Förslag om en definition av begreppet stadigvarande vistelse

Den 28 maj 2026 lämnade regeringen en lagrådsremiss med förslag om en definition av begreppet stadigvarande vistelse i inkomstskattelagen. Förslaget utgår från Skatteverkets promemoria ”Stadigvarande vistelse – en definition” (Fi2023/03021), som lämnades till Finansdepartementet i november 2023 och som därefter remissbehandlats. Förslaget innebär en övergång från dagens praxisbaserade helhetsbedömning till en kvantitativ regel baserad på antalet faktiska vistelsedagar per kalenderår. Enligt förslaget föreligger stadigvarande vistelse vid fler än 160 vistelsedagar under ett kalenderår, eller vid fler än 120 vistelsedagar om antalet även under föregående år översteg 120. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Setterwalls sammanfattar i denna artikel de mest centrala förändringarna jämfört med dagens regelverk.

Begreppet stadigvarande vistelse är centralt för att avgöra om en fysisk person är obegränsat skattskyldig i Sverige. Den som stadigvarande vistas här är skattskyldig för samtliga inkomster, både från Sverige och utlandet, samt beskattas enligt inkomstskattelagen med kommunal och statlig inkomstskatt. Den som är begränsat skattskyldig beskattas normalt enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK), med en definitiv källskatt som i dag uppgår till 22,5 procent, en skattesats som sänks till 20 procent den 1 januari 2027.

I dag saknas en definition av begreppet stadigvarande vistelse i inkomstskattelagen och innebörden har i stället utvecklats genom rättspraxis. Bedömningen kan vara komplicerad, vilket skapar osäkerhet för både enskilda och deras arbetsgivare. Syftet med den föreslagna definitionen är att förenkla och förtydliga lagstiftningen, inte att generellt höja eller sänka tröskeln för obegränsad skattskyldighet. Utgångspunkten för de föreslagna ändringarna har varit befintlig praxis. En tydligare reglering ger dock mindre utrymme för individuella bedömningar, vilket innebär att vissa vistelser som i dag anses stadigvarande kan falla utanför definitionen, och tvärtom.

Vad innebär förslaget

Huvudregel – 160 vistelsedagar

Enligt nuvarande praxis anses en vistelse som stadigvarande om den utgör en sammanhängande period om minst 6 månader där den skattskyldige tillbringar sin dygnsvila i Sverige. Tillfälliga avbrott räknas in i vistelsetiden, vilket innebär att antalet faktiska vistelsedagar kan variera utan att det påverkar bedömningen. 6 månaders oavbruten vistelse motsvarar ungefär 183 dagar, men vid återkommande avbrott kan antalet faktiska dagar vara lägre.

Enligt förslaget ska stadigvarande vistelse i stället definieras utifrån antalet vistelsedagar under ett kalenderår. Huvudregeln innebär att en vistelse anses stadigvarande om den omfattar fler än 160 vistelsedagar under ett kalenderår. Liksom i dag räknas endast dagar då vistelsen är förenad med dygnsvila, och anledningen till vistelsen saknar betydelse. En dag omedelbart före eller omedelbart efter en övernattning i Sverige räknas som vistelsedag. Förutsatt att kravet på dygnsvila har uppfyllts räknas även en del av en dag som vistelsedag. Såväl dagen för ankomst till Sverige som dagen för avresa härifrån räknas alltså som vistelsedagar.

Gränsen vad avser vistelsedagar har satts lägre än dagens 6 månader, eftersom förslaget endast räknar faktiska vistelsedagar, till skillnad från nuvarande regler där tillfälliga avbrott räknas in i vistelsetiden. Förslaget innebär också att samtliga vistelsedagar under ett kalenderår ska räknas samman, oavsett hur de fördelar sig över året. Därmed bortfaller behovet av att bedöma om en vistelseperiod är sammanhängande eller om ett avbrott är tillfälligt, frågor som enligt dagens regler ofta är svårbedömda.

