Ny utredning föreslår skärpta straff för miljöbrott

I förra veckan publicerades en utredning (SOU 2025:14) i vilken en rad åtgärder föreslås för att stärka miljöstraffrätten och förbättra möjligheterna att upptäcka, utreda och lagföra miljöbrott. Bland annat föreslås en skärpt straffskala, en bred sanktionsväxling för att bättre utnyttja de brottsbekämpande myndigheternas resurser och skärpta lämplighetsprövningar för att få bedriva miljöfarlig verksamhet. Avsikten med de föreslagna åtgärderna är att miljöområdet ska bli mindre attraktivt för brottslig verksamhet och att säkerställa en effektiv och rättssäker hantering av miljörättsliga lagöverträdelser.

Miljöbrottslighet har identifierats som ett växande hot mot både miljön och samhället. Frekventa kopplingar mellan miljöbrott och ekonomisk brottslighet har identifierats, och miljöbrott pekas ut som en viktig inkomstkälla för organiserad brottslighet. Regeringen gav därför utredningen i uppdrag att se över det miljörättsliga sanktionssystemet och utvärdera hur miljöstraffrätten kan stärkas.

De föreslagna lagändringarna innefattar bland annat att dömande instans vid bedömningen av vad som utgör ett grovt miljöbrott nu, utöver att beakta om gärningen medfört eller kunnat medföra skada av stor omfattning eller annars varit av särskilt farlig art, även ska lägga särskild vikt vid om gärningen har ingått i en brottslighet som har utövats systematiskt, i organiserad form eller i vinstsyfte. Därutöver föreslås en skärpt straffskala för såväl uppsåtliga miljöbrott, miljöbrott av normalgraden och grova miljöbrott.

Ett nytt avfallsbrott föreslås införas som inriktar sig mot näringsverksamhet eller annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller i stor omfattning och som gör sig av med avfall på ett otillåtet sätt. Miljöbrottslighet kopplad till avfallshantering har urskilts som särskilt vanligt förekommande i samband med organiserad brottslighet, samtidigt som de straffrättsliga bestämmelserna i 29 kap. miljöbalken kritiserats för att vara krångliga och svårtillämpliga, bland annat vid just brottsligt bortskaffande av avfall.

Som ett led i att förebygga miljöbrottslighet föreslås en mer omfattande lämplighetsprövning av verksamhetsutövaren, en så kallad vandelsprövning. Enligt nuvarande regler är möjligheten för tillsynsmyndigheterna att utföra en vandelsprövning vid tillståndsprövningar begränsad, och vid anmälningspliktiga verksamheter obefintlig. Utredningen föreslår att tillstånd ska nekas den som inte anses lämplig att bedriva miljöfarlig verksamhet efter en vandelsprövning, och att motsvarande krav ska gälla även vid anmälningspliktig verksamhet. Lämplighetskraven föreslås dessutom gälla vid övertagande av en verksamhet, eller när en ny person med stort inflytande över verksamheten tillkommer. En person med stort inflytande kan exempelvis vara en VD, styrelseledamot eller en person med ett stort aktieinnehav.

Vidare föreslås en bred sanktionsväxling där fler lagöverträdelser ska leda till miljösanktionsavgifter i stället för straffrättsliga påföljder. Enligt rådande reglering begränsas tillsynsmyndigheternas möjlighet att besluta om miljösanktionsavgifter till enklare situationer som inte kräver utredning eller rättslig bedömning. Det innebär att de brottsutredande myndigheterna blir högt belastade. För att avhjälpa belastningsproblemet föreslås att tillsynsmyndigheterna ges ökad befogenhet att besluta om sanktionsavgifter vid mindre allvarliga överträdelser. Följderna förväntas enligt utredningen bli att fler lagöverträdelser utreds, allvarligare brottslighet förebyggs och att de brottsbekämpande myndigheterna kan allokera sina resurser till den allvarligare brottsligheten med starkare koppling till miljöbalkens primära skyddsintressen.

För att ytterligare förbättra möjligheten att utreda miljöbrott påtalas i utredningen vikten av samverkan mellan myndigheter. Därför föreslås att Polismyndigheten framledes ska ansvara för en nationell samverkansfunktion och länsstyrelserna för en regional dito. Syftet med samverkansfunktionerna är att löpande identifiera, kartlägga och analysera riskerna och metoderna för miljöbrottslighet på nationell och regional nivå samt fungera som ett forum för informations- och kunskapsutbyte.

Vid genomförandet av nämnda ändringar föreslår utredningen att en ny miljöstrafflag ska införas som ska ersätta 29 kap. miljöbalken. Förändringen syftar främst till att göra reglerna mer överskådliga och effektiva men har, enligt utredningen, även ett symboliskt värde. Genom att flytta miljöstraffrätten från miljöbalken signaleras att miljöbrott är kriminella handlingar och inte en fråga om miljöpolitik. Vidare förväntas ändringen underlätta distinktionen mellan tillsynsmyndigheternas och de brottsbekämpande myndigheternas rollfördelning och respektive ansvarsområden.

För verksamhetsutövare innebär förslaget, enligt nuvarande lydelse, dels en mer omfattande prövning vid tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet vad gäller verksamhetsutövarens lämplighet. Dels får förslaget konsekvenser vid exempelvis verksamhetsöverlåtelser, större aktietransaktioner, val av styrelseledamöter eller anställningar av personer med stort inflytande i företaget. Enligt förslaget åligger det verksamheten att i egenskap av juridisk person underrätta tillståndsmyndigheten om nya personer med betydande inflytande tillkommer företaget så att en vandelsprövning kan utföras. Avsikten är också att förslaget ska leda till en mer rättvis konkurrenssituation för seriösa aktörer. Den nya miljöstrafflagen och de föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Setterwalls följer förslagets fortsatta beredning med stort intresse. Välkommen att kontakta oss för rådgivning kring frågor om tillståndsprövningar för miljöfarlig verksamhet, företagstransaktioner eller andra frågor kopplade till hur lagändringarna kan påverka er verksamhet.