EU-kommissionen ifrågasätter 2019 års ränteavdragsbegränsningsregler

EU-kommissionen har den 9 juni skickat en formell underrättelse till Sverige att ändra de ränteavdragsbegränsningsregler som infördes år 2019. I underrättelsen anförs att kommissionen är av uppfattningen att reglerna inte är förenliga med etableringsfriheten inom EU.

Bakgrund
De svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna har under lång tid varit föremål för kritik från EU-kommissionen. Redan år 2014 inledde kommissionen ett så kallat överträdelseförfarande mot Sverige på grund av de regler som infördes 2013, på vilket den svenska regeringen svarade att de ansåg att reglerna inte stred mot EU-rätten. Tidigare i år fann emellertid EU-domstolen i Lexel-målet (C-484-19) att 2013 års regler utgör en otillåten restriktion av etableringsfriheten.

EU-kommissionens underrättelse
Trots att syftet med 2019 års ränteavdragsbegränsningsregler, som ersatte 2013 års reg-ler, var att färre antal skulder skulle omfattas av lagstiftningen, har EU-kommissionen nu meddelat att kommissionen anser att även dessa bestämmelser strider mot etableringsfriheten. I underrättelsen, som är det första steget i ett överträdelseförfarande, anförs att reglerna fortfarande innebär att ränteavdrag nekas i samband med lån mellan närstående företag som faktiskt är etablerade inom EU/EES, trots att lånet sker på affärsmässiga villkor.

Enligt 2019 års regler innebär den förmodade förekomsten av starka skattemässiga motiv, eller en avsaknad av tillräckliga organisatoriska skäl bakom en transaktion, en presumtion för att ränteavdrag ska nekas. Av EU-domstolens praxis följer emellertid att en vilja att åstadkomma skattefördelar eller en avsaknad av organisatoriska skäl inte i sig betyder att en transaktion inte är verklig och legitim. Eftersom reglerna därmed inte endast omfattar rent fiktiva upplägg, utan även kan träffa verkliga och legitima lånearrangemang, kan denna inskränkning i etableringsfriheten inte motiveras av behovet att motverka missbruk.

Om transaktionen inte uppfyller motivtestet nekas ränteavdrag enligt de svenska reglerna i sin helhet. För att kunna motiveras av rättfärdigandegrunderna om att motverka skatteundandragande och skatteflykt måste avdragsbegränsningen enligt kommissionen omfatta endast den del som överstiger det som hade avtalats mellan två oberoende parter. Kommissionen anför även att bevisbörde- och tolkningsproblematiken som fanns i 2013 års regler fortfarande kvarstår.

Sammantaget anser därför EU-kommissionen att 2019 års regler inte förefaller ha undanröjt den överträdelse av etableringsfriheten som 2013 års regler innebar.

Kommentar
EU-kommissionens agerande framstår inte som särskilt förvånande med tanke på att flera av de brister som EU-domstolen anmärkte på i Lexel-målet, fortfarande finns kvar i 2019 års regler. Exempelvis nämnde EU-domstolen i målet att 2013 års regler inte var begränsade till att omfatta endast fiktiva upplägg, och därmed inte kunde anses motiverade av att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt. Eftersom även 2019 års regler kan tillämpas på rent marknadsmässiga lånearrangemang är det således rimligt att anse att även dessa strider mot EU-rätten. EU-kommissionens underrättelse är därmed en välkommen markering att reglerna återigen är i behov av en översyn. Det pågår just nu flera mål i domstol avseende 2013 års regler i kölvattnet av Lexel-domen och kommissionens ifrågasättande av 2019 års regler innebär troligtvis att fler mål är att vänta i framtiden.

Sverige har nu två månader på sig att svara EU-kommissionen. Därefter kan EU-kommissionen, beroende på hur kommissionen bedömer den svenska regeringens svar, besluta att meddela ett motiverat yttrande med en anmodan att ändra lagstiftningen inom en angiven tid. Om Sverige efter detta väljer att inte förbinda sig att ändra reglerna kan EU-kommissionen besluta att väcka talan hos EU-domstolen, som då slutligen får avgöra frågan.

Setterwalls kommer fortsätta följa utvecklingen noga och kan bistå med rådgivning kring vad detta innebär för just ert företag.