Ny rättspraxis ger möjligheter att ompröva förmånlig tullbehandling av varor som importeras till Sverige vid bristande efterlevnad av tullbestämmelser

Bakgrund

I bestämmelserna i det europeiska tullregelverket, tullkodexen, anges att vid underlåtenhet att följa tullbestämmelser vid tidpunkten för införsel av varor till EU så anses en tullskuld ha uppstått gentemot myndigheterna. Varje person som kände till eller borde ha känt till sådan underlåtenhet blir ansvarig för denna tullskuld. Dessa bestämmelser har i sin tur antagits av EU:s medlemsländer i deras nationella lagstiftning.

Sverige har genom åren hållit sig till en mycket strikt tillämpning av dessa bestämmelser, särskilt när det gäller de fel eller misstag som uppstår vid tullklareringen av varorna vid import till Sverige. Ett vanligt förfarande innebär att godset överlåts till en speditör för att transporteras över gränsen till Sverige. Speditören anlitas antingen av säljaren eller köparen av varan men ansvaret för skyldigheten att lämna in tulldeklarationer, att betala tullavgifter samt importmomsen och sedermera rätten att göra avdrag för importmoms som debiteras på varorna, ligger som utgångspunkt hos varuägaren. Vid bristande efterlevnad av tullagstiftningen utses dock speditören, som är i besittning av varorna vid importtillfället, vanligtvis till betalningsansvarig för den tullskuld som uppstått på grund av den bristande efterlevnaden och påförs även importmoms på varorna. Eftersom speditören då inte är den faktiska varuägaren finns det då inga möjligheter för dem att göra avdrag för den debiterade momsen.

Effekterna av den svenska tillämpningen av bestämmelserna har länge diskuterats, särskilt på grund av bristen på möjligheter att rätta till förekomsten av bristande efterlevnad som har skett på grund av misstag eller fel när gods transporterats över gränsen. Huvudproblematiken är att bestämmelserna inte tillåter att tull men framförallt importmoms, kan återkrävas av den faktiska ägaren av varorna när en Tullverket har beslutat om en tullskuld vid bristande efterlevnad av tullbestämmelserna och utsett gäldenär för denna skuld som är en annan än varuägaren. Detta gäller trots att det kan visas att den felaktiga hanteringen som medfört överträdelsen har gjorts på grund av ett fel eller misstag och att det inte är fråga om bedrägeri. Denna tillämpning har resulterat i att tull utgår på varor som beviljats förmånlig tullbehandling och importmoms debiteras speditören som besitter varorna vid importtillfället trots att de inte är den faktiska ägaren till varorna.

Ny praxis
Under slutet av 2021 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) dom i ett mål där varor med ursprung från ett land utanför EU transporterats in i Sverige utan att varorna anmäldes korrekt vid ankomsten till Sverige.

I det aktuella fallet hade en speditör åtagit sig att transportera varor från Turkiet till sin slutdestination i Sverige under ett s.k. transiteringsförfarande. Enligt ett avtal som ingåtts mellan Turkiet och EU, omfattades varorna i fråga av förmånlig tullbehandling vilket innebar att ingen tull ska påföras varorna vid import till EU under förutsättning att särskilda certifikat som anger varornas ursprung kunde visas. På grund av ett kommunikationsfel hade speditören inte anmält godsets ankomst till Sverige. Detta föranledde en förfrågan från Tullverket som utfärdades till varuägaren som omedelbart lämnade in importdeklarationer för att deklarera försändelserna. Vidare kunde varuägaren även uppvisa de varucertifikat A.TR. som krävdes för att påvisa varornas ursprung och därmed berättiga till en förmånlig tullbehandling av varorna.

Trots detta beslutade Tullverket att en tullskuld uppkommit på grund av att tullbestämmelserna inte efterlevts mot bakgrund av att varorna inte anmälts vid ankomsten. Vidare utsågs speditören till gäldenär för tullskulden och ålades följaktligen att betala både tull och importmomsen relaterad till varorna.

Efter att målet överklagats kom HFD att ta ställning till huruvida de varor som ursprungligen var föremål för förmånlig tullbehandling fortfarande kunde omfattas av denna behandling när de korrekta certifikaten för förmånlig tullbehandling visats i efterhand samt om det är korrekt att påföra speditören importmomsen på varorna när en tulldeklaration från varuägaren har lämnats till Tullverket.

I sitt avgörande slog HFD fast att förmånlig tullbehandling av varorna inte kan nekas när det finns vederbörliga certifikat som styrker varornas ursprung, även i fall av bristande efterlevnad och där en speditör har utsetts som gäldenär. Detta förutsätter att omständigheterna som ledde till bristande efterlevnad inte är ett fall av bedrägeri. Även om en tullskuld har uppstått bör denna därför reduceras till noll i det aktuella scenariot tack vare den förmånliga tullbehandlingen då det inte fanns något som tydde på att den bristande efterlevnaden var ett resultat av bedrägeri.

När det gäller frågan om importmomsen ansåg HFD att om det finns en deklarant som är registrerad för mervärdesskatt vid tidpunkten för tullmyndighetens beslut, ska importmomsen debiteras deklaranten och inte speditören. Mot bakgrund av detta blir därför Skatteverket beskattningsmyndighet för importmomsen och den debiterade importmomsen kommer i sin tur kunna återkrävas som ingående moms i momsdeklarationen.

Möjligheter i ljuset av domen
Domen luckrar upp det tidigare strikta förhållningssättet från Sveriges sida och ger en större nyans i scenarier med bristande efterlevnad som har uppstått till följd av fel eller misstag. Detta gör det också möjligt att ompröva tidigare beslut från Tullverket där förmånlig tullbehandling nekats på grund av bristande efterlevnad och där det kan visas att det inte är fråga om bedrägeri.

Dessutom bör beslut där speditören belastats med importmoms omprövas om det vid beslutstillfället funnits en deklarant för varorna som är momsregistrerad i Sverige. Därmed bör beslut där speditören påförts importmoms för varorna kunna omprövas eftersom denna felaktigt har debiterats speditören i fall av bristande efterlevnad.