Utökade möjligheter till skattebefrielse för energiskatt som förbrukas i industriell verksamhet enligt lagen om skatt på energi (LSE)

Enligt bestämmelserna i lagen om skatt på energi finns det möjlighet att under vissa förutsättningar medges hel eller delvis skattebefrielse för energiskatt på el eller bränsle som förbrukas i tillverkningsprocessen i en industriell verksamhet. Vid tillämpningen av denna befrielse har det länge ansetts att befrielsen endast kan medges för en verksamhet vars huvudsakliga verksamhet anses vara industriell. I ett nyligen meddelat förhandsbesked har Skatterättsnämnden prövat frågan om en verksamhet måste vara huvudsaklig för att utgöra industriell verksamhet enligt LSE.

Bakgrund
Omständigheterna i ärendet rörde en verksamhet som bedrev spannmålsverksamhet och foderförsäljning. Spannmålsverksamheten var verksamhetens största verksamhetsområde, som hade krävt stora investeringar i industriella anläggningar. Verksamheten var dock åsatt en kod som inte var hänförlig till det industriella intervallet i SNI-indelningen.

Verksamhetsinnehavaren framförde att spannmålsverksamheten var att bedöma som industriell, då den till större del innefattade industriell verksamhet bedriven av maskiner. Skatteverket ansåg att den beskrivna spannmålsverksamheten visserligen kunde bedömas som industriell även om verksamheten inte var hänförlig till det industriella intervallet i SNI-indelningen. Detta förutsatte dock att den huvudsakliga verksamheten var att bedöma som industriell, vilket enligt Skatteverket innebar ett krav på mer än 50 procent. Frågan i ärendet var således om spannmålsverksamheten kunde betraktas som industriell i den mening som avses i LSE, SNI-koden till trots.

Skatterättsnämndens bedömning
Skatterättsnämnden fastslog inledningsvis att spannmålsverksamheten, med dess omfattande och energikrävande maskinella utrustning, kunde bedömas som industriell. Frågan som uppstod var således om detta var tillräckligt för att klassificera verksamheten som industriell verksamhet enligt LSE.

Vid prövning av om industriell verksamhet enligt LSE föreligger hade man i flera fall sett till företagets huvudsakliga verksamhet. Skatterättsnämnden noterade dock att kravet på huvudsaklighet, som härrör från äldre förarbetsuttalanden, inte längre går att utläsa ur förarbetena samt att Skatteverket under senare år givit uttryck för olika uppfattningar om huvudsaklighetskravets tillämplighet. Mot denna bakgrund ansåg Skatterättsnämnden att det fanns skäl att pröva om det kan ställas ett krav på huvudsaklighet vid bedömningen av om en verksamhet är industriell enligt LSE.

Vid bedömningen ansåg Skatterättsnämnden att då det saknas uttryckligt stöd i lagtexten kan ett krav på huvudsaklighet, vid bedömningen av om en verksamhet är industriell, inte ställas.

Setterwalls kommentarer
Skatterättsnämndens avgörande är efterlängtat och utgör ett välkommet förtydligade kring tillämpningen av skattebefrielse från energiskatt för verksamheter som till någon del har verksamhet som kan betraktas som industriell. Om förhandsbeskedet vinner laga kraft medför detta möjligheter till att se över Skatteverkets tidigare beslut att neka avdrag eller återbetalning av energiskatt med hänvisning till att den industriella tillverkningsprocessen inte utgjort den huvudsakliga verksamheten. Välkomna att kontakta oss om ni är intresserade av att diskutera vilka effekter detta kan få för er verksamhet.