Efterlängtat beslut om ledningsnät i solcellsparker

Energimarknadsinspektionen (Ei) har i ett första beslut gällande ledningsnät i solcellsparker konstaterat att ledningsnätet samt anslutningsledningar i den planerade solcellsparken PV Svedberga i Helsingborgs kommun undantas från kravet på nätkoncession. Sedan tidigare finns beslut och praxis gällande ledningsnät i vindkraftparker.

Redogörelse för Ei:s beslut

Solpanelerna är undantagna från kravet på nätkoncession
Ei konstaterar i sitt beslut, fattat den 4 november 2021, inledningsvis att en solpanel är en elektrisk anläggning för produktion. I en solcellspark sker produktionen av el i solcellerna, som förbinds med varandra i solpaneler. Ei prövar därefter om solpanelerna i den aktuella parken utgör en funktionell enhet, och därmed kan undantas från kravet på koncession. Ei gör denna bedömning utifrån de tre kriterier som ställs upp i förordningsmotiven till IKN-förordningen. Det första är att ledningsnätet ska vara internt, det vill säga att innehavaren överför el för egen räkning. Detta framgår också direkt av 2 § IKN-förordningen. De andra kriterierna i förordningsmotiven är att ledningsnätet ska vara väl avgränsat och inte för utbrett. Frågan om ledningsnätet är internt vållar sällan bekymmer, eftersom ledningsnätets funktion sällan är annan än att överföra den el som produceras till överliggande nät. Ei går sedan vidare och konstaterar att solpanelerna kommer att placeras på ett sådant sätt och med ett sådant avstånd mellan varandra att de utgör en funktionell enhet. I det aktuella fallet rör det sig om fem inhägnade områden på en areal om cirka 235 hektar, där solcellsparken breder ut sig cirka två km i nord-sydlig och cirka tre km i öst-västlig riktning. Solpanelerna inom parken anläggs i parallella rader och det kommer att finnas cirka 250 000 solpaneler. Avståndet mellan raderna uppgår till ett fåtal meter utom där transportvägar anlagts och radavstånden blir något större. Därtill gör Ei gällande att solcellsparken i sin helhet har en sammanhållen konstruktion och att det är lätt att konstatera var gränsen mellan området och övrig mark går. Detta inte minst med hänsyn till det två meter höga stängsel som kommer omge solcellsparken. Ei bedömer därför att solcellsparken till sin uppbyggnad är väl avgränsad och inte för utbredd.

I anslutning till detta konstaterar Ei även att hänsyn, i likhet med vad som gäller för vindkraftparker, ska tas till det faktum att solcellsparkens uppbyggnad kan påverkas av miljö och topografi. Viltkorridorer, vägar och skyddet av banvallen är därför inte nödvändigtvis något hinder för att anse att ledningsnätet inom solcellsparken är väl avgränsad och inte för utbredd.

Med anledning av detta konstaterar Ei att ledningsnätet inom solcellsparken därför omfattas av undantaget från kravet på nätkoncession.

Anslutningsledningarna är undantagna från kravet på nätkoncession
Också anslutningsledningarna från solcellsparken till transformatorstationen anses undantagna från kravet på nätkoncession.

Ei har tidigare bedömt att det går att undanta en anslutningsledning till vindkraftparker som inte är längre än det längsta avståndet mellan två vindkraftverk från kravet på nätkoncession. Att tillämpa samma princip för solcellsparker, där solpanelerna placeras tätt, skulle innebära att en anslutningsledning för en solcellspark blir väldigt kort om den ska bedömas vara undantagen från kravet på nätkoncession. Ei konstaterar därför, på samma sätt som vad gäller vattenkraftverk, att det är rimligt att tillämpa en annan princip för solcellsparker än den som gäller för vindkraftparker.

En stor del av anslutningsledningarnas totala längd går inom solcellsparken och ingår därmed i den funktionella enheten. Däremot finns det också anslutningsledningar som lämnar det inhägnade området av solcellsparken och leder till transformatorstationen, en sträcka på cirka 650 meter. Ei bedömer att även dessa anslutningsledningar är väl avgränsade och inte för utbredda. Således kan konstateras att en sträcka om 650 meter från solcellsparken till transformator inte anses vara så pass långt att det krävs koncession, detta trots att ledningarna i det aktuella fallet ligger nära bebyggelse.

Sammanfattning
Ei fattar sitt beslut på i stort sett samma principer som vad gäller vindkraftparker, med undantag för anslutningsledningen. Med hänsyn till hur en solcellspark är uppbyggd och hur Ei tidigare bedömt frågan om undantag till nätkoncession får Ei:s beslut anses som logiskt och konsekvent. Utifrån den relativt korta anslutningsledningen är det dock fortsatt oklart när en sådan framöver kommer anses koncessionspliktig. Vi följer den fortsatta utvecklingen av praxis med intresse.

Setterwalls specialistteam inom energi & råvaror har en marknadsledande position i Norden och topprankas av de stora rankinginstituten.

Innehållet är en allmän redogörelse av informativ karaktär och är inte juridisk rådgivning att lägga till grund för bedömning i ett enskilt ärende.