Dom avkunnad i målet ”Speditörpanten” – NSAB 2015 utgör handelsbruk

Högsta domstolen konstaterar: Hela Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser (”NSAB 2015”) utgör avtalsinnehåll, trots att parterna varken hänvisat till NSAB 2015 eller tillämpat NSAB 2015 tidigare. 

Högsta domstolen har i målet ”Speditörpanten” (mål nr Ö 5481–21) funnit att bestämmelserna i NSAB 2015 utgjorde handelsbruk i speditions- och logistikbranschen. Detta innebär att det krävdes särskilda förhållanden för att bestämmelserna inte skulle anses bindande för parterna.

Bakgrund
Målet gällde en speditör inom logistikbranschen och en uppdragsgivare som bedrev försäljning av sportkläder. Uppdragsgivaren försattes i konkurs och speditören anmälde en fordran i bevakningsförfarandet. Tvist uppstod avseende en del av speditörens fordran gällande utlägg för frakt av varor som speditören haft i sin besittning till följd av tidigare uppdrag. Av NSAB 2015 framgår att en speditör i den här typen av fall har säkerhetsrätt i form av retentions- och panträtt. Speditören gjorde bland annat gällande att NSAB 2015 utgjorde handelsbruk och att bestämmelserna om särskild förmånsrätt skulle tillämpas på fordran.

Högsta domstolens bedömning
Högsta domstolen fann att vid bedömning av om ett standardavtal ska anses utgöra handelsbruk så ska hänsyn bland annat tas till hur allmänt och välkänt standardavtalet är, hur standardavtalet kommit till stånd, hur länge det använts samt om det saknas konkurrerande standardavtal inom branschen.

Mot denna bakgrund bedömde Högsta domstolen att NSAB 2015 utgör handelsbruk i speditions- och logistikbranschen. Det här innebär att det krävs särskilda förhållanden för att NSAB 2015 inte ska anses vara bindande för parterna. Eftersom sådana förhållanden inte förelåg i det här fallet ansågs speditören ha panträtt i enlighet med NSAB 2015, och därmed särskild förmånsrätt avseende hela sin fordran.

Vad innebär detta?
Konsekvensen av domen är att NSAB 2015 kommer anses utgöra avtalsinnehåll i alla avtal inom speditions- och logistikbranschen, om parterna inte aktivt väljer att avtala om något annat. Högsta domstolen konstaterar också att NSAB 2015 utgör handelsbruk även i andra områden än de klassiska logistik- och speditionstjänsterna, såsom vid tullklarering, lagring och lagerhantering samt assistans med export och importdokumentation. Det här innebär att NSAB 2015 kommer att anses tillämpligt även i fall som kanske inte generellt sett associeras med de frågor som hanteras i NSAB 2015. Företag som verkar inom dessa branscher måste därför tänka på följande:

• NSAB 2015 kommer tillämpas såvida parterna inte avtalat om annat. Om man inte vill att NSAB 2015 ska tillämpas så behöver detta därmed regleras särskilt i avtalet.
• Eftersom NSAB 2015 kommer att bli tillämpligt även vid tredjepartslogistik, omfattas även logistiska funktioner som exempelvis pack och plock samt hantering av lager- och returhantering. I de här fallen kan det, beroende på tjänsternas utformning, vara så att NSAB 2015 inte alls lämpar sig för tjänsterna i fråga och det blir då än viktigare att se till att särskilt ange i avtalet att NSAB 2015 inte ska tillämpas.
• NSAB 2015 är ett standardregelverk och även i de fall man vill att NSAB 2015 ska tillämpas kan det beroende på omständigheterna vara önskvärt att göra vissa undantag.

Välkommen att kontakta Setterwalls för rådgivning kring frågor kopplade till ovanstående och hur det kan komma att påverka din verksamhet.