Är upphandlingar med få anbudsgivare ett tecken på dålig konkurrens? Rundabordssamtal om livsmedelsupphandlingar

IT-upphandlingars vara eller icke-vara – en kommentar

Ett synnerligen aktuellt ämne är myndigheters hantering av IT-upphandlingar i allmänhet och framförallt säkerhetfrågor i samband med IT-upphandlingar. Nyhetsrapporteringen som tog sitt startskott i somras med avslöjandet om bristerna i Transportstyrelsens IT-upphandling har fortsatt in i september med rapporteringar om att även andra myndigheter har brustit i sina rutiner vid IT-upphandlingar.

Innebär då detta att upphandlande myndigheter ska sluta genomföra IT-upphandlingar eller outsourcingar? Vår kommentar är att det finns många IT-upphandlingar som absolut bör genomföras och där medias rapportering inte ska likställas med att myndigheter bör avhålla sig från genomföra IT-upphandlingar i allmänhet. Upphandlande myndigheter bör dock göra en noggrann analys om upphandling ska ske av tjänster som innebär tillgång att tredje part får tillgång känsliga uppgifter. Om det beslutas att en sådan upphandling ändå ska genomföras gäller det att ställa rätt krav i förhållande till uppgifter som behandlas och iaktta relevant lagstiftningen på personuppgiftsområdet liksom en eventuellt skyldighet att genomföra en säkerhetsskyddad upphandling med säkerhetsskyddsavtal (SUA). Sist men inte minst måste noggrant kontrolleras att leverantören verkligen följer de avtalsvillkor som träffats. 

Är upphandlingar med få anbudsgivare ett tecken på dålig konkurrens? Rundabordssamtal om livsmedelsupphandlingar

Den 25 augusti 2017 deltog Setterwalls genom Fredrik Olsson och Lorentz Reige i ett rundabordssamtal hos Konkurrensverket angående offentlig upphandling och konkurrens i livsmedelsbranschen.

Rundabordssamtalet, som var ett av flera rundabordssamtal med olika teman, genomfördes som en del i Konkurrensverkets regeringsuppdrag att analysera marknadsförhållandena på marknaden för livsmedelsproduktion och livsmedelshandel. Konkurrensverket har i tidigare utredningar som genomförts 2011 och 2015  antytt bl.a. att det föreligger dålig konkurrens på marknaden eftersom det lämnas få anbud i det livsmedelsupphandlingar som genomförs. Vidare har rapporterats att det förekommer ett förhållandevis stort antal lägsta pris-upphandlingar och att andelen överprövningar är stor i förhållande till andra branscher.

Under samtalet framträdde en delvis annorlunda bild av dagens situation på marknaden. Det konstaterades bl.a. att upphandlande myndigheter i högre utsträckning för en dialog med leverantörerna och att överprövningsbenägenheten nu har minskat. Vidare framhölls att marknaden är komplex och att få anbud inte direkt kan tas för intäkt att det föreligger dålig konkurrens. Retoriskt ställdes frågan om det är bättre att 10 producenter eller leverantörer lämnar anbud jämfört med att ett fåtal grossister med 100 producenter och underleverantörer under sig lämnar anbud.  Det framhölls även att konkurrensen i en upphandling inte alltid återspeglar konkurrensen på marknaden och att det här kan vara avgörande hur upphandlande myndigheter väljer att utforma den enskilda upphandlingen. Om det i en livsmedelsupphandling ställs krav på ett mycket brett sortiment, eko-produkter och korta leveranstider faller det sig naturligt att endast ett fåtal aktörer i branschen kan svara upp mot myndighetens krav.

Därutöver diskuterades grossisternas försäljning av egna varumärken (EMV). Leverantörer kan hamna i en konkurrenssituation med grossister som säljer EMV-produkter. De dubbla rollerna som konkurrent och inköpare/grossist kan vara problematiska ur ett konkurrensrättsligt perspektiv och leder till nya frågor om t.ex. informationsutbyte mellan leden.

Frågeställningarna som diskuterades under rundabordssamtalet kan appliceras även på andra branscher och marknader som präglas av ett brett sortiment och komplicerad logistik, t.ex. läkemedelsmarknaden. Här är det inte givet att få aktörer eller anbudsgivare i t.ex. grossistledet i sig tyder på ett dåligt konkurrenstryck. Det kan vara så att det mest effektiva sättet att bedriva verksamheten är att bygga upp en förhållandevis storskalig distribution för att möta sortiments- och logistikkraven. Förenklat är det helt enkelt inte effektivt att tjugo grossister levererar olika läkemedel till ett och samma apotek, utan det blir en mer effektiv lösning med ett fåtal grossister som sköter leveransen. Trots detta kan konkurrensen på marknaden mellan grossisterna fungera förhållandevis väl, särskilt om såväl detaljisterna som leverantörerna har viss marknadsmakt.

• Kan dynamiska inköpssystem leda till ökad konkurrens? Under seminariet lyfte Setterwalls frågan om den nya möjligheten att inrätta dynamiska inköpssystem kan bidra till en lösning på den problematik som identifierats. Till skillnad från ett ramavtal är ett dynamiskt inköpssystem inte begränsat till de ursprungliga avtalsparterna, utan det är möjligt för nya leverantörer att ansluta sig löpande under hela giltighetstiden.

Setterwalls hoppas kunna bidra till utvecklingen på området och ser fram emot kommande rapport från Konkurrensverket. Tveka inte att kontakta oss vid ytterligare frågor om t.ex. konkurrensrättsliga aspekter vid informationsutbyte inför anbudslämnande i en upphandling, inrättande av dynamiska inköpssystem, krav på miljömärkning eller andra upphandlingsfrågor med eller utan anknytning till livsmedelsbranschen.