produktionen av vattenkraft och kärnkraft drev på prisutvecklingen inom EU, samtidigt som efterfrågan på energi ökade allt eftersom den globala ekonomin påbörjade sin återhämtning efter Covid-19-pandemin. Elens självklara roll i moderna samhällen gjorde att prisökningarna snabbt blev kännbara för alla samhällets aktörer – från privatpersoner till storindustrier.

Medan många EU-länder, däribland Sverige, fortsätter att förlita sig på kärnkraft stängdes i Tyskland de tre sista aktiva kärnkraftverken den 15 april 2023. Beslutet att fasa ut kärnkraften i etapper över en 10-årsperiod fattades i efterdyningarna av kärnkraftskatastrofen i Fukushima år 2011. Nedstängningen skulle skett redan år 2022, men senarelades på grund av Rysslands invasion av Ukraina, som föranledde ett tillfälligt förlängningsbeslut i det tyska parlamentet.

Opinionen om Energiewende och kärnkraftsavvecklingen
I diskussionen kring avvecklingen av kärnkraften har det funnits en påtaglig splittring i Tyskland mellan de som har förtroende för omställningen till förnybara energikällor och de som fruktar den. Utbredda farhågor är att elpriserna ska stiga ytterligare och att försörjningssäkerheten tidvis ska vara otillräcklig, med elavbrott och högre beroende av importerad el till följd.

Alla inom EU har inte valt att gå den tyska vägen. Bland förespråkarna för kärnkraftens roll i kampen mot klimatförändringarna och dess vikt för framtidens energiproduktion står bland annat Belgien, Bulgarien, Finland, Frankrike, Italien, Kroatien, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Tjeckien. Även Sverige kan räknas till länderna som är positivt inställda till kärnkraften. Bland motståndarna finns utöver Tyskland även Spanien och Österrike.

Den tyska energimixen
Trots att kärnkraften enbart utgjorde 6,4% av elproduktionen i Tyskland under år 2022 (jfr. 12,6% år 2021) finns fortfarande en viss skepsis kring hur landets energibehov ska kunna tillgodoses av enbart förnybara energikällor. Under 2022 stod de konventionella energikällorna kol, kärnkraft och naturgas fortfarande för mer än hälften av elproduktionen i Tyskland. De förnybara andelarna utgjordes under år 2022 främst av vindkraft (24,1%), solenergi (10,6%), biogas (5,8%) och vattenkraft (3,2%).

Källa Destatis, 2023

Den regerande ”trafikljus”-koalitionen i Tyskland, bestående av socialdemokratiska SPD, liberala FDP och miljöpartiet Die Grünen, har gjort utbyggnaden av förnybara energikällor till ett av sina huvudmål. Ambitionen är att andelen elproduktion från förnybara källor år 2030 ska vara 80%.

Hinder för Tysklands planer på omställning
En dyster sanning, som Tyskland får bevittna med jämna mellanrum, är att en stark vilja inte är tillräckligt för att nå framgång. Trots landets långtgående ambitioner finns ett antal hinder som påtagligt försvårar och riskerar att lamslå hela omställningen till förnybara energikällor. Följande tre faktorer framstår som särskilda utmaningar för omställningen.

1. Kapacitetsbristen

En central svårighet för den tyska omställningen till att i princip uteslutande förlita sig på förnybara energikällor är kapacitetsbristerna i de tyska elnäten. Detta gäller för alla delar i transportkedjan, det vill säga stamnäten (elnätets motsvarighet till motorvägar), regionnäten (elnätets motsvarighet till riksvägar) och lokalnäten (elnätets motsvarighet till lokala gator och vägar). Problematiken förtydligas av att elproduktionen till största del är belägen i norra och nordöstra delarna av landet, medan den tunga industrin och det ekonomiska centrat befinner sig i syd och väst. Två av atomkraftverken som stängdes den 15 april 2023 ligger i södra Tyskland.

Historiskt sett har en stor del av den tyska vindkraften byggts i norr där förutsättningarna varit fördelaktiga. Detta gäller även för vindkraften som är planerad att byggas framöver. Existerande elledningar har redan idag för låg kapacitet för att föra all den från vindkraften producerade elen dit den behövs, en brist som kommer bli mer påtaglig i takt med att andelen av vindkraftsproducerad el ökar.

