Ny praxis om IKN och vätgas

Energimarknadsinspektionen utvecklar sin praxis om IKN-nät och tydliggör att en elektrolysör är en energilagringsanläggning som möjliggör undantag från nätkoncession.

Den 14 januari 2025 trädde vissa ändringar av förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), den så kallade IKN-förordningen, i kraft. Ändringen innebär bland annat att energilagringsanläggningar numera uttryckligen omfattas av undantaget i 22 a § i IKN-förordningen. Enligt Energimarknadsinspektionens tidigare praxis omfattades energilagring såväl i batterier som i vätgas av undantaget i 22 a §, förutsatt att den lagrade energin åter matades in på det ordinarie överföringsnätet. Detta eftersom de då bedömdes utgöra en anläggning för produktion av el.

Enligt Energimarknadsinspektionen (se Energimarknadsinspektionens beslut i ärende 2025-101618) bedöms vätgasproduktion nu omfattas av begreppet ”energilagringsanläggning” utifrån definitionen i ellagen. I nämnda beslut uttalade Energimarknadsinspektionen att ”elektrolysören är en energilagringsanläggning i den mening som avses i 22 a § IKN-förordningen.” På sin hemsida har Energimarknadsinspektionen nu också tydliggjort att beslutet innebär att det kan vara möjligt att dra elledningar till en elektrolysör (anläggning som producerar vätgas) utan tillstånd enligt ellagen även då producerad vätgas ska transporteras bort från anläggningen. Frågan om vätgasen borttransporteras är alltså överspelad med Energimarknadsinspektionens tolkning av den nya lydelsen av 22 a § i IKN-förordningen.

Eftersom tidigare praxis skapade svårigheter vid vätgasproduktion är den nya bestämmelsen och Energimarknadsinspektionens tolkning av denna mycket välkommen.

Innehållet är en allmän redogörelse av informativ karaktär och är inte juridisk rådgivning att lägga till grund för bedömning i ett enskilt ärende.