Högsta förvaltningsdomstolen ändrar kontroversiellt förhandsbesked kring utomståenderegeln

I ett nytt avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen klargörs vem som är en utomstående ägare i ett fåmansföretag. Genom avgörandet görs ett avsteg från den kritiserade tillämpningen av reglerna som Skatteverket drivit på senare tid.

Bakgrund

Enligt de så kallade 3:12-reglerna ska utdelningar och kapitalvinster för ägare med kvalificerade andelar i fåmansföretag till viss del beskattas i inkomstslaget tjänst i stället för inkomstslaget kapital. Syftet med regelverket är att ägare i fåmansföretag inte ska kunna omvandla arbetsinkomster som egentligen skulle beskattas som lön i inkomstslaget tjänst till lägre beskattade kapitalinkomster.

Undantag från dessa regler görs dock om fåmansföretaget i tillräcklig utsträckning ägs av en så kallad utomstående ägare som inte är verksam i betydande omfattning i företaget. Tanken med detta undantag är att de aktiva ägarna i ett företag med utomstående ägande inte har ett incitament av att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster, eftersom en betydande del av utdelningen och kapitalvinsten tillkommer den utomstående ägaren. Den utomstående ägaren har i sin tur inget incitament av att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster, eftersom denne inte är verksam i betydande omfattning i företaget.

En ägare anses dock inte vara utomstående om denne bedriver samma eller likartad verksamhet som fåmansföretaget denne äger andelar i. Av tidigare rättspraxis följer att ett fåmansföretag anses bedriva samma eller likartad verksamhet som ett annat fåmansföretag om vinstmedel som upparbetats i ett av företagen överförs till det andra företaget.

I det nu aktuella målet ägde passiva investerare, genom ett ägarbolag, 70 procent av aktierna i ett fåmansföretag. Aktierna i ägarbolaget var kvalificerade för ägarna av detta företag. Ägarna av ägarbolaget var dock inte verksamma i betydande omfattning i fåmansföretaget och ägde inte heller själva några aktier direkt i detta bolag. Ägarbolaget hade dock tillskjutit kapital till fåmansföretaget genom en nyemission.

Skatteverket ansåg att ägarna i ägarbolaget inte kunde anses som utomstående ägare i fåmansföretetaget, eftersom ägarbolaget överfört upparbetade vinstmedel till fåmansföretaget genom nyemissionen. Skatterättsnämnden gick på Skatteverkets linje i förhandsbeskedet och ansåg att utomståenderegeln inte var tillämplig, innebärande att aktierna i fåmansföretaget var kvalificerade för de ägare som var verksamma i detta företag.

Utgången i målet

Förhandsbeskedet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). I avgörandet som kungjordes igår ändrar HFD Skatterättsnämndens avgörande. I domskälen anför HFD att ägarna i ägarbolaget inte är verksamma i betydande omfattning i fåmansföretaget, vilket innebär att det inte hade funnits någon risk för omvandling av arbetsinkomster till kapitalinkomster i fåmansföretaget om aktierna i fåmansföretaget hade ägts direkt av ägarna i ägarbolaget. Upparbetade vinstmedel i fåmansföretaget kan inte heller tas ut av ägarna i ägarbolaget eftersom de inte själva äger några aktier i fåmansföretaget.

Mot bakgrund av detta ansåg HFD att ägarna i ägarbolaget skulle anses som utomstående ägare i fåmansföretaget och aktierna i fåmansföretaget var därmed inte kvalificerade för de verksamma ägarna i detta företag.

Kommentar

Avgörandet är mycket välkommet då det innebär ett avsteg från den tillämpning av utomståenderegeln som Skatteverket drivit under senare tid och som varit föremål för omfattande kritik från näringslivet. Om förhandsbeskedet inte hade ändrats hade det i praktiken inneburit att aktiva ägare i fåmansföretag behövt insyn i passiva investerares privata skattesituation för att kunna bedöma sin egen beskattning och att utomståenderegeln i många fall i princip hade förlorat sitt syfte. Utgången i målet är betydligt mer ändamålsenlig i förhållande till reglernas syfte och innebär samtidigt inte att risken för inkomstomvandling ökar.

Det pågår just nu en utredning för att se över 3:12-regelverket, och regeringen gav i januari i år utökade direktiv till kommittén att särskilt utreda den nuvarande utformningen av utomståenderegeln och begreppet samma eller likartad verksamhet. Det återstår att se om kommittén kommer rekommendera att lagtexten ändras, eller om rättsläget nu anses tillfredsställande med anledning av detta avgörande.

Utgången i målet är högst relevant för flera av de skatteprocesser avseende utomståenderegelns tillämpning som redan har avgjorts eller som just nu pågår. Setterwalls har stor erfarenhet av dessa processer kan bistå med råd och strategier med anledning av avgörandet.