Uppdragsavtal: Vad har vi köpt egentligen?

Det är en fråga man som företag vill undvika men som tyvärr blivit vanligare i takt med att allt fler företag förlitar sig på otydliga uppdragsavtal. Uppdragsavtal är många gånger muntliga och kan i efterhand ge upphov till frågor om vad uppdraget egentligen avsåg. Detta kan få långtgående konsekvenser; bland annat i fråga om uppdrag som rör kreativt skapande. Vilken rätt har man som företag till det som skapas och hur långt sträcker sig den rätten? Frågorna har aktualiserats i en uppmärksammad dom från arbetsdomstolen som gällde rättigheterna till det populära konceptet Babblarna. Setterwalls Sara Söderling sammanfattar domen i nedan artikel.

Utgångspunkten är att upphovsrätten till ett verk tillfaller den som skapat verket. Upphovsrätten kan sedan helt eller delvis överlåtas. Det finns inga formkrav för överlåtelsen. Upphovsrätten kan således överlåtas genom skriftliga och muntliga avtal såväl som genom parternas faktiska agerande (konkludent handlande). Arbetsdomstolen dömde i målet (AD 53/19) till Hatten Education AB:s (”Hatten”) fördel men tvisten hade sannolikt kunnat undvikas helt och hållet om det funnits ett tydligt avtal mellan Hatten och uppdragstagaren. 

Parterna i målet var överens om att uppdragstagaren gjort illustrationer till konceptet Babblarna i varierande omfattning under drygt tio års tid. Det var ostridigt att illustrationerna utgjorde upphovsrättsliga skyddade verk. Arbetet baserades huvudsakligen på muntliga uppdragsavtal. Tvisten avsåg huruvida Hatten hade förvärvat rätten att använda illustrationerna – inklusive rätten att ändra och vidarelicensiera dessa – för ett flertal olika typer av produkter inklusive väskor, spel, musikvideor och musikaler eller om rätten var mera begränsad.  I domen analyserade arbetsdomstolen och tog ställning till (i) ett muntligt uppdragsavtal från 2005, (ii) ett royaltyavtal från 2007, (iii) andra uppdragsavtal mellan 2008-2014 och (iv) uppdragstagarens anställningar hos Hatten mellan 2014-2017.

i) Beträffande det muntliga uppdragsavtalet så var det ostridigt mellan parterna att uppdragstagaren fått i uppdrag att ta fram de ursprungliga figurerna samt tillhörande saker och bostäder till konceptet Babblarna mot en engångsersätt-ning. Detta skulle sedan användas vid arbete med animering till musikvideon ”Första låten”, fyra bilderböcker, ett pc-spel och en webbplats. Arbetsdomstolen kom fram till att Hatten, genom det första uppdragsavtalet, fått rätt att använda uppdragstagarens illustrationer för de produktkategorier som vid den tiden var kända för uppdragstagaren inkl. kommande musikvideor. Vid bedömningen tog arbetsdomstolen hänsyn till att ändamålet med avtalet hade varit tydligt för uppdragstagaren, att uppdragstagaren fått tydliga direktiv och anvisningar och att Hatten haft bestämmanderätt över den slutliga utformningen samt att storleken på ersättningen måste anses haft viss dignitet i förhållande till Hattens dåvarande omsättning och verksamhet. Att Hatten inte skapat ekonomiska (utöver den faktiska ersättningen) eller praktiska förutsättningar för skapandet i någon vidare mån hade mindre betydelse.

ii) Avseende royaltyavtalet från 2007 så var det ostridigt mellan parterna att uppdragstagaren fått viss rörlig ersättning som benämnts ”royalty” under 2008-2007. Royaltyn baserades på försäljningen av vissa utvalda produkter inom konceptet Babblarna. Parterna var oense om huruvida ersättningen baserades på royaltyavtalet eller betalades ut på annan grund. Parterna var vidare oense om royaltyavtalets betydelse för Hattens rätt att använda de aktuella illustrationerna. Enligt arbetsdomstolen tydde inte utbetalningen av royalty i sig på att rätten att använda illustrationerna inte övergått till Hatten och utbetalningen hade inte heller gett uppdragstagaren fog att tro att Hatten gett upp någon del av den rätt som förvärvats genom det ursprungliga uppdragsavtalet. 

