Nytt avgörande om landbaserad fiskodling

Mark- och miljödomstolen i Vänersborg har meddelat dom i ett från Mark- och miljööverdomstolen återförvisat mål om landbaserad fiskodling. Osäkerhet om utsläpp till vatten ledde på nytt till avslag.

Frågor om val av teknik för fiskodling har varit föremål för domstolsprövningar med särskilt fokus allt sedan Mark- och miljööverdomstolen i två mål 2017 ifrågasatt om fiskodlingstekniken öppna kassar utgör bästa möjliga teknik. En teknik som numera allt oftare är aktuell är sk. RAS-teknik (Recirkulerande Akvakultur System) för landbaserade fiskodlingar. Ansökan om tillstånd för fiskodling med sådan teknik har nu varit föremål för prövning i ett par instanser, dock utan att ge närmare vägledning om vad som faktiskt kommer att gälla.

Sökandebolaget ansökte redan 2017 om tillstånd för etablering av landbaserade fiskodlingar med angiven teknik. Mark- och miljödomstolen uttalade i första prövningen att det var uppenbart att själva fiskodlingsverksamheten och ansökt vattenbortledning var tillåtlig. De tveksamheter som förelåg rörde enligt domstolen helt utsläppet av processavloppsvatten. Dessa ledde till att domstolen avslog ansökan utifrån bedömningen att utsläppen till den aktuella vattenförekomsten skulle riskera att försvåra uppnåendet av god status i denna. Verksamheten, med vald utsläppspunkt, ansågs inte förenlig med ramvattendirektivet för vatten.

Sökanden överklagade till Mark- och miljööverdomstolen. Efter Mark- och miljööverdomstolens prövning i april 2021 stod det klart att den ansökta verksamheten kunde få tillstånd i de delar som varit uppe för prövning hos den domstolen, vilket utifrån hur processen förlöpt var avgränsat till det yrkade utsläppet av processavloppsvatten. Mark- och miljööverdomstolen uttalade att ett av alternativen, yrkandet i femte hand med de samlade åtgärder som redovisats för detta, kunde anses utgöra bästa möjliga teknik för den ansökta verksamheten. Med dessa begränsningar och åtgärder bedömdes att utsläppen inte kan förväntas försämra vattenkvaliteten på ett otillåtet sätt eller äventyra uppnåendet av fastställd miljökvalitetsnorm. Ramvattendirektivet för vatten var alltså inget hinder för utsläppen.

Den återförvisade prövningen tog en annan vändning. Mark- och miljödomstolen ansåg i sin dom den 12 december 2022 (mål nr M 1570-21) att de av Mark- och miljööverdomstolen domskälsvis gjorda uttalandena inte har rättskraft. Däremot ansåg domstolen att dessa uttalanden skulle beaktas och att om omständigheterna inte förändrats kunde man knappast komma till en annan slutsats. Vidare ansåg mark- och miljödomstolen att det ålåg domstolen att göra en självständig prövning utifrån hur förutsättningarna såg ut vid tidpunkten för deras prövning. Domstolen ansåg sig därför inte ovillkorligen bunden av Mark- och miljööverdomstolens uttalanden. Mark- och miljödomstolen menade att verksamheten är positiv på många sätt och innebär ett välbehövligt och innovativt steg mot ett utvecklat vattenbruk. Mot bakgrund av hur sökanden utformat sin ansökan ansågs det dock inte möjligt att meddela ett miljötillstånd. Farhågor lyftes bl.a. om utsläppsbegränsningarna kunde innehållas samt om funktion och fortbestånd av reningsåtgärder.

Intressant är att en av de särskilda ledamöterna skrev sig skiljaktig och ansåg att domstolen skulle kunna ge tillstånd. Detta då verksamheten i överensstämmelse med de tidigare domarna enligt ledamoten torde vara tillåtlig eftersom förhållandena i huvudsak är desamma nu som då. Den skiljaktiga ledamoten ansåg att det kvarstod några besvärande omständigheter i bolagets ansökan utifrån Mark- och miljööverdomstolens avgörande, men att dessa kunde läkas med olika villkorskrivningar. Avgörandet kan ännu överklagas, varför det återstår att se om det blir en ny överprövning i Mark- och miljööverdomstolen. Det finns flera intressanta, inte minst miljöprocessuella, aspekter i prövningen. Vi följer utvecklingen på rättsområdet med stort intresse. Tydlig vägledning om ramarna för landbaserad fiskodling hade givetvis varit välkommet.

Innehållet är en allmän redogörelse av informativ karaktär och är inte juridisk rådgivning att lägga till grund för bedömning i ett enskilt ärende.