artikel | 29 nov 2021

Vätgasstrategin presenterad – för ett fossilfritt Sverige

Responsive image

Den spännande följetongen om vätgas fortsätter. Efter flertalet initiativ till en övergång till en vätgasekonomi inom EU, som går att läsa om här hoppar nu även Sverige, likt många andra länder i Europa, på tåget ordentligt genom förslaget till nationell vätgasstrategi som förra veckan presenterades av Energimyndigheten. I denna artikel redogör Setterwalls Tove Andersson, Sunniva Rosqvist och Lovis Ramberg för centrala punkter när det gäller ramar och regelverk.
Uppdraget att fram ett förslag till vätgasstrategi och elektrobränslen
Regeringen uppdrog i början av året åt Energimyndigheten att ta fram förslag till en övergripande strategi för vätgas och elektrobränslens roll i det svenska energisystemet. I uppdraget ingick att analysera och kvantifiera potentialen för ökad produktion, lagring, transport och användning av vätgas, elektrobränslen och ammoniak i olika sektorer i Sverige och översiktligt inventera möjligheterna till samarbete med andra länder och aktörer i Europa.

Strategin och åtgärdsförslagen ska syfta till att underlätta för omställningen till fossilfrihet. I uppdraget ingick även att analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna, utmaningarna och möjligheterna för att uppfylla klimatmålen.

Strategin skulle enligt regeringsuppdraget redovisats senast den 31 juli 2021. Efter önskemål om mer tid från Energimyndigheten, bland annat på grund av ny lagstiftning från EU och behov av analys av resultat från ett nordiskt samarbete, sköts presentationen av strategin upp till den 25 november 2021.

Förslag till nationella planeringsmål
Avsikten med förslaget är att peka ut en tydlig riktning så att olika aktörer ska kunna samarbeta mot samma mål. Avsikten är också att en väl förankrad strategi ska kunna bidra med långsiktighet och ett mer gynnsamt investeringsklimat.

Tidigt i strategin föreslås planeringsmål; ett för 2030 och ett för 2045. Det nationella planeringsmålet till 2030 föreslås vara att skapa förutsättningar för minst 5 GWel elektrolysörkapacitet, vilket kan leda till utsläppsminskningar motsvarande 3–6 procent av Sveriges totala utsläpp idag. Till 2045 föreslås ett planeringsmål att en ytterligare utbyggnad motsvarande 10 GWel elektrolysörkapacitet har skett, med potential att bidra till utsläppsminskningar motsvarande 15–30 % av Sveriges totala utsläpp idag.

Åtgärdsförslagen behandlar i sin tur ekonomiska incitament, forskning, innovation och kompetensförsörjning, utveckling av ramar och regelverk samt frågor om samarbete för en utvecklad värdekedja. Åtgärderna bör enligt förslaget genomföras inom de närmaste fem åren.

Utveckling av ramar och regelverk
Avstampet till avsnittet om ramar och regleverk är att det krävs att regelverk, tillståndsprocesser och standarder utvecklas för att utvecklingen av värdekedjan för fossilfri vätgas, elektrobränslen och ammoniak ska stödjas. Det behöver enligt förslaget bli tydligt hur produktion, lagring, distribution och användning kan ske på ett säkert och hållbart sätt som stödjer fossilfrihet så att det uppnås en resurseffektiv användning av de råvaror som behövs i omställningen.

Det uppmärksammas också att ett stort antal EU-förordningar och EU-direktiv är under revidering till följd av EU-kommissionens strategi ”Den gröna given” och lagstiftningspaketet ”Fit for 55”. Utformningen av dessa bedöms enligt förslaget ha stor betydelse för förutsättningarna för fossilfri vätgas.