Det är således uppenbart att utbyggnaden av elnäten är en förutsättning för att omställningen till förnybara energikällor ska lyckas. Denna utbyggnad går dock mycket långsamt framåt. Tysklands federala statsskick gör att planeringen för transportledningarna och beslut om godkännande i vissa delar ligger på förbundslandsnivå. Den bayerska delstatsregeringen blockerade under viss tid en ledning som skulle dras genom förbundslandet och krävde till slut att kabeln skulle dras under jorden över långa sträckor, vilket utlöste nya planerings- och godkännandeprocesser. Samtidigt åtföljs projekten regelbundet av allmänna protester och domstolsförfaranden, vilket också orsakar avsevärda förseningar.

2. Tillståndsprövningen

En annan stor svårighet för utvecklingen och utökningen av förnybara energikällor i Tyskland är tidsåtgången som krävs innan byggnation får påbörjas. Planeringsstadiet och tillståndsprövningen tar i regel flera år – för en vindkraftspark i genomsnitt mellan fyra och fem år. Försök görs från statens håll att sänka de byråkratiska hindren, men mycket arbete återstår.

I mars 2023 antogs en lag som ska skala ner tidsåtgången för planering och tillståndsprövning för on- och offshore vindkraftsparker, för anslutningsledningar från offshore vindkraftsparker samt för solenergianläggningar. Förhoppningen är att lagen ska sänka tidsåtgången med ett till två år.

Vidare har koalitionen lagstadgat om målsättningen att två procent av Tysklands landyta ska avsättas för landbaserad vindkraft till senast 2032. Det är dock tveksamt om målet kommer att kunna uppnås i tid, eftersom siffran i dagsläget uppgår till mindre än en procent och det finns ett antal sätt för ovilliga att ställa sig i vägen för och försena planeringsarbetet.

3. ”Kohleausstieg 2030”

Den tredje stora svårigheten för att säkerställa landets försörjningssäkerhet genom förnybara energikällor är det ambitiösa målet att fasa ut användningen av kol till år 2030 (”Kohleausstieg 2030”). De skärpta klimatmålen för år 2030 och EU:s handel med utsläppsrätter begränsar förutsättningar för användningen av kol allt mer.

Det är uppenbart att en omställning till förnybara energikällor inte innefattar koleldade kraftverk. Som framgår av tabellen ovan stod dock kol för 33,3% av den tyska energimixen för år 2022. Koalitionens ambition är att lösa detta genom att bygga nya gaskraftverk som inledningsvis kan drivas med naturgas och i framtiden med klimatneutral vätgas. De nya kraftverken planeras att byggas nära befintliga kraftverk för att ta vara på redan existerande infrastruktur. Än så länge har det dock visat sig svårt att hitta villiga investerare för den här typen av projekt, eftersom kraftverken riskerar att användas allt mindre i takt med att andelen förnybara energialternativ ökar.

Setterwalls kommentar
Tysklands beslut att stänga de sista kärnkraftverken kommer att göra landet beroende av elimporter från andra länder – däribland Sverige, som under år 2022 exporterade mest el av länderna i Europa. Vindkraften stod för en stor del av det svenska överskottet. Förutsättningarna för svensk elexport bör fortsatt vara goda, inte minst eftersom Sverige har en hög andel el från förnybara energikällor och det finns en stor efterfrågan på grönt producerad el i Tyskland. Samtidigt kan Tysklands behov av elimporter leda till politiska spänningar, särskilt om elen som importeras härstammar från kärnkraftverk. Redan idag importeras bland annat kärnkraftsel från Frankrike.

I takt med att elen får allt fler användningsområden är det ett faktum att efterfrågan på el, inte minst grön el, kommer att öka. Elfordon, datacenter och värmeanordningar för hushåll är några uppenbara exempel på användningsområden som kan förväntas växa. Men även efterfrågan på förnybara energikällor och klimatvänliga lösningar kommer att öka. Således kommer förutsättningarna för att driva denna typ av entreprenadprojekt även fortsättningsvis att vara mycket förmånliga.

Setterwalls bevakar dessa frågor löpande och ni är välkomna att kontakta oss för vidare information kring hur er verksamhet kan komma att påverkas av utvecklingarna.