Statliga stöd kräver i princip godkännande – Kommissionen utlovar skyndsam handläggning

Myndigheter runtom i Europa har vidtagit ett antal åtgärder för att minska spridningen av COVID-19 som på olika sätt får effekter på näringslivet.

För att hjälpa de företag som nu står inför en krissituation har de s.k. Januaripartierna (Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet) nu kommit överens om ett krispaket för Sverige, i form av bl.a. införande av ett system med korttidspermitteringar och likviditetsstöd som innebär att företagen får uppskov på arbetsgivaravgifter och skatteinbetalningar. Därutöver har regeringen föreslagit att flygföretagen ska ges statliga kreditgarantier till ett värde av högst 5 miljarder kronor, varav 1,5 miljarder är riktat till SAS. Dessa åtgärder är viktiga inte minst för de hårt drabbade aktörerna inom besöksnäringen och flygbranschen. Det finns goda möjligheter för myndigheterna att genomföra stödåtgärder, och som ett led i detta är det viktigt att känna till EU:s regler om statliga stöd.

EU:s statsstödsregler innebär i korthet att det offentliga som huvudregel får lämna stöd till viss ekonomisk verksamhet först efter att det på förhand har godkänts av Europeiska kommissionen (”Kommissionen”). Med stöd avses i detta sammanhang både direkta och indirekta ekonomiska fördelar (inbegripet skatte- och avgiftslättnader) och syftet med reglerna är att se till att konkurrensen på EU:s inre marknad inte snedvrids. Statliga stöd som utges i strid med statsstödsreglerna riskerar att förklaras som otillåtna och bl.a. förenas med återbetalningsskyldighet jämte ränta.

På grund av den rådande situationen har Kommissionen nu inrättat en särskild kanal för snabb handläggning av medlemsstaternas ansökningar om stödåtgärder och antagit ett tillfälligt ramverk för statligt stöd. Den första stödåtgärd som anmälts och godkänts av Kommissionen med anledning av COVID-19-utbrottet avsåg stöd till arrangörer på grund av avbokningar av stora evenemang och evenemang riktade mot s.k. riskgrupper i Danmark. Anmälan inkom till Kommissionen under förra veckan och hanterades och godkändes inom 24 timmar. God kunskap om statsstödsreglernas utformning visar att reglerna inte enbart sätter upp hinder mot myndigheters möjligheter att agera i nu rådande läge. Det finns istället relativt goda möjligheter för myndigheter att genomföra stödåtgärder till förmån för verksamheter som drabbas hårt av COVID-19-utbrottet, antingen genom de undantag som medlemsstaterna på egen hand kan tillämpa eller genom att få till stånd en snabb och effektiv prövning hos Kommissionen. Mot denna bakgrund anger vi nedan en kortfattad vägledning kring vilka slags stödåtgärder som myndigheter kan genomföra.

Exempel på stödåtgärder som kan genomföras utan att de på förhand måste godkännas av Kommissionen:

• Stöd till hälso- och sjukvårdstjänster eller andra offentliga tjänster för att hantera situationen med COVID-19.
• Stöd som ges direkt till medborgarna, såsom biljettkostnadsersättning för inställda evenemang.
• Stöd som är tillgängliga för alla företag, såsom uppskov med skatteinbetalningar.
• Stöd som uppfyller villkoren i den allmänna gruppundantagsförordningen, såsom stöd till små och medelstora företag, idrottsinfrastruktur och lokal infrastruktur.
• Stöd som är mindre än maximalt 200 000 euro över tre år per stödmottagare och som uppfyller villkoren i förordningen för stöd av mindre betydelse.

Exempel på stödåtgärder som kan genomföras under förutsättning att de på förhand godkänns av Kommissionen:

• Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser.
• Stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. Kommissionens tillfälliga ramverk förtydligar vad som gäller för fem olika typer av stöd inom denna kategori, bl.a. riktat likviditetstöd om maximalt 800 000 euro och subventionerade lån till företag och statliga garantier för banklån till företag.
• Stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.