För EU-regler som påverkar förutsättningarna för vätgasens utveckling noteras Alternative fuel infrastructure regulation (AFIR), som ersätter det nuvarande direktivet om infrastruktur till alternativa drivmedel. Denna reglering noteras ha betydelse för antalet vätgastankstationer som behövs i varje medlemsstat inom EU till 2030. När det gäller statsstöd noteras vidare att EU-kommissionens har framfört att vätgas bör inkluderas i ett statsstödsregelverk. Översynen av det tredje energipaketet för gas inom ”Fit for 55 ” framhålls, liksom vissa standardiseringsarbeten, förslaget till revidering av förnybartdirektivet med föreslagna krav på användning av förnybara bränslen från icke-biologiskt ursprung, reduktionsplikten för bensin, diesel och flygbränsle samt CO2-kraven på EU-nivå för nya lätta och tunga fordon inklusive bränslecellsfordon. Det är med andra ord en palett av EU-regler som påverkar både vad Sverige kan och ska reglera om.

Energimyndigheten påtalar att det idag finns ett behov av utveckling av både standarder, nya regelverk och tillståndsprocesser i alla led som rör värdekedjan för fossilfri vätgas. När det gäller de svenska regelverken bedöms dessa behöva uppdateras och kompletteras inom tillståndsprocesser och säkerhet för att underlätta vätgasens introduktion.

Standarder
För rena standarder påtalas att sådana behöver utvecklas för fossilfri vätgas för att skapa praktiska förutsättningar för aktörer som vill producera, distribuera och använda vätgas. Energimyndigheten lyfter fram att Sverige ska delta aktivt i standardiseringsarbete inom EU och i förhandlingar som berör hållbarhetsklassificering och ursprungsmärkning av vätgas. Vidare påtalas bl.a. att det idag saknas tydliga branschstandarder ur ett säkerhetsperspektiv för hur man bygger vätgasanläggningar. Det behövs enligt förslaget stöd i utvecklingen av standarder för att bygga vätgasanläggningar på ett säkert sätt, både för enskilda produktionsanläggningar och hela värdekedjor. Ytterligare en del som påtalas är att det saknas instruktioner för producenter, installatörer och användare av vätgas. Det noteras också att behovet av sektorsanpassade normer och handböcker är stort och att branschföreningar tillsammans med lämplig teknisk kommitté inom Svenska Institutet för Standarder bör ta initiativ för att ta fram lämpliga standarder.

Regelverk och tillstånd
Det framförs att behoven av regelverk är många och att detta gäller för hela värdekedjan för vätgas. För ändringar av regelverk presenteras fem olika åtgärdsförslag med ett brett spann och därefter fem åtgärdsförslag/synpunkter relaterade till tillståndsprocessen.

Regelverksändringarna är följande.

  • Utveckla en reglering med intäktsram för vätgasledningar
  • Utredning om hur vätgasinfrastrukturen kan planeras i ett integrerat energisystem med beaktande av existerande kopplingar och framtida samverkan med grannländer inom Norden
  • Regelverk för produktion, distribution och lagring av vätgas bör utredas och anpassas samt uppdateras med säkerhet i fokus
  • Förutsättningarna för att använda vätgas som ett energilager och en flexibilitetsresurs bör tydliggöras
  • Vägledningen om reservkraft bör ses över och kompletteras med möjligheten att använda förnybara alternativ däribland bränsleceller

Förslagen i sig visar på den otydlighet många upplever gällande brist på helhetssyn för vätgaskedjan. För vätgasledningar är Energimyndigheten inne på samma linje som Fossilfritt Sverige var i sitt tidigare förslag, nämligen att förutsättningarna för att införa en reglering med intäktsram för vätgasledningar bör utredas. Denna bör enligt Energimyndigheten finnas på plats senast 2023. Utbyggnad av vätgasledningar bör enligt förslaget vidare vara koncessionspliktig på motsvarande sätt som elledningar.

När det gäller produktion, lagring och distribution av vätgas menar Energimyndigheten att det saknas hantering av detta i befintliga regelverk som miljöprövningsförordningen, miljöbalken och lagen om vissa rörledningar. Det lyfts också fram att de regelverk som finns idag inte heller är uppdaterade utifrån ett säkerhetsperspektiv och att dessa bör utredas och uppdateras.

