Försäkringsbolagens reklamationsplikt avseende åsidosatta biförpliktelser

Svea hovrätt har i en dom berört frågan om försäkringsbolag har en skyldighet att reklamera mot försäkringstagaren när försäkringsbolaget upptäcker – efter att försäkringsfall har inträffat – att försäkringstagaren har åsidosatt en biförpliktelse. Hovrätten fann att så var fallet, vilket kan ge anledning för försäkringsbolag att se över sin skadereglering.

Bakgrund
Försäkringstagaren var ett bolag som bl.a. bedrev handel med jaktkläder och som hade en försäkring som omfattade skada till följd av brand. I december 2015 uppstod en brand i försäkringstagarens varulager, varvid försäkringstagaren drabbades av en skada som denna ville få ersatt ur försäkringen. I varulagret fanns även en buss parkerad, vilket uppdagades av försäkringsbolaget först i samband med skaderegleringen. Skaderegleringen avslutades i september året därpå och försäkringstagarens begäran om ersättning avslogs på den grunden att försäkringstagaren inte hade styrkt sin skada.

Försäkringstagaren väckte kort därefter talan i tingsrätten och yrkande att utfå försäkringsersättningen. Försäkringsbolaget ingav sitt svaromål i slutet av november samma år och invände bl.a. att försäkringstagaren inte hade styrkt sin skada och att försäkringstagaren hade åsidosatt vissa biförpliktelser genom att ha bussen parkerad i varulagret. Försäkringstagaren invände genmälesvis att försäkringsbolaget hade reklamerat de påstådda åsidosatta biförpliktelserna för sent, med hänvisning till att en sådan reklamation hade gjorts först i samband med svaromålet. Tingsrätten, som fann att en reklamationsplikt inte förelåg, ogillade käromålet.

Hovrättens bedömning
Hovrätten konstaterade att försäkringsbolag är skyldiga att reklamera åsidosatta biförpliktelser enligt ordalydelsen i 4 kap. 10 § försäkringsavtalslagen (2005:104, ”FAL”) (som är tillämplig även vid företagsförsäkring) vid kommande försäkringsfall. Vidare noterade hovrätten att det framgår av förarbetena till 7 kap. 1 § FAL, enligt vars ordalydelse försäkringsbolaget bl.a. ska bedriva sin skadereglering skyndsamt, att försäkringsbolag utan oskäligt dröjsmål ska ge meddelande om försäkringsbolaget vill åberopa en ansvarsbegränsning efter ett inträffat försäkringsfall. Slutligen hänvisade hovrätten till att det klarlagts i rättspraxis att det finns en allmän skyldighet inom kontraktsrätten att reklamera avtalsbrott och att det i försäkringsrättslig doktrin anförts att skyldigheten att åberopa ansvarsbegränsningar, inklusive åsidosatta biförpliktelser, är så självklar att det inte behövs en uttrycklig bestämmelse om att en sådan skyldighet föreligger. Hovrätten fastslog därför att det finns en skyldighet för försäkringsbolag att reklamera åsidosatta biförpliktelser även då dessa uppdagas efter ett inträffat försäkringsfall.

Vad gäller vilken påföljd som drabbar försäkringsbolaget om reklamation sker för sent konstaterade hovrätten att rättsläget är något oklart. Hovrätten noterade dock att påföljden enligt den allmänna reklamationsplikten som föreligger inom kontraktsrätten är preklusion samt att det finns visst stöd i doktrin att så även gäller vid åberopande av ansvarsbegränsning efter inträffat försäkringsfall. Hovrätten fann därför att försäkringsbolag som inte utan oskäligt dröjsmål reklamerar brott mot en biförpliktelse kan förlora rätten att göra gällande att dess ansvar är begränsat.

Hovrätten noterade att försäkringstagaren hade anmält försäkringsfallet kort efter att branden inträffat. Försäkringsbolaget hade i princip omedelbart därefter fått kännedom om att bussen var parkerad i varulagret, dvs. den omständighet som bolaget menade innebar att försäkringstagaren hade åsidosatt vissa biförpliktelser. I avslagsbeslutet omnämndes emellertid aldrig några åsidosatta biförpliktelser; det påståendet framfördes av försäkringsbolaget först i svaromålet, dvs. ungefär elva månader efter att bolaget fått kännedom om förhållandet. Därtill menade hovrätten att försäkringsbolagets agerande kunde ha gett försäkringstagaren intrycket att försäkringsersättning skulle utgå, så länge adekvat underlag presenterades.

Mot bakgrund av ovanstående och av vissa andra anförda skäl fann hovrätten att försäkringsbolaget hade reklamerat de åsidosatta biförpliktelserna för sent och att följden av detta blev att försäkringsbolagets möjlighet att framställa en invändning om ansvarsbegränsning hade prekluderats. Trots utgången i den här frågan ogillades emellertid försäkringstagarens talan, eftersom bolaget inte hade styrkt sin skada.

Våra kommentarer
Avgörandet är intressant av flera anledningar. Det har länge varit en omdiskuterad fråga om försäkringsbolag har en plikt att reklamera åsidosatta biförpliktelser som upptäcks efter inträffat försäkringsfall. Lagförslaget till 4 kap. 10 § FAL innehöll ursprungligen en sådan reklamationsplikt. Efter synpunkter från lagrådet ändrades dock bestämmelsen så att den enligt sin ordalydelse endast var tillämplig på åsidosatta biförpliktelser som försäkringsbolaget får kännedom om före inträffat försäkringsfall. I det fall lagstiftaren avsett att försäkringsbolaget, vid upptäckt av brott mot biförpliktelserna efter inträffat försäkringsfall, skulle ha en reklamationsplikt vid äventyr av preklusion så hade rimligtvis lagstiftaren tillsett att uttrycka detta i FAL. Det finns därför anledning att vara försiktig med att dra alltför säkra slutsatser av hovrättens avgörande (som har vunnit laga kraft).

Den försiktighet som hovrätten uttrycker vad gäller påföljden vid för sent gjord reklamation är intressant att notera. Har man väl konstaterat att det föreligger en reklamationsplikt finns det starkt stöd för att påföljden är preklusion. Enligt såväl 4 kap. 10 § FAL som den reklamationsplikt som föreligger enligt allmänna kontraktsrättsliga principer är påföljden preklusion (och inte t.ex. en nedsättning av försäkringsersättning/skadestånd), se NJA 2018 s. 127 (vilket också analyserats av Setterwalls biträdande jurist Jakob Andersson i artikeln Inomkontraktuell reklamationsplikt; ett NJA-fall och flera hovrättsavgöranden senare i SvJT 2019, s. 376).

En reklamationsplikt av nu aktuellt slag kan få stora följdverkningar på försäkringsbolags skadereglering, som inte sällan kan bli utdragen och därmed riskera överskrida reklamationsfristen. Å andra sidan synes fristen börja löpa först då försäkringsbolaget får faktisk kännedom om den åsidosatta biförpliktelsen. Försäkringsbolag lär alltså inte behöva aktivt eftersöka huruvida försäkringstagaren har åsidosatt en biförpliktelse.

Slutligen kan noteras att avgörandet bekräftar beviskravet vad gäller försäkringsersättningens (skadans) storlek; skadans storlek ska styrkas av försäkringstagaren.