Utökade möjligheter till skattebefrielse för energiskatt i industriell verksamhet – nytt avgörande från HFD

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens besked: Inget krav på huvudsaklighet kan uppställas för att medges skattebefrielse för energiskatt som förbrukas i industriell verksamhet enligt lagen om skatt på energi (LSE).

Enligt bestämmelserna i LSE finns det möjlighet att under vissa förutsättningar medges hel eller delvis skattebefrielse för energiskatt på el eller bränsle som förbrukas i tillverkningsprocessen i en industriell verksamhet. Vid tillämpningen av denna befrielse har det länge ansetts att befrielsen endast kan medges för en verksamhet vars huvudsakliga verksamhet anses vara industriell.

I ett förhandsbesked meddelat den 7 februari i år kom Skatterättsnämnden fram till att då det saknas uttryckligt stöd i lagtexten kan ett krav på huvudsaklighet, vid bedömningen av om en verksamhet är industriell, inte ställas. Nu har Högsta förvaltningsdomstolen fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet rörde en verksamhet som bedrev spannmålsverksamhet och foderförsäljning. Spannmålsverksamheten var verksamhetens största verksamhetsområde, som hade krävt stora investeringar i industriella anläggningar. Verksamheten var dock åsatt en kod som inte var hänförlig till det industriella intervallet i SNI-indelningen.

Verksamhetsinnehavaren framförde att spannmålsverksamheten var att bedöma som industriell, då den till större del innefattade industriell verksamhet bedriven av maskiner. Skatteverket ansåg att den beskrivna spannmålsverksamheten visserligen kunde bedömas som industriell även om verksamheten inte var hänförlig till det industriella intervallet i SNI-indelningen. Vidare ansåg Skatteverket att som ytterligare förutsättning för att medges skattebefrielse enligt reglerna i LSE var att den huvudsakliga verksamheten kan anses utgöra industriell tillverkningen, vilket enligt verket innebär ett krav på att den industriella verksamheten ska stå för mer än 50 procent av verksamhetens omsättning.

Frågan i ärendet var således om spannmålsverksamheten kunde betraktas som industriell i den mening som avses i LSE, SNI-koden till trots samt om det kan uppställas ett krav på att den industriella verksamheten ska anses utgöra den huvudsakliga verksamheten för att medges skattebefrielse.

Skatterättsnämnden uttalade då att ett krav på huvudsaklighet vid bedömningen av om en verksamhet är industriell inte kan ställas. Nämnden ansåg därmed att spannmålsverksamheten enligt LSE:s mening omfattas av skattebefrielsen. Du kan läsa mer om förhandsbeskedet i vår artikel här.

Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens besked till Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att domstolen skulle förklara att spannmålsverksamheten ska anses utgöra industriell verksamhet endast under förutsättning att föreningens huvudsakliga verksamhet är industriell. Högsta förvaltningsdomstolen har nu meddelat sitt avgörande i målet.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen fastslog inledningsvis, i likhet med Skatterättsnämnden, att spannmålsverksamheten i sig kunde bedömas som industriell i den mening som avses i LSE.

Skatteverket hade anfört att ytterligare en förutsättning för att spannmålsverksamheten skulle anses vara industriell verksamhet var att föreningens huvudsakliga verksamhet var industriell. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade dock att något krav på att den huvudsakliga verksamheten måste vara industriell inte går att utläsa ur lagtexten.

Högsta förvaltningsdomstolen noterade vidare att de äldre förarbetsuttalanden, som anger att den huvudsakliga verksamheten vid respektive företag bör vara avgörande vid bedömningen av vad som ska hänföras till industriell verksamhet, får anses vara överspelade i frågan. Något skäl för att upprätthålla en huvudsaklighetsprincip inom ramen för den nu gällande regleringen, där den förmånliga beskattningen är begränsad till förbrukning som är hänförlig till den industriella tillverkningsprocessen, finns inte.

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Setterwalls kommentar

Skatterättsnämndens avgörande var efterlängtat och utgjorde ett välkommet förtydligade kring tillämpningen av skattebefrielse från energiskatt för verksamheter som till någon del har verksamhet som kan betraktas som industriell. De verksamheter som i dagsläget bedriver industriell tillverkning i någon omfattning bör därmed få rätt till skattebefrielsen.

Mot bakgrund av att Högsta förvaltningsdomstolen nu fastställt förhandsbeskedet, finns det därmed anledning att se över Skatteverkets tidigare beslut att neka avdrag eller begära omprövning och återbetalning av energiskatt.

Välkomna att kontakta oss om ni är intresserade av att diskutera vilka effekter detta kan få för er verksamhet.