Ytterligare ett förslag med bred omfattning är att Svenska kraftnät föreslås få i uppdrag att tydliggöra förutsättningar för att genom krav, villkor, tariffutformning och anslutningskostnader främja anslutningar av elektrolysörer som även kan bistå med nödvändig flexibilitet. Om hinder för samhällsekonomiskt lönsamma investeringar identifieras bör därtill förslag lämnas på ytterligare styrmedel eller regeländringar.

Energimyndigheten tycker också det är positivt att vägledningen om reservkraft ses över i ett tidigt skede för att möjliggöra användningen av bränsleceller i ett beredskapssyfte.

De fem tillståndsrelaterade förslagen/synpunkterna är de följande.

  • Tillståndsprocesser för vätgasanläggningar och elledningar behöver effektiviseras och ledtiderna förkortas
  • Nationella råd och rekommendationer för hantering av vätgas och vätgasledningar bör utvecklas skyndsamt
  • Verktyg för en bättre planering, samexistens och ökad lokal acceptans för utbyggnad av elproduktion behöver utvecklas
  • Inrätta en arbetsgrupp med lämpliga aktörer för att utreda specifika tillståndsprocesser kopplat till vätgasprojekt
  • Tillstånd där allmänheten berörs behöver effektiviseras för att möjliggöra sektorsintegration

Att frågan om verksamhetstillstånd – och tiden för att erhålla dessa – är central för många branscher kan inte ha undgått någon. Flera statliga utredningar som på olika sätt berör tillståndsrelaterade frågor är också redan tillsatta. Även i Energimyndighetens förslag till vätgasstrategi redogörs för att det idag tar lång tid att erhålla tillstånd och koncession för elledningar samt att även miljöprövningsprocessen tar lång tid. Det konstateras att industrier idag behöver söka nytt miljötillstånd för att producera och använda mer klimatanpassad produktion av vätgas, istället för att endast behöva göra ändringsanmälan. Hänvisning görs till den pågående Miljöprövningsutredningen.

I samband med frågor om samexistens och acceptans framförs bland annat att om det inte finns förutsättningar att öka elproduktionen är det ett hinder för en storskalig introduktion av vätgas på medellång och lång sikt. I dagsläget förväntas vindkraft bli den största tillkommande elproduktionskällan i den skala och inom den tidsram som behövs. Det konstateras att möjligheterna till en storskalig utbyggnad av vindkraft däremot beror på många faktorer och att det behövs kontinuerligt proaktivt arbete för att undanröja hinder som kan uppstå så att marknadsaktörer har förutsättningar att leverera kostnadseffektiva investeringar i takt med att elbehovet ökar. Det framförs därtill att även samhällsplanering för vindkraft kan göra att möjligheter till samexistens och avvägningar görs i ett större sammanhang än i tillståndsprocessen, vilket kan göra den mer förutsägbar.

En intressant aspekt på sektorsintegration är det exempel som ges att om en industri vill bygga en vätgastankstation kan tillståndet för det dröja längre än för den industriella processen. Här behöver enligt Energimyndigheten prövningshinder undanröjas för att använda till exempel vätgasdrivna fordon med tankstation på ett område. MSB föreslås få i uppdrag att hantera att inte potentialen för tankstationer begränsas.

Vi ser fram emot att följa hur förslaget till vätgasstrategi nu lär diskuteras på många håll. Vad som händer med EU:s olika åtgärder är så klart centralt att beakta. Det är tydligt från förslaget till vätgasstrategi att flera delar på den regulatoriska sidan är kopplade till pågående eller önskade utredningar. När allt från säkerhet till reglering av nät och acceptansfrågor ligger på bordet är det tydligt att en ansats verkligen gjorts för att ta ett helhetsgrepp om frågorna. Det återstår nu att se vad som kan bli verklighet av detta.

Vi på Setterwalls bevakar löpande utvecklingen på vätgasområdet och är sedan årsskiftet medlemmar i Vätgas Sverige, ett partnerskap som arbetar för att underlätta vätgasomställningen. Vi hoppas kunna bidra till att öka våra klienters kunskap om gällande regelverk och hjälpa dem att driva sina kommande projekt framåt.

Vill du komma i kontakt med oss?

Fyll i formuläret samt vilket kontor du vill bli kontaktad av, så hör vi av oss inom kort.