Varför avvisade domstolen LKAB:s ansökan?

Den 11 oktober 2021 avvisade mark- och miljödomstolen i Umeå (”MMD”) en tillståndsansökan från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (”LKAB”). MMD avvisade ansökan p.g.a. att domstolen bedömde att samrådet inte kunde godtas, att detta inte kunde läkas i efterhand och att MKB:n därmed inte kunde godkännas. Här är en sammanfattning av skälen för domstolens slutliga beslut, i mål nr M 1888-18.

LKAB hade ansökt om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt och utökad gruvverksamhet och produktion av malmkoncentrat och pellets m.m. inom Kiirunavaara gruvindustriområde i Kiruna kommun. Frågan domstolen tog ställning till var om samrådet som bolaget genomfört med allmänheten och framförallt gruppen enskilda som kan bli särskilt berörda var genomfört på ett godtagbart sätt enligt miljöbalkens krav.

I skälen för beslutet anger MMD bl.a. att en väsentlig del av samrådet är att berörda ska få möjlighet att – utöver att få information – lämna egna synpunkter. Domstolen anger att det är av stor vikt att de särskilt berörda har chans att förstå på vilket sätt just de skulle påverkas av verksamheten, och att de uppfattar att just de är inbjudna till samråd och har möjlighet att lämna synpunkter i sin egenskap av särskilt berörd. Detta gäller även om gruppen ses som en del i vad som omnämns som allmänheten. Gruppen särskilt berörda ska vidare inte på egen hand behöva söka upp inbjudan till samråd och försöka förstå om de berörs och hur.

I det här fallet hade samrådet genomförts genom samrådsmöte vid ett tillfälle. Inbjudan till mötet skedde genom en annons i dagstidningar och i Kiruna annonsblad som riktade sig till allmänhet och organisationer. Inbjudan och samrådsunderlag hade också funnits tillgängliga på bolagets hemsida. Bolaget menade att kretsen särskilt berörda var så omfattande att den inte var lämplig att avgränsa från bolagets sida, och det hade varit bolagets avsikt att begreppet ”allmänhet” i annonseringen skulle inkludera även särskilt berörda. Domstolen ansåg dock inte att det var tillräckligt att bjuda in till ett samrådsmöte genom att enbart annonsera vid ett tillfälle i dagspress och i annonsblad utan att ha lämnat ytterligare information om samrådet till de fastighetsägare och närboende som skulle påverkas av verksamheten, i vissa fall i sådan grad att deras mark skulle lösas in enligt en modell bolaget tagit fram. Enligt domstolens bedömning var just antalet särskilt berörda eller sakägare till följd av bolagets verksamhet i Kiruna inte unikt i Sverige. Att gränsdragningen för gruppen var svår och att gruppen blev omfattande var inte skäl att låta gruppen ingå i den större gruppen allmänhet på det sätt som skett. Domstolen bedömde att inbjudan som riktat sig till allmänheten inte kunde anses omfatta särskilt berörda och att samrådet därför inte kunde godtas för den gruppen. Att invånarna i Kiruna var informerade om bolagets verksamhet och planer och om den pågående samhällsomvandlingen, och att bolaget i dess egen tidskrift, som delas ut till samtliga hushåll i Kiruna, beskrivit att ansökan var på gång och där också nämnt samrådsdatumet, ändrade inte MMD:s bedömning. MMD anförde till och med att med anledning av den samhällsomvandling som pågår och den omfattande information som sker inom ramen för detta bedömde de att risken var stor att information om tillståndsprocessen inte når fram till berörda om samrådet inte genomförs på ett mycket tydligt sätt.

MMD ansåg vidare att förfarandet inte var tillräckligt eftersom bolaget inte hade utrett vilka sakägare som fanns inom influensområdet för grundvattenavsänkningen eller klargjort om de hade en anläggning som kunde komma att påverkas. MMD anförde att de här faktorerna var särskilt problematiska eftersom det rörde sig om en verksamhet som innebar en omfattande påverkan för allmänheten och närboende och där en samlad prövning för verksamheten inte skett sedan 1970-talet och aldrig genomförts enligt miljöbalkens regler som infördes för mer än 20 år sedan.

Sammantaget bedömde MMD att det samråd som genomförts med allmänheten och den däri ingående kretsen särskilt berörda inte kunde godtas.

Angående frågan om samrådet kunde genomföras i efterhand och på så sätt läka den ursprungliga bristen i genomförandet av samrådet, anger MMD bl.a. att domstolens bedömning var att samråden med allmänheten och i synnerhet de enskilda som var särskilt berörda hade genomförts på ett klart bristfälligt sätt. Domstolen menade att den här bristen i det aktuella fallet var betydande eftersom särskilt berörda också ingår i den obligatoriska samrådskretsen. Även om verksamheten bedrivits i Kiruna i över hundra år så måste i det här fallet beaktas att det var först nu prövningen skulle ske samlat enligt miljöbalkens regler och att den påverkan som gruppen skulle utsättas för var påtaglig. De åsikter som särskilt berörda kan tänkas ha gällande den påbörjade ”skyddsåtgärd”, som bolaget menar att stadsflytten är, hade inte tidigare beaktats inom ramen för ett samlat tillstånd enligt miljöbalken för verksamheten. Mot denna bakgrund och bolagets inställning i frågan bedömde domstolen att samrådet inte kunde läkas.

Utöver det som nämns ovan och som direkt berör skälen för domstolens beslut att avvisa ansökan, kan det vara värt att notera att MMD i beslutet nämner att de under målets handläggning har s.k. ”aktivt processlett” sökanden genom att flera gånger påpeka brister i ansökningshandlingarna och begära kompletteringar, och att de också i förelägganden tydligt har påpekat brister i genomfört samråd. Så som MMD beskriver det bör det alltså inte ha varit en överraskning för bolaget att MMD ansåg att det fanns brister i samrådet och att MMD övervägde att avvisa ansökan.