Kompletterande regel – 120 vistelsedagar vid upprepade vistelser

Utöver huvudregeln finns en kompletteringsregel som innebär att stadigvarande vistelse även föreligger vid fler än 120 vistelsedagar under ett kalenderår, förutsatt att antalet vistelsedagar även under det föregående kalenderåret översteg 120. Bakgrunden är att återkommande och regelbundna vistelser redan i dag kan anses stadigvarande enligt praxis, även om de är kortare än 6 månader. Reglerna ska fortsättningsvis skilja mellan enstaka och fleråriga vistelser, men med en tydligare tillämpning. Av förenklingsskäl beaktas endast vistelse under det närmast föregående kalenderåret, utan prövning av personens skattemässiga status under det året. Om en person vistas i Sverige fler än 120 dagar under två på varandra följande kalenderår, anses den stadigvarande vistelsen alltså inte påbörjad förrän den första vistelsedagen under det andra året.

Kalenderåret som beräkningsperiod

Vistelsedagar beräknas per kalenderår, vilket har bedömts vara det enklaste alternativet att förstå och tillämpa. En konsekvens av detta är att det blir möjligt att vistas i Sverige under en längre sammanhängande period över ett årsskifte utan att stadigvarande vistelse anses föreligga, eftersom varje kalenderår bedöms för sig. Denna effekt har lyfts av vissa remissinstanser, men regeringen har ändå valt kalenderåret framför en löpande tolvmånadersperiod, då den senare skulle vara mer komplicerad att tillämpa.

När stadigvarande vistelse börjar och upphör

Om förutsättningarna för stadigvarande vistelse uppfylls under ett kalenderår anses vistelsen som huvudregel löpa från den första till den sista vistelsedagen under året. Detta innebär en skillnad mot gällande rätt, där längre utlandsvistelser kan bryta vistelseperioden och medföra begränsad skattskyldighet. Enligt förslaget anses stadigvarande vistelse föreligga även under sådana avbrott. Om förutsättningarna är uppfyllda under flera kalenderår i följd anses vistelsen löpa kontinuerligt, från den första vistelsedagen det första året till den sista vistelsedagen det sista året. Syftet med detta är att undvika upprepade växlingar mellan obegränsad och begränsad skattskyldighet, vilket annars skulle kunna försvåra en korrekt skattemässig hantering.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Nästa steg i lagstiftningsprocessen är att Lagrådet yttrar sig över förslaget, varpå regeringen förväntas lämna en proposition till riksdagen.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande för bedömningen av om en vistelse har varit stadigvarande före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna hindrar dock inte att kompletteringsregeln om 120 vistelsedagar tillämpas för 2027, med beaktande av antalet vistelsedagar under 2026. Om stadigvarande vistelse föreligger vid utgången av 2026 och förutsättningarna uppfylls under 2027 anses vistelsen stadigvarande från och med den 1 januari 2027, för att undvika att en kort period av begränsad skattskyldighet uppstår efter årsskiftet.

Setterwalls kommentar

Setterwalls välkomnar förslaget och att steg tas mot en tydligare samt mer förutsebar tillämpning av begreppet stadigvarande vistelse. Övergången till en mer kvantitativ modell där antalet vistelsedagar med dygnsvila blir avgörande gör det lättare att planera sina vistelser, utan att riskera oavsiktlig skattskyldighet, inte minst genom att bedömningen av om avbrott är tillfälliga eller inte bortfaller. Samtidigt innebär förslaget förändringar jämfört med nuvarande rättsläge.

Undrar du hur den föreslagna definitionen av stadigvarande vistelse kan påverka din situation?

Välkommen att kontakta Setterwalls skatteexperter, som har lång erfarenhet av att bistå individer och arbetsgivare med rådgivning inom internationell beskattning.

Innehållet är en allmän redogörelse av enbart informativ karaktär och är inte juridisk rådgivning att lägga till grund för bedömning i ett enskilt ärende.