iii) Vad gäller övriga uppdragsavtal mellan 2008-2014 samt uppdragstagarens handlande menar arbetsdomstolen att dessa ger stöd för att Hatten köpt rätten att använda uppdragstagarens illustrationer för flera olika slags produkter, bl.a. s.k. merchandise, t.ex. ryggsäckar och gympapåsar. Avgörande för arbetsdomstolens bedömning var att uppdragstagaren inte protesterat när denne fick kännedom om att Hatten använde illustrationerna för ryggsäckar och gympapåsar samt att uppdragstagaren medverkat till att dennes ursprungliga illustrationer användes i en ny musikvideo, en ny bok och en mobilapplikation.

iv) Vad gäller anställningarna mellan 2014-2017 är parterna överens om att Uppdragstagaren var anställd hos Hatten i oktober 2014 t.o.m. den 16 december 2017 med ett uppehåll under 2015. Parterna var oense om hur långt uppehållet var under 2015. Med hänvisning till utredningen – bl.a. vad som framkommit i förhör med uppdragstagaren – slår arbetsdomstolen fast att uppdragstagaren under anställningstiden fick kännedom om i princip all Hattens användning av uppdragstagarens illustrationer för diverse produkter och att uppdragstagaren ofta medverkade till eller underlättade användningen fram till den 15 december 2017. Genom uppdragstagarens agerade ansåg arbetsdomstolen det var styrkt att parterna avtalat att Hatten haft rätt att använda de aktuella illustrationerna för det produktsortiment som tillhandahölls våren 2017. Rätten ansågs även innefatta rätt att vidarelicensiera illustrationerna eftersom uppdragstagaren medverkade eller i vart fall underlättade anpassningar av illustrationerna, vid vidarelicensiering.

Som vi skrev inledningsvis, är utgångspunkten att den som skapat ett verk också har upphovsrätten till verket. Om man som beställare vill göra gällande att upphovsrätten har överlåtits, helt-eller delvis, ligger det således på beställaren att bevisa att en överlåtelse faktiskt har skett. Utgångspunkten är densamma i ett anställningsförhållande. Trots avsaknad av skriftliga uppdragsavtal lyckades Hatten i det här fallet visa att de förvärvat rätten att använda uppdragstagarens illustrationer för diverse produkter – inklusive rätten att vidarelicensiera dessa. Avgörande för arbetsdomstolens bedömning i det här fallet var att uppdragstagaren kände till och medverkade till – eller i vart fall underlättade – Hattens användning. Man ska dock vara medveten om att målet krävde en omfattande utredning och bevisning med rättegångskostnader uppgående till över 2 miljoner för Hatten och över 1 miljon för uppdragstagaren. Värt att nämna är också att Hattens möjligheter att ytterligare vidareutveckla sitt koncept innefattande tillägg av produkter och ytterligare vidarelicensiering utöver vad som redan skett sannolikt är begränsade till följd av att det inte fanns några skriftliga regleringar från början.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att frågor som rör överlåtelse och upplåtelse av immateriella rättigheter alltid bör regleras skriftligen i både uppdragsavtal och anställningsavtal. Som beställare är det viktigt att säkerställa att man har rätt att använda uppdragets resultat både nu och i framtiden, inklusive rätt att ändra och vidarelicensiera resultatet (om aktuellt). Vi på Setterwalls bistår klienter kontinuerligt i frågor som rör immateriella rättigheter. Tveka därför inte att höra av er om ni funderar på hur ni egentligen får använda era uppdragstagares respektive anställdas resultat och/eller hur detta bör regleras.