Ekonomiskt arbetsgivarbegrepp – hur påverkas arbetstagare och arbetsgivare av den nya lagändringen som träder i kraft den 1 januari 2021?

Riksdagen har idag den 4 november antagit ett lagförslag om införande av ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp som redan vid årsskiftet kommer att leda till förändringar av de skatterättsliga förutsättningarna för utländsk arbetskraft som tillfälligt arbetar i Sverige. De nya reglerna innebär bland annat att den så kallade 183 dagars-regeln, som hittills inneburit ett undantag för beskattning av t.ex. inhyrd arbetskraft från utländska företag som utför arbete i Sverige, inte längre kommer vara tillämplig i samma utsträckning som tidigare. Lagändringen kommer att påverka såväl de utländska arbetstagare som tillfälligt arbetar i Sverige som de svenska företag vilka utnyttjar inhyrd personal från utländska företag liksom de utländska företagen. 

Bakgrund
Med nuvarande lagstiftning har begränsat skatteskyldiga arbetstagare endast beskattats för tillfälligt arbete i Sverige om de varit anställda vid ett företag i Sverige. Om de däremot varit inhyrda från en arbetsgivare som saknar hemvist i Sverige har den så kallade 183-dagarsregeln, även kallad Montörregeln, tillämpats. Regeln innebär att så länge som vistelseperioden inte överskrider 183 dagar under en tolvmånadersperiod så beskattas arbetstagaren inte enligt svenska skatteregler utan efter skattereglerna i sitt hemland. Vidare finns ytterligare krav på att ersättningen inte får belasta något fast driftställe som arbetsgivaren har i Sverige.

Detta har öppnat upp för korttidskontrakt där svenska företag kan hyra in utländsk arbetskraft på kontrakt som underskrider 183 dagar vilket inneburit att någon skyldighet för inbetalning av preliminärskatt inte har uppstått i Sverige. Detta har i sin tur enligt regeringen inneburit en sneddrivning av konkurrensen på arbetsmarknaden då utländsk arbetskraft på korttidskontrakt varit billigare. För att åstadkomma mer konkurrensneutralitet har regeringen lagt fram sin proposition som i praktiken innebär att Sverige övergår från ett formellt arbetsgivarbegrepp till ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp.

Formellt och ekonomiskt arbetsgivarbegrepp
När man bedömer vem som är arbetsgivare till en arbetstagare så har Sverige i dagsläget ett så kallat formellt synsätt. Det innebär som regel att den som ingått anställningsavtal samt betalar arbetstagarens lön räknas som arbetsgivare.

Med det ekonomiska synsättet bestäms arbetsgivare utifrån vem som ger arbetstagaren arbete, alltså vem som exv. utövar kontrollen över arbetstagaren; vem som bistår med eventuella lokaler och material; vem som materiellt bestämmer över schema och semester; och, den som faktureras för arbetstagarens lön oaktat att något anställningsavtal inte ingåtts med arbetstagaren. I en uthyrningssituation alltså typiskt sett den svenska uppdragsgivaren.

Lagändringen
Förändringen av 183 dagars-regeln kommer att innebära att regeln finns kvar, men med ett tillägg om att undantaget från skatteplikt inte gäller vid uthyrning av arbetskraft där en arbetstagare av ett företag ”hyrs ut eller ställs till förfogande för att utföra arbete i en verksamhet i Sverige som bedrivs av en annan person (uppdragsgivaren) och som utförs under dennes kontroll och ledning”.

Arbete som utförs i Sverige under högst 15 dagar i följd men som högst sammanlagt 45 dagar under ett kalenderår omfattas dock inte av det nya regelverket. Detta öppnar upp för kortare arbetsvistelser så som konferenser eller konsultationer. En viktig förändring här är också att det är själva arbetsdagarna och inte vistelsetiden som regleras i undantaget en person kan därför vistas i Sverige under tre veckor utan att påverkas av lagändringen.

Påverkan och ansvar
Om ett svenskt företag i dagsläget till exempel hyr in arbetstagare från ett danskt bemanningsföretag så kan denne vistas och arbeta i Sverige 183 dagar under ett år utan att vara skattskyldig i Sverige för sin inkomst. Det formella synsättet anger då det danska företaget som arbetsgivare eftersom de är löneutbetalare som sedermera fakturerar det svenska företaget för det utförda arbetet.

Efter årsskiftet kommer dock det ekonomiska synsättet göra att det svenska företaget, som kontrollerar och leder arbetet, i samma scenario räknas som arbetsgivare. Detta leder till att arbetstagaren blir skattskyldig för sin inkomst från dag ett av inhyrningsperioden, såvida inte arbetsdagarna i perioden understiger 15 dagar i följd och totalt 45 under kalenderåret.

Konsekvensen för svenska företag blir således ett behov av att kartlägga sin inhyrda personal i större utsträckning för att kunna avgöra hur mycket arbetstid som spenderas i landet. Utländska företag kommer kunna registrera sig som utländsk arbetsgivare i Sverige för att bland annat registreras för F-skatt samt innehålla preliminärskatt för de anställda. Detta kräver dock inblick i, och kunskap om, den svenska skattestiftningen.

Arbetstagaren kommer också att behöva agera för att hantera sin svenska beskattning på ett korrekt sätt. Ett löneförlopp som kan innebära problem för arbetstagaren är om denne får sin lön utbetalad i hemlandet, samtidigt som lönen också beskattas i Sverige. Det finns då risk att båda länder innehåller skatt från lönen i väntan på deklaration och avräkning av den svenska skatten. Regeringen anser dock inte att lagändringen till ett ekonomiskt arbetsgivarbegrepp kommer i konflikt med Sveriges åtaganden i ingångna dubbelbeskattningsavtal.

Slutsats
Lagändringarna innebär ett kraftigt ökat behov för kompetens på det skatterättsliga området för alla som är involverade inom internationell bemanning. Lagen skärps och för att navigera de nya reglerna kan individuella bedömningar behöva göras snabbt.

På Setterwalls assisterar vi med alla typer skattefrågor och hjälper både arbetsgivare och arbetstagare på bästa sätt. Kontakta oss gärna om ni har frågor hur er verksamhet påverkas av lagändringen.