Särskild lag mot korruption föreslås i ny utredning

Sverige har genom åren fått kritik för att inte lagföra korruption, särskilt internationell korruption, i någon större utsträckning. I juli 2025 presenterades  utredningen  ”Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel” (SOU 2025:87), som föreslår en genomgripande modernisering av den svenska korruptionslagstiftningen. Mot bakgrund av den kritik som riktats mot Sverige fick utredningen bland annat i uppdrag att stärka möjligheterna att utreda och lagföra korruptionsbrott, särskilt i internationella affärsförbindelser, och att anpassa lagstiftningen till Sveriges internationella åtaganden. Huvudpunkterna i förslaget är att samla korruptionsbrotten i en ny lag, skärpa straffskalorna, införa nya brottsrubriceringar samt utvidga straffansvaret. Nedan sammanfattar Setterwalls Compliance & Investigations-grupp några av de viktigaste förslagen mer i detalj.

Inledning

Förslaget bekräftar till stor del de nuvarande principerna i den svenska korruptionslagstiftningen men tydliggör vissa tidigare oklara frågor kring tillämpningsområdet. Dessutom föreslås att kravet på dubbel straffbarhet avskaffas i vissa situationer. Tanken är att detta ska öka möjligheterna att komma åt korruption i internationella affärsförbindelser.

Den största nyheten i förslaget handlar om att öka företagens ansvar för korruptionsbrott som begås av anställda. Svensk straffrätt är baserad på individuellt och personligt ansvar, vilket innebär att endast fysiska personer kan dömas för brott. Företags ansvar hanteras i stället genom företagsbotssystemet som dels kräver att en individ har gjort sig skyldig till brott, dels inte utgör ett straff i egentlig mening utan en särskild rättsverkan som en följd av individens brott.

”Oaktsam finansiering av korruptionsbrott”

Dagens korruptionslagstiftning omfattar sedan 2012 ett brott benämnt “vårdslös finansiering av mutbrott”. Detta brott har dock aldrig prövats i domstol, främst på grund av svårigheterna att bevisa att en viss finansiering faktiskt lett till ett mutbrott, särskilt vid internationella förhållanden där svenska företag överför medel till utländska mellanhänder. Förslaget är nu att ersätta detta brott med ett nytt brott: “oaktsam finansiering av korruptionsbrott”. Trots att namnen är snarlika innebär det nya brottet en tydlig skärpning och utvidgning av det straffbara området samt förbättrade möjligheter till lagföring.

Det nya brottet kräver inte längre att det kan bevisas att ett mutbrott faktiskt har begåtts av någon som företräder ditt bolag. Det räcker att det har funnits en betydande risk för mutbrott och att tillräckliga kontrollåtgärder inte har vidtagits. Ansvar föreslås nämligen kunna utkrävas av den som i näringsverksamhet (i) tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren och (ii) har ”skälig anledning att anta” att tillgångarna helt eller delvis används eller kommer att användas för att begå mutbrott, grovt mutbrott, handel med inflytande eller grov handel med inflytande.

Fokus förskjuts därmed från att bevisa ett fullbordat mutbrott till att bedöma om företaget har vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra att ett sådant brott ens blir möjligt. Det krävs följaktligen inte längre att en specifik individ har undertecknat en viss transaktion eller fattat ett visst beslut, utan det avgörande är om företaget brustit i kontroll och riskhantering kring överföringar eller andra transaktioner. Detta gör det lättare att ställa företag till svars genom en företagsbot. Sammanfattningsvis innebär det nya brottet att det kommer att läggas ett större ansvar på företagen att arbeta förebyggande mot korruption.

Vidare väcker den nya utredningen flera viktiga frågeställningar som är centrala för företags samlade korruptionsbekämpning och riskexponering. En intressant fråga är hur uttrycket tillhandahåller finansiering ska tolkas. Enligt förslaget ska begreppet tolkas brett. Rent praktiskt väcker detta frågor om till exempel ansvaret för en internbank som förser andra koncernbolag med finansiering som ett led i den löpande verksamheten och om ansvaret för ett moderbolags budgetbeslut för ett dotterbolag. I vilken utsträckning utgör dessa vanliga aktiviteter finansiering i den nya lagstiftningens namn? Vidare väcks frågan hur långt ett bolag kan luta sig mot interna kontrollåtgärder för att undgå ansvar och hur ansvaret fördelas mellan moderbolag och dotterbolag.

Oavsett hur detaljerna i förslaget ska tolkas är tydligt att förslaget innebär att det kommer att ställas ännu högre krav på företagens arbete för att förebygga korruption, samt på strategier för uppföljning och ansvarsfördelning mellan bolag i en koncern och gentemot tredje parter som företräder svenska företag.

Kravet på dubbel straffbarhet föreslås avskaffas

I dagsläget gäller kravet på dubbel straffbarhet för korruptionsbrott som begås utomlands. Ändringen innebär i korthet att svenska företag och personer kommer att kunna lagföras i Sverige även om gärningen inte är straffbar i det land där den begåtts.

Kriminaliseringen av missbruk av offentlig ställning samt handel med inflytande utvidgas

Tidigare var straffansvaret för missbruk av offentlig ställning begränsat till åtgärder vid myndighetsutövning, inom ramen för brottet tjänstefel. Nu föreslås en bredare kriminalisering som omfattar otillbörliga handlingar i offentlig tjänst eller uppdrag utanför myndighetsutövning, till exempel vid offentlig upphandling eller annan förvaltning av allmänna medel. Även förtroendevalda omfattas. För att straffansvar ska komma i fråga krävs det uppsåt att gynna sig själv eller annan, alternativt att missgynna någon. Straffskalan skärps och omfattar nu även grova fall som kan leda till högre straff.

Även reglerna om handel med inflytande föreslås bli mer omfattande. Tidigare var straffansvaret begränsat till otillbörlig påverkan vid myndighetsutövning och offentlig upphandling. Nu ska bestämmelsen omfatta all otillbörlig påverkan på beslut eller åtgärd som fattas eller vidtas vid utövandet av en offentlig tjänst eller ett offentligt uppdrag, inklusive politiskt beslutsfattande. Det avgörande är att påverkan är otillbörlig, vilket innebär att endast klandervärda former av påverkan kan straffas, medan legitimt påverkansarbete och lobbying är tillåtet.

Utredningen är för närvarande ute på remiss fram till och med den 7 november 2025. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Setterwalls följer utvecklingen vad gäller de föreslagna reglerna noga. Tveka inte att kontakta oss om du har frågor kopplade till förslaget eller andra frågor gällande korruptionsbekämpning.

Innehållet är en allmän redogörelse av informativ karaktär och är inte juridisk rådgivning att lägga till grund för bedömning i ett enskilt ärende.